Fastlandskina, även kallat det kinesiska fastlandet, avser i vanlig användning den del av Kina som står under Folkrepubliken Kinas (PRC) direkta kontroll och som ligger på kontinentens landmassa och intilliggande större öar. Begreppet används ofta för att särskilja denna del från områden som inte omfattas av PRC:s civila administration i praktiken: Republiken Kina som kontrollerar Taiwan, Kinmen, Matsu och Pescadores, samt de särskilda administrativa regionerna Hongkong och Macao. I praktiskt språkbruk innefattar "kinesiska fastlandet" därför vanligtvis inte dessa regioner.

Definition och användning

Termen används både i vardagligt språk, politiska sammanhang och i medias beskrivningar för att markera skillnaden mellan PRC:s territoriella administration och andra kinesiska politiska enheter. På engelska motsvaras begreppet oftast av "Mainland China" och i kinesiska av termer som "大陆" (dàlù) eller "内地" (nèidì) beroende på kontext. Juridiskt och politiskt kan betydelsen variera: ibland avses strikt den kontinentala landmassan, andra gånger inkluderas också öar under PRC-administration, till exempel Hainan.

Gränser och geografi

Geografiskt omfattar det kinesiska fastlandet stora landytor med kust mot flera hav och gränser mot flera länder i Central-, Öst- och Sydasien. De administrativa enheterna som räknas till fastlandet omfattar provinser, autonoma regioner och direktstyrda städer som ligger på det asiatiska fastlandet och intilliggande större öar under PRC:s regering. Den största av PRC:s öar som oftast räknas till fastlandet är Hainan. Andra kustnära öar styrs ibland av särskilda administrativa eller militära arrangemang och kan diskuteras separat.

Historisk bakgrund

Under Qingdynastin var stora delar av dagens Kina, inklusive områden som idag är Hongkong, Macao, Taiwan, Kinmen, Pescadores och delar av Mongoliet en del av det kinesiska imperiet. Under 1800- och 1900-talen förlorade Kina delar av sin suveränitet genom koloniala avtal och krig: Taiwan var mellan 1895 och 1945 under japanskt styre, Hongkong kom under brittisk kontroll, och Macao var en portugisisk koloni.

Efter Qingdynastins fall 1912 bildades Republiken Kina (ROC). År 1945 återgick Taiwan till kinesisk kontroll efter andra världskriget, men efter inbördeskriget flydde ROC-regeringen till Taiwan och behöll där kontrollen över Taiwan, Kinmen, Matsu och Pescadores. När kommunisterna i form av Folkrepubliken Kina tog makten i Peking 1949 etablerades en ny statsbildning som därefter styrde fastlandet. Mongoliet utvecklades under 1900-talet till en självständig stat som så småningom erkändes internationellt.

Specifika områden och deras status

  • Taiwan, Kinmen, Matsu och Pescadores: Dessa öar kontrolleras av Republiken Kina (ROC) och inkluderas därför normalt inte i termen "kinesiska fastlandet" när denna används för att beteckna PRC-administrerade områden.
  • Hongkong och Macao: Båda överlämnades till Kina (PRC) under senare delen av 1900-talet — Hongkong 1997 och Macao 1999 — men har status som "särskilda administrativa regioner" enligt principen "ett land, två system" och betraktas i många sammanhang fortfarande som särskilda från fastlandet i fråga om lagstiftning och ekonomiska regler.
  • Öar i närheten av fastlandet: Vissa öar nära kusten, till exempel de som administreras från fastlandet eller ligger inomprovinsiella jurisdiktioner, räknas vanligen in i fastlandet. Den närmare avgränsningen kan variera med kontext (geografisk, administrativ eller politisk).

Politisk och juridisk betydelse

Begreppet har betydelse i diplomatiska och inrikespolitiska sammanhang. För PRC är målsättningen formellt att återförena hela Kina under en enda stat, vilket påverkar hur termer som "fastlandet" och "särskilda administrativa regioner" används i politisk retorik och rättsliga dokument. För internationella relationer och media är det viktigt att skilja på de olika administrativa realiteterna: kontrollen på plats, internationellt erkännande och de faktiska rättigheterna och lagarna som gäller i varje område skiljer sig.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis avser Fastlandskina i vardagligt och politiskt språkbruk i första hand den del av Kina som styrs av Folkrepubliken Kina och som utgör den asiatiska kontinentens landmassa samt vissa närliggande öar (exempelvis Hainan). Begreppet utesluter i allmänhet områden som kontrolleras av Republiken Kina (Taiwan med kringliggande öar) samt de särskilda administrativa regionerna Hongkong och Macao, även om dessa ingår i det som PRC formellt hävdar som sitt territorium.