Nederländska Antillerna – historia, öar och upplösning 2010

Nederländska Antillerna: historik, öarna Aruba, Curaçao, Bonaire, Sint Maarten, Sint Eustatius & Saba och upplösningen 2010 – fakta, karta och tidlinje.

Nederländska Antillerna var ett land inom Konungariket Nederländerna. Det bestod av flera öar i Karibiska havet, och några av dem upptäcktes tidigt av européer: vissa redan 1493 av Christofer Columbus och andra 1499 av Alonso de Ojeda. Som modern administrativ enhet bildades Nederländska Antillerna formellt under 1900-talet och var sedan 1954 ett land (constituent country) inom Konungariket med eget parlament, regering och en guvernör som kungens företrädare. Den federala huvudstaden var Willemstad på Curaçao.

Geografiskt bestod Nederländska Antillerna av sex huvudsakliga öar. Aruba, Bonaire och Curaçao är en del av Leewardöarna och ligger nära Venezuela. Öarna Saint Martin (ödelad mellan Frankrike och Nederländerna), Sint Eustatius och Saba hör till Vindwardöarna och ligger närmare Puerto Rico och Jungfruöarna. Av dessa är ön Sint Maarten i själva verket delad mellan två stater: den norra delen tillhör Frankrike (som Saint Martin), medan den södra delen är nederländsk (som Sint Maarten).

Språksituationen varierade mellan öarna. Nederländska var officiellt språk i riket, men lokala språk som papiamento (främst på Aruba, Bonaire och Curaçao), engelska (särskilt på Saba, Sint Eustatius och Sint Maarten) och spanska förekom ofta i vardagen. Religionen var till största delen kristen, med katolicismen som största inriktning. Ekonomin var i hög grad beroende av turism, sjöfart och service; Curaçao hade dessutom raffinaderi- och oljeindustri, och öarna spelade också roll som skatte- och finanscenter.

Aruba lämnade Nederländska Antillerna och blev ett särskilt land inom Konungariket 1986. Efter flera decennier av omförhandlingar om status och autonomi upplöstes Nederländska Antillerna slutligen den 10 oktober 2010. Vid upplösningen blev Curaçao och Sint Maarten självständiga länder (constituent countries) inom Konungariket, medan de så kallade BES‑öarna — Bonaire, Sint Eustatius och Saba — knöts närmare till Nederländerna som särskilda kommuner och kallas ofta de nederländska karibiska öarna (Nederländerna och ibland benämnda Karibiska Nederländerna).

Valuta som användes före och runt upplösningen var främst den nederländska antilliska guilden (Netherlands Antillean guilder, ANG); Aruba hade sedan tidigare sin egen valuta, Arubaflorin (AWG). Befolkningen i hela området var relativt liten — totalt handlade det om ungefär 200 000 invånare före upplösningen — och viktigaste näringar var turism, handel, sjöfart och service.

Eftersom Nederländska Antillerna ingick i Konungariket var drottning Beatrix fram till 2013 också statschef för landet; sedan dess är det kung Willem-Alexander som är monark för de nuvarande länderna inom riket. Nederländska Antillernas sista premiärminister var Emily de Jongh-Elhage. Den sista guvernören för Nederländska Antillerna var Frits Goedgedrag, som efter upplösningen från och med den 10 oktober 2010 blev Curaçaos första guvernör.

Upplösningen 2010 har lett till olika administrativa och juridiska arrangemang för öarna, med fortsatt nära band till Nederländerna men med större självstyre för Curaçao och Sint Maarten. Öarnas historia, språk- och kulturmix samt strategiska läge i Karibien gör dem fortfarande till viktiga platser både för regionen och för Konungariket Nederländerna.

Frågor och svar

F: Vilka öar ingick i Nederländska Antillerna?

F: När lämnade Aruba Nederländska Antillerna?

Fråga: Vem var Nederländska Antillernas senaste premiärminister?

Fråga: Vem är kung Willem-Alexander i dag?

F: Vad heter BES-öarna nu?

Fråga: Vem upptäckte några av dessa öar först?

F: Var ligger de geografiskt sett?

Sök med bokstav