Moraxella – gramnegativt bakteriesläkte och luftvägsinfektioner
Moraxella — gramnegativa bakterier som orsakar luftvägsinfektioner. Lär dig om Moraxella catarrhalis, symptom, behandling och dess koppling till KOL.
Moraxella är ett bakteriesläkte. Det är uppkallat efter Victor Morax, en schweizisk ögonspecialist (oftalmolog). De är gramnegativa. Cellerna är korta stavar eller cocci. Moraxella catarrhalis kan orsaka kronisk obstruktiv lungsjukdom.
Vad är Moraxella?
Moraxella är en grupp gramnegativa bakterier där Moraxella catarrhalis är den mest kliniskt betydelsefulla arten för människan. Arter i släktet är vanligtvis icke-motila, oxidase-positiva och kan förekomma som korta stavar eller diplokocker. M. catarrhalis har tidigare kallats Branhamella catarrhalis.
Medicinsk betydelse
Trots det ursprungliga påståendet i första stycket är det viktigt att klargöra att Moraxella catarrhalis i sig inte är en vanlig orsak till utveckling av kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Däremot är M. catarrhalis en känd orsak till infektioner och tillför ofta problem hos personer med redan existerande lungsjukdomar genom att framkalla exacerbationer (försämringsperioder).
Vanliga kliniska manifestationer:
- Akuta luftvägsinfektioner: bronkit och samhällsförvärvad pneumoni, särskilt hos äldre och personer med lungsjukdom.
- Exacerbationer av kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
- Otitis media och sinuit, särskilt hos barn.
- Mindre vanliga: sepsis eller infektioner i sår eller hos immunsupprimerade patienter.
Vart finns bakterien och vem drabbas?
M. catarrhalis koloniserar ofta övre luftvägarna, särskilt hos barn. Bärarskap är vanligt i näsa och svalg och förekomsten ökar under vinterhalvåret. Riskgrupper för klinisk sjukdom är små barn, äldre och personer med kronisk lungsjukdom eller försvagat immunförsvar. Rökare har ökad risk för kolonisation och luftvägsproblem.
Laboratoriediagnostik
- Gramfärgning visar gramnegativa korta stavar/diplokocker.
- Växer på blod- och chokladagar; ofta opaka, konvexa kolonier.
- Biokemiskt: oxidase-positiv, asackarolytisk (socker-negativ), DNAs- och butyrates-esteras-positiv — tester som hjälper skilja från Neisseria.
- Molekylära metoder (PCR) används i vissa laboratorier för snabb identifiering.
Antibiotikaresistens och behandling
Många stammar av M. catarrhalis producerar betalaktamaser (t.ex. BRO-1 och BRO-2) och är därmed resistenta mot penicillin och ampicillin. Vanliga behandlingsalternativ vid infektion är därför:
- Amoxicillin-klavulansyra (vid behov av betalaktamasstabil behandling).
- Andra möjliga alternativ: vissa cefalosporiner, makrolider eller kinoloner beroende på klinisk situation och lokal resistenssituation.
Val av antibiotikum avgörs utifrån infektionslokalisation, patientens ålder, allergier och lokala riktlinjer. Vid KOL-exacerbationer bedöms behovet av antibiotika individuellt.
Förebyggande
- God hand- och hosthygien minskar spridning.
- Undvik exposure för rök och passiv rökning — det minskar risken för kolonisation och luftvägssymtom.
- I dagsläget finns ingen bred vaccinationsmöjlighet mot M. catarrhalis.
Övrigt
Andra arter i släktet, till exempel Moraxella osloensis och Moraxella nonliquefaciens, kan sporadiskt ge upphov till infektioner men är mindre vanliga orsaker till sjukdom hos människor.
Sök