Den traditionella mongoliska skriften var det första skriftsystem som användes för att skriva det mongoliska språket. Precis som det arabiska alfabetet på så sätt att det är ett kursivt skriftsystem — bokstäverna i ett ord sitter ihop och får olika former beroende på om de står i början, mitten eller slutet av ett ord. Skriften skrivs vertikalt uppifrån och ned i kolumner som löper från vänster till höger; detta skiljer den från många andra traditionella vertikala system (till exempel traditionell kinesisk eller koreansk skrift) där kolumnerna normalt löper från höger till vänster.
Användning och utbredning
Den mongoliska skriften är ett av de två skriftsystem som används i dagens Mongoliet, tillsammans med kyrilliska, och förekommer i det oberoende landet Mongoliet. I den kinesiska autonoma regionen inre Mongoliet är den traditionella mongoliska skriften den dominerande skriften för mongoliskt språkbruk. Skriften har också använts — i olika varianter — för flera andra mongoliska och vissa tungustiska språk, till exempel buryat, kalmyk och oirat, samt för språken manchu och Xibe.
Historia och ursprung
En uppfattning om varför skriften är vertikal är att en sådan form lättare kunde användas när man skrev på en ryttares hästs hals, eftersom hästar och ridande var centrala i den mongoliska kulturen. Språkligt och paleografiskt härstammar den mongoliska skriften från det gamla uiguriska alfabetet. Enligt vissa källor tog Djingis Khan omkring år 1208 tillfångatagen en uigurisk skrivare vid namn Tatar-Tonga och beordrade att alfabetet i hans modersmål skulle användas för att skriva mongoliska. Den ursprungliga uiguriska formen behövde senare anpassas för att bättre passa mongoliskans ljudsystem, vilket ledde till gradvisa förändringar och lokala varianter.
Särskilda varianter och reformer
Under århundradena uppstod flera varianter av den mongoliska skriften. Oirat-mongolerna fick på 1600-talet en modifierad skrift, ofta kallad Clear Script (todo bichig), av zayapandita för att bättre återge oiratens fonologi. Buryater och kalmyker använde också former av den traditionella skriften innan de senare övergick till kyrilliska eller latinska alfabet.
20:e– och 21:a århundradet: kyrilliska, återupplivning och digitalisering
År 1941, några årtionden efter att Mongoliet blivit en kommunistisk stat, infördes det kyrilliska alfabetet i stor skala och ersatte till stor del den traditionella skriften — en förändring som påverkades av kontakter med deras kommunistiska allierade i Sovjetunionen. Efter kommunismens fall på 1990‑talet påbörjades reformer och satsningar för att återuppliva och undervisa i den traditionella skriften; i praktiken gjorde man den traditionella skriften officiell vid sidan av kyrilliska för att stärka kulturarv och identitet. Trots detta är kyrillisk skrift fortfarande utbredd i Mongoliet, delvis på grund av generationsskillnader i utbildning och att många varv av skoledition skett på kyrilliska under större delen av 1900‑talet.
Digitalisering har länge varit en teknisk utmaning: Unicode stöd för traditionell mongolisk skrift finns (Mongolian block), men korrekt formbyte och typografisk utformning kräver specialiserade typsnitts‑ och inmatningslösningar. Under 2000‑ och 2010‑talen har dock stöd och verktyg blivit betydligt bättre, vilket underlättar undervisning, publicering och elektronisk användning.
Nutida situation och betydelse
Idag lärs och används den traditionella mongoliska skriften åter i skolor och i officiella sammanhang i Mongoliet, men kyrillisk skrift är fortfarande enklare att läsa för många i landet av historiska skäl. I Inre Mongoliet däremot kan de flesta etniska mongoler varken det kyrilliska alfabetet och förlitar sig i högre grad på den traditionella mongoliska skriften i vardagliga och offentliga sammanhang. Skriften är också viktig för kulturarv, religiösa texter, historiska dokument och som identitetsmarkör i både Mongoliet och de mongolisktalande samhällena i Kina och Ryssland.
Sammanfattning: Den vertikala mongoliska skriften är en gammal, kursiv och kulturellt central skriftform med rötter i det uiguriska alfabetet. Den har använts och anpassats för flera mongoliska språk, påverkats av politiska förändringar under 1900‑talet och genomgår idag en teknisk och pedagogisk återuppväckelse för att säkra dess fortsatta användning.