Maria Tudor (28 mars 1495-25 juni 1533) var den yngsta dottern till Henrik VII av England och Elisabet av York. Hon var prinsessa av England och var drottning av Frankrike i tre månader. Efter att ha varit drottning av Frankrike gifte hon sig med någon annan och blev hertiginna av Suffolk fram till sin död.

 

Tidigt liv och uppväxt

Maria växte upp vid det engelska hovet under sin fars regeringstid och stod, tillsammans med sina syskon, i centrum för Tudor-dynastins äktenskapspolitiska planer. Som kunglig prinsessa fick hon utbildning i de sedvanliga hovfärdigheterna: språk, musik, hushållsledning och hovetikett. Hennes utbildning och uppfostran förberedde henne för att ingå i internationella allianser genom giftermål.

Giftermål med Frankrikes kung

År 1514 ingicks ett dynastiskt äktenskap mellan Maria och den åldrande franske kungen, vilket var ett led i de diplomatiska relationerna mellan England och Frankrike. Äktenskapet var kortvarigt; efter bara omkring tre månader som drottning av Frankrike dog kungen, och Maria återvände till England. Den korta tiden i Frankrike har ofta beskrivits som en period då hon präglades mer av sin roll som diplomatisk bricka än som makthavare.

Äktenskap med Charles Brandon — hertiginna av Suffolk

När Maria återvände till England ingick hon, mot kungens uttryckliga vilja, ett privat äktenskap med Charles Brandon, som senare blev hertig av Suffolk. Äktenskapet väckte stor uppmärksamhet och skapade politiska problem, men Henry VIII valde så småningom att benåda paret mot vissa eftergifter. Maria levde därefter större delen av sitt återstående liv som hertiginna av Suffolk och var en framträdande figur i det engelska adelslivet.

Barn och arv

Maria och Charles Brandon fick flera barn. Bland deras ättlingar finns Frances Brandon, som i sin tur är mor till Lady Jane Grey — den så kallade "niodagarsdrottningen". Genom sina barn blev Maria en viktig länk i den fortsatta maktordningen och successionsfrågorna inom Tudor-familjen.

Personlighet och betydelse

Maria beskrivs i historiska källor ofta som livfull, viljestark och attraktiv. Hon användes i sin ungdom i internationell dynastisk politik, men hennes beslut att gifta sig av kärlek med Charles Brandon visar också att hon sökte personlig frihet inom de ramar som dåtidens adel erbjöd. Hennes liv illustrerar hur kungliga kvinnor kunde vara både diplomatiska redskap och aktiva aktörer i sina egna öden.

Död och eftermäle

Maria avled 25 juni 1533. Hennes liv och val har blivit föremål för både historisk forskning och skönlitterär skildring, och hon förblir en intressant gestalt i Tudor-erans historia — inte minst genom sin roll som länk till senare tiders dramatiska händelser i Englands tronföljd.