Naturalism (filosofi) – Idén att endast den naturliga världen existerar

Naturalism (filosofi) – Filosofisk ståndpunkt att endast den naturliga världen existerar; förklarar verkligheten utan övernaturliga krafter. Läs om idéernas historia och argument.

Naturalism är idén eller tron att det inte finns något utöver den naturliga världen — det vill säga att den naturliga världen är hela verkligheten. Begreppet användes på detta sätt på engelska första gången omkring 1750.

Naturalism är en sorts filosofi som ofta beskrivs som metafysisk, eftersom den handlar om vad som faktiskt finns: "naturen är allt som finns och alla grundläggande sanningar är naturens sanningar". Enligt denna ståndpunkt existerar inte de saker och krafter som vanligen kallas övernaturliga, såsom Gud, själar eller häxkonster.

Olika former av naturalism

• Metafysisk (ontologisk) naturalism: hävdar att endast naturen och dess entiteter existerar — inga övernaturliga väsen eller krafter.
• Metodologisk naturalism: är en arbetsprincip inom vetenskapen som säger att man i forskningen söker naturliga förklaringar och inte hänvisar till övernaturliga orsaker. Detta är en metodfråga snarare än ett krav på vad som verkligen existerar.
• Epistemologisk naturalism: handlar om hur vi kan få kunskap — att kunskap och rättfärdigande i huvudsak utvecklas med hjälp av naturliga metoder (t.ex. observation, experiment och logisk analys).
• Etisk eller moralisk naturalism: menar att moraliska fakta på något sätt kan reduceras till eller grundas i naturliga fakta (t.ex. mänskliga behov, välfärd eller biologiska fakta).

Argument som ofta förs fram för naturalism

• Vetenskapens framgång: naturvetenskapens förklaringar har stor förklaringskraft och praktisk framgång, vilket gör det naturligt för många att se vetenskapliga förklaringar som de mest tillförlitliga.
• Parsimoni (Occams rakkniv): naturalism undviker att anta onödiga slags entiteter, som övernaturliga väsen, när naturliga förklaringar räcker.
• Koherens med naturens lagar: många fenomen förklaras konsekvent genom naturlagar, vilket talar för att enhetliga naturliga principer är tillräckliga.

Kritik och invändningar

• Medvetandets svårigheter: det så kallade "hårda problemet" med medvetande (hur subjektiva upplevelser uppstår ur fysisk materia) används ofta som argument att naturalism inte förklarar allt.
• Intentionalitet och betydelse: vissa filosofer menar att naturvetenskapliga beskrivningar inte fångar normativ betydelse eller intentionalitet (hur tankar är om något).
• Fri vilja och moral: kritiker hävdar att naturalism har svårt att ge en fullgod grund för moralisk ansvarighet eller fri vilja.
• Religiösa och existentiala invändningar: religiösa erfarenheter, värden och mening tillskrivs ibland en övernaturlig eller transcendent förklaring som naturalismen avvisar.
• Risken för scientism: en vanföreställning som ibland förknippas med naturalism är scientism — tron att vetenskap är enda giltiga kunskapsformen — vilket många anser vara en överdrift eller ett felaktigt anspråk.

Relationen mellan naturalism och vetenskap

Inom vetenskaplig praxis råder i allmänhet metodologisk naturalism: forskare söker naturliga orsaker och bygger förklaringar på observationer och experiment. Metodologisk naturalism som arbetssätt innebär inte nödvändigtvis att en forskare måste vara metafysisk naturalist, men principen har gjort naturalistiska förklaringar dominerande i modern naturvetenskap.

Historik och förespråkare

Naturliga förklaringsmodeller har rötter i antikens materialistiska tänkare som Epikuros och Lucretius, men termen "naturalism" i modern mening började användas på 1700‑talet och utvecklades särskilt under 1800‑ och 1900‑talen i samband med framsteg inom naturvetenskap och filosofi. Bland 1900‑ och 2000‑talets filosofer som förknippats med naturalistiska ståndpunkter finns exempelvis W. V. O. Quine, Paul Churchland och Daniel Dennett, samtidigt som kritiker som Alvin Plantinga har formulerat skarpa invändningar.

Betydelse och konsekvenser

Naturalism har stor inverkan på hur forskare och filosofer närmar sig frågor om verklighet, kunskap och värden. För förespråkare innebär naturalism ofta en konsekvent, naturcentrerad världsbild; för kritiker kan den uppfattas som reducerande eller oförmögen att fånga vissa aspekter av mänsklig erfarenhet. Debatten mellan naturalism och dess motståndare är en central fråga i samtida filosofi, vetenskapsteori och religionfilosofi.

Sök med bokstav