Muskoxen (Ovibos moschatus) är ett stort arktiskt däggdjur i familjen Bovidae.
Den har en tjock päls och var vanlig på norra halvklotet under den pleistocena istiden. Hanarna avger en stark lukt, därav namnet. Denna mustiga lukt används för att locka till sig honor under parningstiden. Muskoxen färdas i flockar av honor och deras ungar som leds av en eller två starka hanar. Manliga oxar slåss om vem som ska vara ledare genom att stöta sina tjocka huvuden och horn mot varandra. Muskoxens långa, böjda horn håller rovdjur borta. När en hjord känner lukten av närliggande vargar bildar alla myskoxar en cirkel och vänder sig utåt. De sänker sina huvuden för att visa upp sina horn.
Muskeloxen lever i det arktiska Nordamerika och på Grönland, med små introducerade populationer i Sverige, Sibirien och Norge.
Muskoxen är växtätare som äter gräs, blad och vissa arktiska blommor. De är idisslare och sväljer sin mat utan att tugga den. Senare kräks maten upp (det kallas för kudde) och tuggas sedan. Muskoxen har liksom andra idisslare en mage med fyra delar.
Fossila DNA-bevis tyder på att muskoxen inte bara var mer geografiskt utbredd under pleistocen utan också mer genetiskt diversifierad. Under den tiden levde andra populationer av muskoxen i hela Arktis, från Uralbergen till Grönland. Tillsammans med bison och pronghorn var muskoxen en av de få arter av pleistocena megafauna i Nordamerika som överlevde det pleistocena/olocena utdöendet och levde fram till i dag.