Duvhök (Accipiter gentilis) – medelstor rovfågel i Eurasien och Nordamerika

Duvhök (Accipiter gentilis) är en medelstor rovfågel i familjen Accipitridae. Den är kraftigt byggd för att jaga i skogsmiljöer och visar tydlig könsdimorfism — honan blir betydligt större än hanen.

Det finns andra arter i detta släkte, men denna fågel förekommer över ett mycket stort område och är spridd över större delen av Europa, Eurasien och Nordamerika. Troligen är det bara kungsörnen som har ett ännu större utbredningsområde.

Utseende och mått

Duvhöken är kompakt med breda vingar och lång stjärt som hjälper till vid snabba, trånga manövrar genom träd. Färgteckningen varierar mellan åldrar och geografiska former:

• Vuxna: ofta gråaktig rygg och vitaktig, tvärbandad undersida; mörkt ögonbrynsstreck ger ett bestämt ansiktsuttryck.
• Ungfåglar: brunare ovansida och kraftigare fläckning under.
• Mått (ungefärliga): kroppslängd 46–69 cm, vingspann cirka 89–127 cm. Vikt varierar mycket mellan könen och mellan bestånd, ungefär 500–1 350 g.

Utbredning och flyttning

Duvhöken är främst bofast i stora delar av sitt utbredningsområde, men populationer från kallare delar kan vara flyttfåglar och röra sig söderut på vintern. I Nordamerika ses ofta flyttande individer längs bergskammar och andra topografiska drag under hösten, beroende på latitud och lokala förhållanden.

Föda och jakt

Duvhöken är en skicklig jaktfalk som utnyttjar snabb acceleration och smidighet för att jaga i skog. Den tar ett brett spektrum av bytesdjur:

• Fåglar — från mindre spelfåglar till duvor och kråkfåglar.
• Små till medelstora däggdjur — sorkar, ekorrar, harar och ibland unga rådjur i sällsynta fall.
• Jaktmetoderna inkluderar stillasittande väntan i skydd av vegetation och snabba, överraskande anfall genom trädstammar och grenar.

Häckning

Duvhök bygger stora bon av kvistar i höga träd, ofta i täta skogar eller skogsbryn. Bon kan återanvändas år efter år och ibland byggas om. Vanliga kännetecken för häckningen:

• Roostor och bon i stora träd, ibland även på klippor.
• Kullstorlek vanligen 2–4 ägg (kan variera mellan 2–5).
• Ruvning och uppfostring: ruvar i ungefär en månad och ungarna lämnar boet efter cirka 5–7 veckor, men är fortsatt beroende av föräldrarna under flera veckor efter utflygningen.

Förhållande till människor och historia

Under medeltiden var det en exklusiv rätt för adeln att bedriva falkfångst och "flyga" större fåglar som duvhök i falconry. Duvhöken har länge haft en framträdande roll inom falkfångsttraditioner i Europa och Asien.

Idag lever duvhökar nära människans miljöer i varierande grad. De kan ibland ta tamfågel och jagar i stadsnära skogar, vilket leder till konflikter med människor men också till uppskattning för deras roll som topprekyl i ekosystemet.

Status och hot

Globalt bedöms arten ofta som mindre hotad tack vare sitt stora utbredningsområde, men lokala bestånd kan påverkas negativt av:

• Avverkning och fragmentering av skogsmiljöer.
• Direkt förföljelse och illegal dödande på platser där den betraktas som skadegörare.
• Historiska effekter av miljögifter (t.ex. bekämpningsmedel) som minskade reproduktionsframgång tidigare.

Övrigt

Hökar är en "riktig hök" och dess vetenskapliga namn på latin är Accipiter, som betyder "hök". På engelska kallas arten oftast "goshawk", och i svensk vardagstal används namnet duvhök.

Genom att bevara stora sammanhängande skogsområden, begränsa störningar i häckningsområden och minska olaglig jakt kan människor bidra till att säkra duvhökens framtid i både Europa, Eurasien och Nordamerika.

Frågor och svar

F: Vad är den nordliga duvhöken?

F: Varför kallas duvhöken för duvhök?

F: Vilket är den nordliga duvhökens utbredningsområde?

F: Hur klassificeras den nordliga duvhöken?

F: Vem fick flyga duvhök för falkjakt under medeltiden?

F: Är duvhöken en stannfågel eller en flyttfågel?

F: När ser man ofta duvhökar som flyttar söderut i Nordamerika?

Sök med bokstav