Muriqui (Brachyteles): fakta om de hotade ulliga spindelaporna i Brasilien
Upptäck Muriqui (Brachyteles) — fakta om Brasiliens hotade ulliga spindelapor: beteende, utbredning, hotbilder och bevarandeinsatser för att rädda arterna.
Muriquis, eller ulliga spindelapor, tillhör släktet Brachyteles. Det finns två arter, den sydliga (B. arachnoides) och den nordliga muriqui (B. hypoxanthus). Namnet "muriqui" kommer från ett inhemskt Tupi-ord som ungefär betyder "största apa". De är de två största aporna i Nya världen, och särskilt den norra muriquin är en av de mest hotade aporna i världen. De förekommer endast i resterande skogsområden i Brasilien, främst i den atlantiska regnskogen (Mata Atlântica).
Utseende och storlek
En vuxen muriqui är normalt 38–58 cm lång (kroppslängd) och väger 4,5–9 kilo. Pälsen är vanligen brun till svart. Svansen är mycket viktig för rörelse i trädkronorna: den är kraftig och fungerar som ett griporgan (prehensil svans) — ofta är svansens spets glest behårad eller utan päls, vilket hjälper till vid grepp. Muriquis har långa armar och händer anpassade för att klättra och svinga mellan grenar.
Levnadssätt och social struktur
Muriquis lever i sociala grupper från bara några individer upp till omkring 40–43 individer. Gruppen visar ofta så kallad fission–fusion-dynamik: flocken delar sig i mindre undergrupper som byter sammansättning över tiden beroende på födotillgång och andra faktorer. Till skillnad från många andra primater är muriquis kända för en relativt fredlig och egalitär social struktur med låga nivåer av aggression och territoriella strider.
Kost
De är till stor del lövmär (folivora) och äter mest löv, vilket utgör basen i deras diet. Under regnperioden och då frukt finns tillgängligt kompletterar de med frukt och blommor. De kan också äta bark, bambu, ormbunkar, nektar, pollen och frön. Deras kostsammansättning bidrar till att de kan leva i skogsområden med varierande fruktförekomst.
Rörelse och beteende
- Muriquis rör sig främst i trädens kronor och använder sin prehensila svans som ett extra "handgrepp".
- De kan förflytta sig genom att klättra, svinga och gå på grenar; de är skickliga i ett livslot i träd.
- Arterna uppvisar komplexa sociala beteenden och kommunicerar genom vokaliseringar, kroppsspråk och doftmarkeringar.
Fortplantning
Honorna föder vanligen ett enda unge per graviditet. Hos murikier finns oftast längre mellan födslar än hos mindre primater, och ungarna är beroende av modern under en längre tid. Fortplantningsmognaden inträder efter flera år, och det sociala sammanhanget i flocken påverkar parningsmönster och uppfostran.
Utbredning och habitat
Muriquis är endemiska för den atlantiska regnskogen i östra Brasilien. Habitatet har kraftigt minskat och fragmenterats genom skogsavverkning, jordbruksexpansion och urbanisering. De överlever i kvarvarande skogspatches, skyddade områden och i vissa återbeskogade korridorer där dessa finns.
Hot och bevarande
Huvudhoten mot muriquis är:
- Habitatförlust och fragmentering genom avskogning för jordbruk, boskapsskötsel och infrastruktur.
- Jakt och fångst lokalt.
- Små, isolerade populationer som leder till minskad genetisk variation och ökad risk för utrotning.
Den norra muriquin (B. hypoxanthus) är kritiskt hotad enligt IUCN, och den sydliga arten (B. arachnoides) klassificeras också som hotad. Flera bevarandeinsatser pågår, bland annat etablering och utvidgning av skyddade områden, skapande av skogskorridorer för att återknyta fragment, forskningsprojekt, miljöutbildning och samarbete med lokalsamhällen. Dessa åtgärder har lett till att vissa populationer stabiliserats eller långsamt ökat, men arterna är fortfarande i behov av starkt skydd och fortsatt restaurering av habitat.
Ekologisk roll och betydelse
Muriquis fungerar som viktiga fröspridare i skogsekosystemet genom att sprida frön från de frukter de äter, och bidrar därmed till regnskogens återväxt och mångfald. Att bevara muriquis hjälper därför också till att bevara många andra arter och hela ekosystemtjänster i den atlantiska regnskogen.
Vad du kan göra
- Stöd organisationer och projekt som arbetar med återbeskogning, skydd och forskning i Brasiliens atlantiska regnskog.
- Sprid kunskap om muriquis och skogens betydelse för biologisk mångfald.
- Välj produkter som inte bidrar till avskogning och stöd hållbara leverantörskedjor.
Muriquis är unika bland Nya världens primater både i sin storlek och i sitt fredliga sociala beteende. Bevarandeinsatser är avgörande för att säkerställa att dessa »ulliga spindelapor« kan fortsätta fylla sin roll i Brasiliens skogar för framtida generationer.
Frågor och svar
F: Vad är en muriqui?
S: En muriqui är ett släkte av apor från Nya världen, även kända som ulliga spindelapor, som består av två arter: södra och norra muriquis.
F: Vad betyder namnet "muriqui"?
S: Namnet "muriqui" kommer från ett inhemskt tupi-ord som betyder "största apan".
F: Vilken art av muriqui är en av de mest utrotningshotade aporna i världen?
S: Den nordliga muriqui-apan är en av de mest utrotningshotade aporna i världen.
F: Var hittar man muriquis?
S: Muriquis förekommer endast i vissa skogar i Brasilien.
F: Hur lång och hur tung är en vuxen muriqui?
S: En vuxen muriqui är 38-58 cm lång och väger 4,5-9 kg (10-20 pund).
F: Vad äter muriquis?
S: Muriquis äter mest löv, men de äter också frukt och blommor under regnperioden, liksom bark, bambu, ormbunkar, nektar, pollen och frön.
F: Slåss muriquis om sitt revir?
S: Nej, muriquis slåss inte om sitt territorium.
Sök