New Musical Express

Historia

Tidskriftens första nummer publicerades den 7 mars 1952. Tidningen publicerades först i tabloidformat utan glans på vanligt tidningspapper.

1960s

Under 1960-talet var tidningen en förkämpe för de nya brittiska grupper som uppstod vid den tiden. The Beatles och The Rolling Stones var ofta på framsidan mycket. Dessa och andra artister dök också upp på NME Poll Winners Concert, en prisutdelning där artister som röstats fram som mest populära av NME:s läsare presenterades. Konserten innehöll också en prisceremoni där omröstningsvinnarna fick ta emot sina priser.

Under senare delen av 1960-talet började tidningen rapportera om psykedelia och fortsatte med artiklar om brittiska grupper från den tiden.

1970s

I början av 1972, när tidningen stod på gränsen till nedläggning av sina ägare, men en ny person blev redaktör och tidningens bevakning förändrades radikalt från okritisk till något som var tänkt att vara smartare, hippare, mer cynisk och roligare än vad någon brittisk musiktidning tidigare hade varit (ett tillvägagångssätt som främst påverkades av författare).

I mitten av 1973 sålde tidningen nästan 300 000 exemplar per vecka och överträffade de andra veckovisa konkurrenterna Disc, Record Mirror och Sounds.

År 1976 kom punkrocken in på musikscenen och NME, liksom andra "specialiserade" publikationer, var långsamma med att rapportera och täcka detta nya musikfenomen. I ett försök att öka försäljningen annonserade tidningen efter ett par "hippa unga revolvermän" som skulle ingå i redaktionen. Detta resulterade i rekryteringen av två journalister som såg till att tidningen var helt uppdaterad om denna nya musikstil. Band som några månader tidigare hade kritiserat NME var nu ivriga att få vara med.

Tidningen blev också mer öppet politisk under Punk-tiden. På omslaget fanns ibland ungdomsfrågor i stället för en musikalisk akt.

1980s

Försäljningen sjönk och 1985 hade NME drabbats av en svår situation och riskerade att stänga igen. Under denna period var redaktörerna på tidningen splittrade mellan dem som ville skriva om hiphop, en genre som var relativt ny i Storbritannien, och dem som ville hålla sig till rockmusik. Försäljningen var tydligen lägre när foton av hiphopartister dök upp på framsidan och detta ledde till att tidningen drabbades då bristen på inriktning blev ännu tydligare för läsarna.

I slutet av åttiotalet och början av nittiotalet var rockscenen i Storbritannien generellt sett svag och tidningen var tvungen att ge en hög profil till länge bortglömda band som Kingmaker och Railway Children.

1990s

I slutet av 1990, även om tidningen fortfarande stödde nya brittiska band, dominerades tidningen av amerikanska band, eftersom det var vad musikscenen i allmänhet handlade om.

Även om perioden 1991-1993 dominerades av amerikanska band som Nirvana innebar det inte att brittiska band ignorerades. NME bevakade fortfarande Indie-scenen mycket.

1992 började några nya brittiska band dyka upp. Suede hyllades snabbt av tidningen som ett alternativ till det tunga Grunge-soundet och hyllades som starten på en ny brittisk musikscen. Indie var dock fortfarande den dominerande kraften, men framväxten av nya brittiska band skulle bli något som tidningen skulle fokusera mer och mer på.

I april 1994 hittades Nirvanas frontman Kurt Cobain död, en historia som inte bara påverkade hans fans och läsare av NME, utan som också skulle leda till en massiv förändring i brittisk musik. Grunge var på väg att ersättas av Britpop [1], en ny form av musik som påverkades av brittisk musik från 1960-talet och brittisk kultur. Uttrycket myntades av NME efter att bandet Blur släppt sitt album Parklife samma månad som Cobains död. Britpop började fylla det musikaliska och kulturella tomrum som lämnades efter Cobains död, och Blurs framgång, tillsammans med framväxten av en ny grupp från Manchester som hette Oasis, såg Britpop samla popularitet under resten av 1994. I slutet av året var Blur och Oasis de två största banden i Storbritannien och försäljningen av NME ökade tack vare Britpop-effekten. 1995 bevakade NME många av dessa nya band och många av dessa band spelade på NME-scenen på årets Glastonburyfestival, där tidningen hade sponsrat den andra scenen på festivalen sedan 1993.

2000s

Under det nya årtusendet fokuserade NME på nya brittiska band som Franz Ferdinand och Kaiser Chiefs, som uppstod i takt med att "indiemusiken" fortsatte att växa i kommersiell framgång. Den kommersiella framgången har lett till att band som Arctic Monkeys både har varit extremt framgångsrika och har fått stöd av NME, ett fenomen som inte har setts sedan Britpop.

I december 2005 anklagades NME för att ha redigerat sin omröstning i slutet av året av kommersiella och politiska skäl.McNicholas tillbakavisade denna kritik och hävdade att webtidningen Londonist.com hade fått tag på ett tidigt utkast till omröstningen.

År 2006 vann NME CocaCola-priset för århundradets bästa tidning.

NME.COM

Dess första redaktör var Brendan Fitzgerald. Senare gjorde Anthony Thornton om webbplatsen och fokuserade på musiknyheter. Webbplatsen fick utmärkelsen Online Magazine Of The Year 1999 och 2001 och Anthony Thornton utsågs till Årets webbplatsredaktör vid tre tillfällen.

Den tilldelades priset "Best Music Website" vid Record Of The Day Awards i oktober 2005. År 2006 firade NME.COM med en fest på Londons KOKO med Leicesterbandet Kasabian och tilldelades därefter BT Digital Music Award för bästa musiktidning och det första "Chairman's Award" från Association of Online Publishers som delades ut av ordföranden Simon Waldman.

2007 lanserades NME.COM i USA med ytterligare personal och planer på att lansera tävlingen Breaking Bands och NME Awards över Atlanten.

På webbplatsen finns nu nyheter, recensioner, spelningslistor och videor samt nedladdningar, merchandising och anslagstavlor.

Webbplatsen har under det senaste året ändrat sitt fokus till att även inkludera tabloidskvaller vid sidan av de traditionella musiknyheterna. Med regelbundna nyhetsartiklar med titlarna "Daily Ligger" och "Tabloid Hell".

2007 erbjöd NME.com en gratis nedladdning av Verve, och det var de första låtarna som Verve släppte sedan de återförenades.