Nakenmussla

Biologi

Kroppsformerna hos nakensnäckor varierar mycket. De är opisthobranchier, en grupp som tappar sitt skal efter larvstadiet.

Till skillnad från de flesta andra snäckor är de bilateralt symmetriska. De har genomgått en sekundär detorsion. De flesta arter har giftiga bihang på sidorna. Dessa används för att avskräcka rovdjur. Många har också en enkel tarm och en mun med en radula.

Ovanligt för blötdjur saknar de en mantelhåla. Nötmaskar är hermafrodita och har alltså en uppsättning fortplantningsorgan för båda könen, men de befruktar sällan sig själva.

De flesta nakensnäckor är köttätare. En del äter svamp, andra polyper, andra bryozoer och en del äter andra snäckor eller, i vissa fall, medlemmar av den egna arten. Andra grupper äter tunikater, havstulpaner eller anemoner.

Den ytlevande nakensnäckan Glaucus atlanticus är en specialiserad rovdjur på maneter, till exempel den portugisiska Man o' War. Detta rovlevande blötdjur suger in luft i sin mage för att hålla sig flytande och med hjälp av sin muskulösa fot klamrar det sig fast vid ytfilmen. Om den hittar ett litet offer omsluter Glaucus det helt enkelt med sin stora mun, men om bytet är en större siphonophore gnager blötdjuret av sina fisketentakler, de som bär de mest potenta nematocystorna. I likhet med vissa andra av sin art smälter Glaucus inte nematocystorna, utan använder dem för att försvara sig genom att föra dem från tarmen till hudytan.

Färger och försvar

I denna grupp finns de mest färgstarka varelserna på jorden. Under evolutionens gång har havssnäckorna förlorat sitt skal och utvecklat andra försvarsmekanismer. Deras anatomi kan likna de omgivande växternas textur och färg, vilket ger dem kamouflage (crypsis). Många har en intensiv och ljus färg som varnar för att de är osmakliga eller giftiga (varningsfärgning).

Nakenmusslor som äter hydroider kan lagra hydroidernas nematocystor (stickceller) i den bakre kroppsväggen. Nematocystorna vandrar genom matsmältningskanalen utan att skada nakensnäckan. Därefter förs cellerna till specifika platser på varelsens bakkropp. Nuddarna kan skydda sig mot hydroiderna och deras nematocystor. Det är ännu inte klart hur, men särskilda celler med stora vakuoler spelar förmodligen en viktig roll. De kan också ta in växters kloroplaster (växtcellsorganeller som används för fotosyntes) och använda dem för att göra mat åt sig själva.

En annan skyddsmetod är att en sur vätska frigörs från huden. När exemplaret blir fysiskt irriterat eller rört vid av en annan varelse kommer det att släppa ut slemmet automatiskt.

 
Flabellina pedata, en nakensnäcka från Östtimor  

Taxonomi

Nudibranchias taxonomi är fortfarande under utredning. Under tiden delas nakensnäckorna vanligen in i två huvudtyper, dorid nakensnäckor och aeolid eller eolid nakensnäckor:

• Doriderna känns igen på den greniga fjädern som bildar en grupp på den bakre delen av kroppen, runt anus.
• Aeoliderna har cerata på ryggen i stället för en grenfjäderdräkt. Vissa är värdar för zooxanthellae, som är endosymbiont bruna dinoflagellater av släktet Symbiodinium.