Machu Picchu – Inkaruin i Peru (1400‑talet) och UNESCO‑världsarv
Upptäck Machu Picchu – en magisk 1400‑tals inkaruin i Peru, UNESCO‑världsarv. Historia, vandringar längs Inkavägen, tåg från Cusco och hisnande bergsvyer.
Machu Picchu är en prekolumbiansk inkaplats från 1400‑talet i Peru i Sydamerika. Namnet kommer från quechua och betyder ungefär "gamla berget" eller "gamla toppen". Ruinerna ligger i Urubambadalen i Cusco‑regionen, på en bergskam ovanför floden Urubamba.
Staden byggdes omkring mitten av 1400‑talet, troligen under den inkahärskaren Pachacuti, och används ofta som ett av de främsta exemplen på inkans avancerade byggnadskonst. Den ligger cirka 2 430 meter över havet och bestod av både en urban del med tempel, bostäder och torg samt en agrar zon med terrasser (andenes) för odling. Det finns tecken på att platsen hade människor redan före Inkariket, från cirka 650 e.Kr., men den storskaliga inkabebyggelsen dateras till 1400‑talet.
Inkagrupperna skar in i berget för att skapa plana ytor, byggde avancerade terrasser för jordbruk och ett sofistikerat dräneringssystem för att hantera regnvatten och erosion. Byggnaderna visar prov på exakt huggen sten (ashlar) där stenarna fogas utan murbruk, och arkitekturen innefattar karakteristiska trapetsformade dörrar och fönster. Bland de mest kända monumenten finns Intihuatana (en rituell sten kopplad till sol‑ och astronomiska observationer), Soltemplet och Fönstrens tempel.
Syftet med Machu Picchu är föremål för forskning och debatt. Vanliga teorier är att det kan ha fungerat som ett religiöst centrum, en ceremoniell plats, en kunglig sommarresidens eller en administrativ/strategisk anläggning som kopplade ihop delar av riket. Observationspunkter och byggnaders orientering tyder på att astronomiska observationer spelade en viktig roll.
Staden övergavs under 1500‑talet i samband med spanjorernas ankomst till Anderna. Precisa orsaker är inte kända, men bidragande faktorer kan ha varit sjukdomar introducerade från Europa, den spanska invasionen, och inbördeskrig mellan rivaliserande inkahövdingar som Huascar och Atahualpa. Trots den spanska erövringen upptäcktes Machu Picchu aldrig av de spanska erövrarna och förblev relativt okänd för omvärlden fram till 1900‑talet.
Det var Yale‑forskaren Hiram Bingham som 1911 förde platsen till internationell uppmärksamhet efter att ha följt lokala berättelser om en "förlorad stad". Lokala invånare kände dock redan till platsen och hade länge använt områden i dess närhet. Bingham ledde utgrävningar och ett restaureringsarbete som delvis finansierades av National Geographic Society. Under och efter expeditionerna fördes många artefakter till Peabody Museum i USA, vilket senare utlöste en lång rättslig och politisk tvist om äganderätten. Delar av samlingarna har återlämnats efter överenskommelser, medan andra föremål fortfarande är föremål för återlämningsanspråk från Peru.
Machu Picchu förklarades peruanskt historiskt helgdat 1981 och blev upptaget på UNESCO:s världsarvslista 1983. 2007 röstades det fram som ett av världens nya sju underverk i en global internetomröstning. För att skydda platsen har peruanska myndigheter infört besöksbegränsningar, tidsbestämda inträden och reglerade vandringsleder för att minska erosion och slitage.
Idag kan besökare nå Machu Picchu på flera sätt: med tåg till den lilla byn Aguas Calientes (också kallad Machu Picchu Pueblo) följt av buss upp till ingången, eller till fots via den berömda Inkavägen (Camino Inca) som kräver särskilt tillstånd och oftast måste bokas långt i förväg. Det finns även alternativa trekkingrutter, till exempel Salkantay‑ eller Lares‑lederna. Många väljer att acklimatisera sig några dagar i Cusco för att minska risken för höjdsjuka innan de fortsätter.
Praktiska råd för besökare:
- Förbered dig för omväxlande väder — lager på lager fungerar bäst eftersom det kan vara soligt, regnigt och kyligt samma dag.
- Respektera skyltar och avspärrningar; håll dig till markerade stigar för att skydda känslig stenläggning och vegetation.
- Boka biljetter och, om relevant, Inca Trail‑tillstånd i god tid (särskilt under högsäsong).
- Ta det lugnt de första dagarna i högre höjd för att undvika höjdsjukesymptom.
Bevarandeutmaningar inkluderar trycket från mass‑turism, risken för jordskred och erosion, klimatförändringarnas effekter och behovet av kontinuerlig arkeologisk forskning och restaurering. Internationellt samarbete och lokala skyddsinsatser är avgörande för att säkerställa att Machu Picchu bevaras för framtida generationer.
Besökare uppmanas att visa respekt för den kulturella och religiösa betydelsen av platsen för dagens andinska samhällen och att följa de regler som satts upp av peruanska myndigheter för att skydda detta unika kulturarv.
Frågor och svar
F: Vad är Machu Picchu?
Svar: Machu Picchu är en prekolumbiansk inkaplats från 1400-talet i Peru, Sydamerika. Inkafolket byggde staden på en bergskam, 2 430 meter över havet.
Fråga: När bodde inkafolket i Machu Picchu?
Svar: Inkafolket levde i Machu Picchu mellan 1200 och 1450 e.Kr. Andra människor bodde där före cirka 650 e.Kr.
F: Hur byggde inkafolket sina hus, fält och tempel?
Svar: Inkafolket byggde hus, åkrar och tempel genom att skära i bergets stenar så att de blev plana. De byggde också ett observatorium för att titta på stjärnorna.
F: Varför lämnade inkafolket Machu Picchu?
Svar: Det är inte säkert att man vet varför de lämnade Machu Picchu, men vissa tror att det berodde på sjukdomar som de spanska erövrarna förde med sig från Europa.
Fråga: Vem återupptäckte Machu Picchu 1911?
Svar: Hiram Bingham, som studerade vid Yale University, återupptäckte den 1911 efter att ha hört rykten om en gömd stad som redan var kända av de peruaner som guidade honom dit. Han ledde restaureringsprojektet, som delvis finansierades av National Geographic Society.
När förklarades Machu Picchu som världsarv av UNESCO?
Svar: Machu Picchu förklarades som världsarv av UNESCO 1983.
F: Hur kan turisterna besöka oss idag?
S: Idag finns det en ny väg så att turister kan besöka den, vandra längs Inkavägen eller ta tåget från Cusco.
Sök