Nötväckor (Sitta) – utseende, beteende och livsmiljö
Lär dig allt om nötväckor (Sitta): utseende, beteende, livsmiljö, föda, bohålskonkurrens och förråd — fakta och skydd för skogens pigga småfåglar.
Nötväckor är Sitta, ett släkte av små passerarfåglar i familjen Sittidae. De förekommer huvudsakligen på det norra halvklotet och finns i både Europa, Asien och Nordamerika samt i vissa områden i Afrika.
Utseende
Nötväckor har relativt stora huvuden, korta svansar och kraftiga näbbar och fötter. Många arter är grå- eller blåaktiga på ovansidan och har en karakteristisk svart ögonstrimma som går genom ögat. De är små till medelstora fåglar, rörliga och väl anpassade för att klättra på trädstammar — flera arter kan till och med röra sig nedför stammen huvudstupa, något som skiljer dem från till exempel trädkrypare.
Beteende och föda
Nötväckor är akrobatiska sökare efter mat. De söker efter insekter och spindlar i barkskorpor och sprickor, men lever också mycket av nötter och frön, särskilt under höst och vinter. De kan hugga eller slå sönder hårda fröskal med sin kraftiga näbb och använder ofta barksprickor som ”hållare” för att öppna föremål.
De har relativt enkla, högljudda läten och använder dessa för att markera revir och kommunicera med partnern. Under häckningstiden är de territoriella och ofta trogna sitt revir.
Häckning och bo
Nötväckor bygger sitt bo i trädhål — antingen naturliga håligheter, gamla hackspettshål eller ibland i holkar. Därför konkurrerar de om boplatser med andra hålhäckare, exempelvis ekorrar och vissa hackspettar. För att skydda boet kan nötväckor göra ingångshålet mindre genom att packa kanter med lera eller trädharts, vilket minskar risken för intrång.
Honan lägger vanligtvis flera ägg (antalet varierar mellan arter) och tar huvudansvaret för ruvningen, medan båda föräldrarna ofta hjälps åt att mata ungarna. Nötväckor kan också använda och försvara konstgjorda holkar om dessa passar deras krav på ingångsstorlek.
Hot och bevarande
Predation från rovdjur är en naturlig del av nötväckornas liv: både ekorrar och vissa hackspettar kan störa eller i värsta fall döda fåglar eller deras ungar när de får möjlighet. Ugglor och hökar kan också ta adulta fåglar, men detta hänger mer ihop med predation i allmänhet än med konkurrens om bohål. Predation är alltså ett naturligt inslag i deras ekologi, inte nödvändigtvis ett akut hot mot arterna som grupp.
Det största långsiktiga hotet för många nötväckearter är förlust och fragmentering av äldre, stora träd och naturliga skogar — de är i hög grad trädlevande och beroende av tillgång på lämpliga häckningshål. Bevarandeinsatser som skyddar gamla skogar och sätter upp anpassade holkar kan därför gynna populationerna.
Matförråd
En viktig egenskap hos nötväckor är att de lagrar mat. De gömmer frön och nötter i barksprickor, under små stenar, bakom barkflak eller i jordfickor — förråd som kan återfinnas senare när annat födoförråd är knappare. Tidsperioden som förråden bevaras varierar mellan arter och individuella vanor, från veckor till flera månader, och är en viktig strategi för överlevnad under vintermånaderna.
Frågor och svar
F: Vilket är släktet för nötväckor?
S: Nuthatches ingår i släktet Sitta.
F: Var bor nötväckor?
S: Nuthatches lever på norra halvklotet, ofta i barrskogar av tall på högre belägna områden (montaneskogar).
F: Hur annonserar nötväckor sitt revir?
Svar: Nötväckor annonserar sitt revir med högljudda, enkla sånger.
F: Vilken typ av föda äter nötväckor?
S: Nötväckor äter vanligtvis insekter, nötter och frön.
F: Vilken typ av bo gör de?
S: Nötfåglar gör bon genom att använda hål i träd.
F: Vilka typer av djur utgör ett hot mot nuthacher?
S: Ekorrar, hackspettar, ugglor och hökar kan alla utgöra ett hot mot nuthacher.
F: Hur länge kan nuthacher komma ihåg var de lagrat mat för senare konsumtion?
S: Nuthacher kan komma ihåg var de lagrat mat i upp till 30 dagar.
Sök