Müllers gibbon (Hylobates muelleri) — grå gibbon från Borneo: fakta

Upptäck Müllers gibbon — Borneos grå gibbon: fakta om utseende, vikt, livslängd, kost och bevarande av denna lilla primat.

Müllers gibbon från Borneo eller grå gibbon (Hylobates muelleri) är en primat i familjen Hylobatidae. Müllers gibbon hör till de minsta gibbonerna med en vikt på cirka 5,4 kg (12 pund) och en kroppslängd på ungefär 61 cm. I fångenskap kan individer bli mer än 40 år gamla. De äter främst frukt, blad och blommor, men kompletterar också med ryggradslösa djur.

Utseende

Pälsen är vanligen grå till gråbrun, ibland med ljusare partier på buken. Kroppen är slank med mycket långa armar som är anpassade för svängande rörelser (brachiation) i trädtopparna. Som hos andra gibboner är tummen reducerad vilket underlättar greppet vid svängning. Vikt och storlek gör arten rörlig och kvick i kronan av regnskogen.

Utbredning och habitat

Müllers gibbon är endemisk för ön Borneo och förekommer i skogar i olika delar av ön. Den lever huvudsakligen i tropisk låglandsskog, men kan även hittas i sekundärskog och områden med gallringar, så länge trädtopparna är sammanhängande. Arten är beroende av skogsområden för föda och rörelse.

Beteende och ekologi

Arten är dagaktiv och helt arborial (lever i trädkronorna). Müllers gibbon rör sig främst genom svängande rörelser mellan grenar. De lever vanligtvis i små familjegrupper bestående av ett monogamt par och deras ungar. Paren markerar och försvarar revir med högljudda duetter — karakteristiska sångsekvenser som hjälper till att hålla kontakt och avgränsa revir mot grannar.

Diet:

• Frukt (stommen i födan)
• Blad och unga skott
• Blommor
• Små ryggradslösa djur (t.ex. insekter)

Fortplantning

Honorna får vanligen en unge per graviditet. Dräktighetslängden hos gibboner är omkring sju månader. Ungarna stannar länge hos föräldrarna och blir beroende av dem under flera år; könsmognad uppnås efter flera års uppväxt. Mellan födslarna kan det gå 2–3 år eller mer, beroende på miljö och resurstillgång.

Hot och bevarande

Müllers gibbon påverkas negativt av habitatförlust genom skogsavverkning, markomvandling för jordbruk och palmoljeplantager samt fragmentering av skogsområden. Arten utsätts också för jakt i vissa områden. Dessa faktorer gör att populationerna minskar lokalt.

Bevarandeinsatser inkluderar:

• Skydd av intakta skogsområden och upprättande av naturreservat
• Återbeskogning och skapande av gröna korridorer mellan fragmenterade skogar
• Antijaktarbete och lokalt samarbete för att minska fångst och handel
• Forskning och övervakning av beståndet samt uppfödningsprogram i fångenskap

Arten finns på IUCN:s rödlista och är beroende av fortsatt skydd och arbete för att bevara sina livsmiljöer.

Övrigt

Müllers gibbon är ett gott exempel på en art som är starkt beroende av sammanhängande skogstak för att kunna leva och förflytta sig effektivt. Deras sång och monogama familjestruktur gör dem också intressanta för beteendestudier. För att bidra till artens bevarande kan stöd till skyddade områden på Borneo och hållbar landanvändning vara avgörande.

Sök med bokstav