Arabiska alfabetet – allt om skrift, språk och historia

Skriften är skriven från höger till vänster. När det används för att skriva det arabiska språket har skriften 28 olika tecken. Vanligtvis skrivs endast konsonanter i en abjad. Vokaler utelämnas för det mesta. Den arabiska skriften är en kursiv skrift. Det innebär att bokstäverna i ett ord är sammanfogade, både i handskrift och i tryck. Varje bokstav kan ha upp till fyra olika former. Vilken av formerna som används beror på bokstäverna före och efter den. Det finns ingen olika form för stora bokstäver och små bokstäver.

Det finns två grundläggande moderna varianter av den arabiska skriften. Den ena kallas Naskh och är den som vanligen används för tryckning. Den vanligaste skriften i vardagslivet kallas för kufisk, efter staden Kufa i Irak där den utvecklades. Det finns flera varianter av båda skrifterna.

Alfabetet kan också användas för att skriva siffror, vilket var vanligt under medeltiden. De används i mindre utsträckning idag och ersätts vanligen av latinska alfabetiska (arabiska) siffror.

När alfabetet används för att skriva siffror är ʼalif 1, ب bāʼ 2, ج ǧīm 3 och så vidare tills ي yāʼ = 10, ك kāf = 20, ل lām = 30, ..., ر rāʼ = 200, ..., غ ġayn = 1000. Detta används ibland för att framställa kronogram där specifika bokstäver, tolkade som siffror, står för ett visst datum när de omordnas.

För ordböcker är det nödvändigt att placera bokstäverna i en förutbestämd ordning, som vanligtvis kallas sorteringsordning eller alfabetisk ordning. Den arabiska skriften har två sorteringsordningar: Den ena, abjid, härrör från bokstävernas placering i det feniciska alfabetet. Den andra, hijā, sorterar bokstäverna efter likhet i form.

När islam spreds i Mellanöstern, Nordafrika och Asien spreds arabiskan med den. Islam kräver att dess anhängare ska lära sig arabiska eftersom det står att Gabriel (Jibril) talade Allahs ord till Muhammed på arabiska. Språket används för muslimska ritualer som bön och recitering av koranverser. I takt med att arabiskan spreds spreds också Koranens skrift. Den ersatte det pahlaviska skriftsystemet när islam erövrade Persien.

Ett annat alfabet, det uiguriska alfabetet, baserades på de arabiska bokstävernas former. Det uiguriska alfabetet har dock alltid vokalbokstäver, till skillnad från det arabiska.

Efter det osmanska rikets fall under första världskriget blev det mindre vanligt att använda det arabiska språket och alfabetet i den muslimska världen. De turkiska staterna och andra stater med muslimsk majoritet som kontrollerades av Sovjetunionen föredrog inte den arabiska skriften. År 1928 antog Turkiet en lag som förbjöd användningen av det arabiska alfabetet för att skriva turkiska, som nu skrivs med det latinska alfabetet.

Ungefär samtidigt skapade Sovjetunionen ett latinskt alfabet för de centralasiatiska stater som landet ockuperade: Azerbajdzjan, Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan, Kirgizistan och Tadzjikistan. Beslutet att ersätta det arabiska alfabetet var amdre att avlägsna det religiösa inflytandet i Centralasien och att modernisera regionen. Under en tid trodde de sovjetiska ledarna, däribland Vladimir Lenin, att det latinska alfabetet var "världsalfabetet" eftersom det var det skriftsystem som användes i de mest utvecklade länderna. Sovjetunionen krävde dock sedan att de centralasiatiska staterna endast skulle skriva med den kyrilliska skriften. Detta var för att påverka de lokala kulturerna och språken så att de blev mer lika Rysslands.

Trots att Sovjetunionen föll återgick ingen av de centralasiatiska länderna till att använda det arabiska alfabetet. De fortsatte antingen att använda kyrilliska, som Kazakstan och Kirgizistan, eller antog ett nytt latinskt alfabet, som Azerbajdzjan. Endast Tadzjikistan överväger att återgå till det arabiska alfabetet. Tadzjikiska var en gång i tiden en dialekt av persiska.

I Sydostasien har Malaysia, Indonesien, Singapore, Brunei och Malaysia alla infört det latinska alfabetet för malajiska, som kallas Rumi på malajiska. De brittiska och nederländska kolonialisterna införde det latinska alfabetet. Det arabiska alfabetet (Jawi på malajiska) används fortfarande i Malaysia, men i mycket mindre utsträckning än Rumi. Brunei är det enda sydostasiatiska landet där både det latinska och det arabiska alfabetet är samofficiella.

• Alfabetets historia