Nicola Pisano (även kallad Niccolò Pisano och Nicola de Apulia) (ca 1220/1225 - ca 1284) var en italiensk skulptör som är mest känd för de verk han utförde i Pisa katedral. Vid en tid då de flesta konstnärer arbetade i gotisk stil påverkades Nicola av den antika romerska skulpturen som han såg i Pisa och kopierade stilen i sina egna verk. Av denna anledning sägs Nicola Pisano ibland vara den moderna skulpturens grundare.

 

Nicola Pisano föddes troligen i Apulien i södra Italien och etablerade sig under mitten av 1200‑talet som en av de mest betydande skulptörerna i norra och centrala Italien. Han arbetade i sten och marmor och är särskilt känd för sina predikstolar (predikstolar/pulpeter) där han förenade element från antikens konst med samtidens gotiska formspråk. Genom sin stil återinförde han en mer naturalistisk människoskildring och nyvunnen intresse för klassiska proportioner och drapering, vilket senare kom att påverka utvecklingen mot renässansens konstideal.

Viktiga verk

Predikstolen i dopkapellet i Pisa (vanligtvis daterad till cirka 1255–1260) räknas till hans mest berömda arbeten. Den innehåller ett antal reliefscener med motiv från Kristi liv, apostlar och allegoriska figurer, där figurerna är modellerade med tydlig volym, rörelse och klassiskt inspirerade draperingar. Dessa reliefs visar tydligt hur Nicola studerade antika gravstenar och sarcofager i Pisa och använde deras ikonografi och stil som förebilder.

Arbeten i Siena, Pistoia och andra städer ingår också i hans oeuvre. I Siena gjorde han beställningar som visar samma kombination av klassisk realism och gotisk berättarteknik. I flera av sina uppdrag leddes arbetet av en verkstad där även hans son Giovanni Pisano och andra medhjälpare deltog — Giovanni kom senare att utveckla ett mer uttrycksfullt och gotiskt formspråk, men inspirerades i grunden av faderns klassiska ansats.

Stil och inflytande

Nicola Pisano brukar beskrivas som en brygga mellan medeltidens konst och den tidiga renässansen. Genom att hämta inspiration ur antikens skulptur förnyade han representationen av människokroppen och rummet omkring figurerna. Hans verk visar:

  • naturlistiska proportioner och ansiktsuttryck,
  • tydlig modellering av kropp och drapering,
  • användning av klassiska ornament och mytologiska inslag i kristna scener.
    • Denna syntes gav efterföljande konstnärer en ny referensram och bidrog till att skulpturen åter började utvecklas mot större realism och humanistiskt bildtänkande.

    Arv och betydelse

    Nicola Pisano betraktas ofta som en av de första som medvetet återupplivade antikens formspråk i medeltida konstsammanhang. Hans arbete fick betydelse för generationer av skulptörer i Italien och var en av flera viktiga strömningar som så småningom ledde fram till renässansens konstnärliga genombrott. Hans kombination av teknisk skicklighet, kompositionstänkande och historisk medvetenhet gör honom till en central gestalt i italiensk konsthistoria.

    Biografiska noteringar: exakta födelse‑ och dödsår är osäkra (ca 1220/1225–ca 1284). Han kallades ibland Nicola de Apulia, vilket visar på hans ursprung i Apulien. Arbeten som tillskrivs honom har bevarats i olika kyrkor och museer, och hans inflytande kan följas vidare genom verk av hans son Giovanni och andra samtida skulptörer.