Nakensnäckor: definition, utseende och över 3 000 arter

Nakensnäckor: definition, färgstarkt utseende och fakta om över 3 000 arter. Bilder, artidentifiering och ekologi för att förstå deras roll i havets mångfald.

Nakenmusslor är en utbredd och framgångsrik grupp av marina gastropoder. Namnet betyder "nakna gälar" — de flesta saknar skal och har exponerade andningsorgan. De är skallösa och oskruvade gastropoder som ofta är kända för sina lysande färger. Det finns mer än 3 000 kända arter, och nya arter beskrivs regelbundet.

Utseende och kännetecken

Nakenmusslor varierar mycket i form och storlek, från några millimeter till flera decimeter. Många har utskott som kallas cerata eller laterala papiller, medan andra har släta eller veckiga kroppar. Framför kroppen sitter två karakteristiska rörliga tentakler, rhinoforer, som används för lukt- och kemisk uppfattning i vattnet. Färgerna kan vara skrikiga och kontrasterande eller diskreta och kamouflerande — ofta ett tecken på kemiska försvar eller födoval.

Systematik och relationer

Nakenmusslor är en del av gruppen nudibranchier inom gastropoder, men de ingår i en större uppsättning djur som informellt kallas havssniglar. Detta är en term som omfattar flera olika gastropodlinjer som liknar nakensnäckor. Havsnäckor är en informell term; det är inte en monofyletisk grupp, vilket betyder att de inte alla kommer från en enda gemensam förfader som hade samma karakteristika.

Levnadssätt och föda

Många nakenmusslor är specialiserade rovdjur eller asätare. Vanliga byten är:

• hydroider, anemoner och andra nässeldjur (vissa nakensnäckor kan lagra nässelceller för eget försvar)
• svampar (särskilt tropiska arter)
• äggrullar från andra ryggradslösa djur och små ryggradslösa djur
• alger och bryozoer hos några arter

Många arter har utvecklat förmågan att tillgodogöra sig kemiska försvar från sitt byte, vilket gör dem oaptitliga för rovdjur.

Fortplantning och utveckling

Nakenmusslor är vanligen hermafroditer — varje individ har både hanliga och honliga könsorgan. Vid parning byter de oftast spermier med varandra och lägger sedan ägg i karakteristiska spiral- eller bandformade äggrullar. Utvecklingen kan inkludera planktoniska larvstadier (veliger) som sprids med havsströmmarna, vilket bidrar till artens spridning.

Utbredning och habitat

Dessa djur finns i nästan alla hav, från grunt tidvatten på klippstränder och korallrev till djuphavsmiljöer. Många arter är knutna till särskilda biotoper eller värdar (till exempel vissa hydroidpopulationer), medan andra är mer ekologiskt generalistiska. De finns över hela världen, med särskilt stor mångfald i tropiska och tempererade kustmiljöer.

Färg, varning och försvar

Färgen hos nakensnäckor fungerar ofta som varningssignal (aposematism) eftersom många arter är giftiga eller smaklösa. Vissa armar in nässelceller från sina byten i cerata för att själva kunna försvara sig — en unik och fascinerande anpassning. Andra producerar egna toxiner eller drar nytta av kemiska ämnen från svampar och andra byten.

Hot och skydd

Trots att många nakensnäckor är vanliga kan vissa arter hotas av habitatförlust, föroreningar, klimatförändringar och förstörelsen av korallrev och andra livsmiljöer. Eftersom många är specialiserade på vissa byten eller habitat gör detta dem särskilt känsliga för miljöförändringar. Forskning, artbeskrivning och bevarandeinsatser är viktiga för att förstå och skydda denna artrika grupp.

Sammanfattningsvis är Nakenmusslor en mångsidig och färgstark grupp av gastropoder som spelar viktiga roller i marina ekosystem. Deras spektakulära utseenden och intressanta biologiska anpassningar gör dem också till omtyckta objekt för dykare, fotografer och forskare.

Biologi

Kroppsformerna hos nakensnäckor varierar mycket. De är opisthobranchier, en grupp som tappar sitt skal efter larvstadiet.

Till skillnad från de flesta andra snäckor är de bilateralt symmetriska. De har genomgått en sekundär detorsion. De flesta arter har giftiga bihang på sidorna. Dessa används för att avskräcka rovdjur. Många har också en enkel tarm och en mun med en radula.

Ovanligt för blötdjur saknar de en mantelhåla. Nötmaskar är hermafrodita och har alltså en uppsättning fortplantningsorgan för båda könen, men de befruktar sällan sig själva.

De flesta nakensnäckor är köttätare. En del äter svamp, andra polyper, andra bryozoer och en del äter andra snäckor eller, i vissa fall, medlemmar av den egna arten. Andra grupper äter tunikater, havstulpaner eller anemoner.

Den ytlevande nakensnäckan Glaucus atlanticus är en specialiserad rovdjur på maneter, till exempel den portugisiska Man o' War. Detta rovlevande blötdjur suger in luft i sin mage för att hålla sig flytande och med hjälp av sin muskulösa fot klamrar det sig fast vid ytfilmen. Om den hittar ett litet offer omsluter Glaucus det helt enkelt med sin stora mun, men om bytet är en större siphonophore gnager blötdjuret av sina fisketentakler, de som bär de mest potenta nematocystorna. I likhet med vissa andra av sin art smälter Glaucus inte nematocystorna, utan använder dem för att försvara sig genom att föra dem från tarmen till hudytan.

Färger och försvar

I denna grupp finns de mest färgstarka varelserna på jorden. Under evolutionens gång har havssnäckorna förlorat sitt skal och utvecklat andra försvarsmekanismer. Deras anatomi kan likna de omgivande växternas textur och färg, vilket ger dem kamouflage (crypsis). Många har en intensiv och ljus färg som varnar för att de är osmakliga eller giftiga (varningsfärgning).

Nakenmusslor som äter hydroider kan lagra hydroidernas nematocystor (stickceller) i den bakre kroppsväggen. Nematocystorna vandrar genom matsmältningskanalen utan att skada nakensnäckan. Därefter förs cellerna till specifika platser på varelsens bakkropp. Nuddarna kan skydda sig mot hydroiderna och deras nematocystor. Det är ännu inte klart hur, men särskilda celler med stora vakuoler spelar förmodligen en viktig roll. De kan också ta in växters kloroplaster (växtcellsorganeller som används för fotosyntes) och använda dem för att göra mat åt sig själva.

En annan skyddsmetod är att en sur vätska frigörs från huden. När exemplaret blir fysiskt irriterat eller rört vid av en annan varelse kommer det att släppa ut slemmet automatiskt.

 
Flabellina pedata, en nakensnäcka från Östtimor  

Sök med bokstav