Nicola Pisano – italiensk skulptör och grundare av modern skulptur

Nicola Pisano (även kallad Niccolò Pisano och Nicola de Apulia) (ca 1220/1225 - ca 1284) var en italiensk skulptör som är mest känd för de verk han utförde i Pisa katedral. Vid en tid då de flesta konstnärer arbetade i gotisk stil påverkades Nicola av den antika romerska skulpturen som han såg i Pisa och kopierade stilen i sina egna verk. Av denna anledning sägs Nicola Pisano ibland vara den moderna skulpturens grundare.

Nicola Pisano föddes troligen i Apulien i södra Italien och etablerade sig under mitten av 1200‑talet som en av de mest betydande skulptörerna i norra och centrala Italien. Han arbetade i sten och marmor och är särskilt känd för sina predikstolar (predikstolar/pulpeter) där han förenade element från antikens konst med samtidens gotiska formspråk. Genom sin stil återinförde han en mer naturalistisk människoskildring och nyvunnen intresse för klassiska proportioner och drapering, vilket senare kom att påverka utvecklingen mot renässansens konstideal.

Viktiga verk

Predikstolen i dopkapellet i Pisa (vanligtvis daterad till cirka 1255–1260) räknas till hans mest berömda arbeten. Den innehåller ett antal reliefscener med motiv från Kristi liv, apostlar och allegoriska figurer, där figurerna är modellerade med tydlig volym, rörelse och klassiskt inspirerade draperingar. Dessa reliefs visar tydligt hur Nicola studerade antika gravstenar och sarcofager i Pisa och använde deras ikonografi och stil som förebilder.

Arbeten i Siena, Pistoia och andra städer ingår också i hans oeuvre. I Siena gjorde han beställningar som visar samma kombination av klassisk realism och gotisk berättarteknik. I flera av sina uppdrag leddes arbetet av en verkstad där även hans son Giovanni Pisano och andra medhjälpare deltog — Giovanni kom senare att utveckla ett mer uttrycksfullt och gotiskt formspråk, men inspirerades i grunden av faderns klassiska ansats.

Stil och inflytande

Nicola Pisano brukar beskrivas som en brygga mellan medeltidens konst och den tidiga renässansen. Genom att hämta inspiration ur antikens skulptur förnyade han representationen av människokroppen och rummet omkring figurerna. Hans verk visar:

naturlistiska proportioner och ansiktsuttryck,

tydlig modellering av kropp och drapering,

användning av klassiska ornament och mytologiska inslag i kristna scener.

Denna syntes gav efterföljande konstnärer en ny referensram och bidrog till att skulpturen åter började utvecklas mot större realism och humanistiskt bildtänkande.

Arv och betydelse

Nicola Pisano betraktas ofta som en av de första som medvetet återupplivade antikens formspråk i medeltida konstsammanhang. Hans arbete fick betydelse för generationer av skulptörer i Italien och var en av flera viktiga strömningar som så småningom ledde fram till renässansens konstnärliga genombrott. Hans kombination av teknisk skicklighet, kompositionstänkande och historisk medvetenhet gör honom till en central gestalt i italiensk konsthistoria.

Biografiska noteringar: exakta födelse‑ och dödsår är osäkra (ca 1220/1225–ca 1284). Han kallades ibland Nicola de Apulia, vilket visar på hans ursprung i Apulien. Arbeten som tillskrivs honom har bevarats i olika kyrkor och museer, och hans inflytande kan följas vidare genom verk av hans son Giovanni och andra samtida skulptörer.

Predikstolen i katedralen i Siena

Arbetar

I Pisa

Nicola Pisanos födelsedatum och exakta födelseort är okända. Ett dokument i Sienakatedralens arkiv säger att han var son till Petrus de Apulia. År 1245 gjorde Nicola skulpturer vid katedralen i Prato och flyttade sedan till Pisa där hans son Giovanni Pisano föddes.

Runt 1255 fick Nicola ett uppdrag (ett betalt arbete) att göra predikstolen i dopkapellet i Pisakatedralen. Doprummet var en mycket stor cirkulär kupolbyggnad som stod nära katedralens västra dörrar. Nicola assisterades (fick hjälp) av andra skulptörer, bland annat Arnolfo di Cambio som senare blev en berömd arkitekt. Arbetet var färdigt 1260 och signerades "Nicola Pisanus", vilket betyder "Nicola av Pisa".

Predikstolen är sexkantig (sexsidig) och stöds av sex kolonner av färgad sten, med ytterligare en kolonn under mitten av predikstolen. Fyra av kolonnerna, inklusive den centrala, vilar på ryggarna av huggna varelser. Runt fem sidor av predikstolen finns vita marmorpaneler som är huggna med berättelser från Jesu liv. De är Annunciation (som berättar om Jesu födelse för Maria), Nativity (Jesu födelse), Änglar som berättar för herdarna, Magi's Adoration (de tre vise männen), Jesusbarnet som presenteras i templet och korsfästelsen.

I katedralen i Pisa fanns en stor klosterkyrka (en gård omgiven av valv) som kallades Campo Santo och som användes som begravningsplats. Runt arkaden i Campo Santo fanns gamla romerska "sarkopgagi" (stenkistor) som hade stulits av Pisas flotta när de hade vunnit ett slag. Många av kistorna var rikt inristade med scener som berättade historier. Biografen Giorgio Vasari skrev att Nicola Pisano studerade dessa skulpturer innan han började arbeta med sniderierna till predikstolen. På grund av detta utgör Nicolas skulptur en bro mellan 1200-talets gotiska stil och den klassiska stil som användes av renässansens konstnärer på 1400-talet. Baptisteriet i Pisa hade byggts av en arkitekt vid namn Diotisalvi, men arbetet var inte färdigt. Nicola Pisano gjorde kupolen mycket högre och satte in dekorationer runtomkring, som 20 år senare hade skulpturer tillagda av Nicolas son Giovanni Pisano.

I Bologna och Siena

År 1264 fick Nicola Pisano i uppdrag att arbeta på en stor helgedom till minne av den helige Dominikus, kallad Arca di San Domenico i San Domenico basilikan i Bologna. Man tror att Nicola gjorde huvuddesignen men många andra skulptörer arbetade med den. Mer än 200 år senare var den fortfarande inte färdig, och Michelangelo, när han fortfarande var tonåring, gjorde tre små statyer till den.

I september 1265 började Nicola arbeta på en ny predikstol i marmor, ännu större än den första, den här gången för Sienas katedral. Arbetet tog tre år och Nicola fick hjälp av sin son Giovanni Pisano och sina assistenter Arnolfo di Cambio, Lapo di Ricevuto och flera andra konstnärer.

Predikstolen är åttkantig och stöds av nio pelare av granit, porfyr och grön marmor. Budskapet i denna predikstol är frälsning och den sista domen. Den har sju skulpterade scener och många små statyer. Tre av scenerna berättar mer än en historia. Alla paneler är överfulla med figurer.

Marias besök hos sin kusin Elisabet och Jesu födelse.
De tre vise männens resa och de tre vise männens tillbedjan av Jesus
Presentation av Jesus i templet och flykten till Egypten
Massakern på de oskyldiga
Korsfästelsen
Den sista domen med de saliga själarna
Den sista domen med de fördömda själarna

I Pistoia och Perugia

I juli 1273 fick Nicola Pisano i uppdrag att göra altaret i Jakobskapellet i katedralen i Pistoia. Kapellet revs och allt som återstår är en skål för vigvatten, som möjligen gjordes av Nicola.

Hans sista stora uppgift, 1277-78, var att göra skulpturplattorna som skulle omge en mycket stor fontän på Perugias stora torg. (1277-1278). Fontänen ritades av Fra Bevignate och Boninsegna. Man tror att det mesta av skulpturen gjordes av hans son Giovanni Pisano. och hans assistenter.

Scener från predikstolen i dopkapellet i Pisa

Kupolen på baptisteriet i Pisa ritades av Nicola och utsmyckningen fullbordades av hans son Giovanni.

Den helige Dominikus' arka. De främre panelerna är av Arnolfo di Cambio och den andra statyn från vänster är av Michelangelo.