Melanophryniscus: 25 arter av sydamerikanska rödbukiga paddor

Upptäck Melanophryniscus — 25 unika sydamerikanska rödbukiga paddor, deras utbredning, beteende och bevarande i Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay och Bolivia.

Melanophryniscus (sydamerikanska rödbukiga paddor) är ett släkte av paddor. Det finns 25 amfibiearter som finns i Argentina, söder om Bolivia, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

Utseende

Arterna i släktet Melanophryniscus är vanligtvis små till medelstora paddor, ofta bara några centimeter långa. De är kända för sin tydliga kontrast i färgteckning: ofta mörkare, ibland nästan svarta ryggar kombinerade med starkt färgade buksidor i rött, orange eller gult. Denna färgteckning fungerar som varningsfärg (aposematism) och signalerar att djuren kan vara giftiga eller illasmakande för rovdjur.

Utbredning och habitat

Melanophryniscus förekommer i södra och sydöstra Sydamerika. Olika arter lever i skilda habitat—från öppna gräsmarker och savannliknande områden till lövskogar och randzoner vid våtmarker. Många arter är knutna till temporära vattenansamlingar där de förökar sig, men levnadssättet kan variera mellan arterna.

Beteende och fortplantning

Dessa paddor har ofta ett diskret och marknära beteende. Fortplantningen sker vanligtvis i samband med regn eller i tillfälliga pölar där honor lägger ägg och utvecklingen till grodyngel sker i vatten. Hos några arter sker snabba, så kallade "explosiva" lektillfällen när förhållandena är rätt—det vill säga när temporära dammar bildas efter regn.

Klassificering

Melanophryniscus tillhör familjen Bufonidae (äkta paddor). Släktet omfattar omkring 25 beskrivna arter, och taxonomin har förändrats över tid med nya arter som upptäcks eller omklassificeras i samband med forskning.

Giftighet och försvar

Många arter i släktet har hudkörtlar som producerar försvarskemikalier. Kombinationen av varningsfärger och toxiner gör dem mindre attraktiva för potentiella rovdjur. Giftigheten varierar mellan arter och påverkas också av födan—hos vissa amfibier kommer försvarskemikalier delvis från det de äter.

Hot och bevarande

Statusen varierar mellan arter: vissa populationer är relativt stabila medan andra är hotade. De största hoten är habitatförlust och fragmentering genom jordbruk, stadsutveckling och vattenreglering. Mindre populationer kan också påverkas av föroreningar, sjukdomar (t.ex. chytrid) och klimatförändringar. Bevarandeinsatser som skydd av habitat, övervakning av populationer och vid behov ex situ-uppfödningsprogram kan vara viktiga för att bevara de mest sårbara arterna.

Intressanta fakta

• Deras karakteristiska röda eller orange buksidor har gett dem det svenska namnet "rödbukiga paddor".
• Forskare intresserar sig för gruppen både ur ett evolutionärt perspektiv (färg- och försvarsstrategier) och för att förstå hur små, lokaliserade arter påverkas av förändringar i landskapet.
• Eftersom flera arter lever i begränsade områden är lokal kännedom och skydd ofta avgörande för deras överlevnad.

För vidare information om enskilda arter i Melanophryniscus rekommenderas att konsultera artlista i vetenskapliga databaser eller naturvårdsmyndigheters rödlistor, där uppdaterade bedömningar och åtgärdsförslag finns.

Sök med bokstav