Attila – hunnernas ledare (406–453): Liv, erövringar och död

Attila (406–453) — hunnernas fruktade ledare: hans liv, blodiga erövringar i Gallien och Italien, slaget vid Katalauniska slätterna och mysteriet kring hans död.

Attila, eller Attila hunnen (cirka 406–453), var hunnernas mest framträdande ledare från 434 e.Kr. till sin död 453 e.Kr. Han var känd som en fruktad och inflytelserik regent på den europeiska scenen under 400-talet.

Under sin tid som härskare byggde Attila upp ett mäktigt rike som sträckte sig över stora delar av centrala och östra Europa. Hunnernas styrka låg i rörliga kavallerienheter, snabba räder och förmågan att utnyttja allianser och splittring bland de romerska provinserna. Attila framstod gentemot samtida källor och senare historieskrivning både som plundrare och som skicklig förhandlare.

Bakgrund och maktövertagande

Attilas exakta födelseår och ursprung är osäkra, men han blev ledare tillsammans med sin bror Bleda efter att deras far eller föregångare avlidit. De regerade gemensamt fram till omkring 445, då Attila enligt källorna lät döda Bleda och tog över som ensam härskare. Under 430- och 440-talen pressade hunnerna både det öst- och västromerska riket till att betala tributer och ingick omväxlande i krig och förhandlingar med romarna.

Maktpolitik och diplomati

Attila använde både våld och diplomati för att befästa sin makt. Han tvingade Byzantinska riket (Östrom) att betala stora summor guld i byten och undertecknade flera fördrag som gav honom ekonomisk vinst utan direkt ockupation. Samtidigt utnyttjade han splittringen bland germanska stammar och romerska generaler för att befästa sin ställning.

Krig och erövringar

Under Attilas ledning genomfördes flera framgångsrika räder och kampanjer:

• Balkan och Östrom: Hunnerna plundrade städer och tvingade fram tribut från östromerska provinser.
• Gallien: År 451 invaderade han Gallien. Han belägrade och hotade flera städer och nådde fram till området kring Aurelianum (Orléans). Han mötte en koalition av romare och germanska stammar ledd av generalen Flavius Aetius i slaget vid de katalauniska slätterna (även kallat slaget vid Châlons). Detta slag den 20 juni 451 anses ha stoppat hans framfart i Västeuropa; även om slagets utgång är omdiskuterad drog sig Attila tillbaka och förlorade därigenom sin största expansionsthrust i väst.
• Italien: År 452 ledde Attila en invasion in i Italien, plundrade flera städer och hotade Rom. En kombination av militärt motstånd, svåra förhållanden i Po-slänten (översvämningar och sjukdomar), samt diplomatiska kontakter — bland annat enligt traditionen ett möte med påven Leo I — ledde till att han drog sig tillbaka utan att inta Rom.

Död och rikets sönderfall

Attila avled plötsligt år 453. Den mest kända traditionen berättar att han dog natten efter sitt bröllop med en kvinna vid namn Ildiko (Ildico) — enligt vissa versioner av ett kraftigt näsblod eller blodförlust under sömnen. Moderna forskare diskuterar orsakerna och föreslår allt från naturligt näsblod förvärrat av alkohol, till möjlig förgiftning eller mord, men ingen förklaring kan bekräftas med säkerhet.

Efter Attilas död föll hunnernas makt snabbt sönder. Hans söner saknade den ledarförmåga och den lojalitet som höll riket samman. År 454 stod det avgörande slaget vid Nedao där upproret bland de germanska subjectfolken (under ledning av bland andra Ardaric av gepiderna) besegrade hunnerna och dödade Attilas son Ellac. Därefter splittrades hunnernas rike och försvann som en enhetlig makt.

Källor och eftermäle

Vår kunskap om Attila bygger på samtida och nära samtida källor, främst den grekiske historieskrivaren Priscus som vanligen anses ha besökt hunnernas hov och lämnat en viktig ögonvittnesskildring, samt senare författare som Jordanes och romerska krönikörer. Dessa källor speglar ofta romerska perspektiv och kan vara färgade av politiska och moraliska bedömningar.

Attila har blivit en symbolisk gestalt i europeisk historia och kultur: en brutal härförare i samtida romerska skrifter, men också föremål för myter och senare tolkningar. I eftervärldens litteratur och konst förekommer han ofta som ”Guds piska” (flagellum Dei) eller som en kraft som bidrog till de stora folkvandringarnas omvälvningar på 400-talet.

Sammanfattning: Attila var en central öst-europeisk makthavare under 400-talet. Genom snabba militära räder, politiska överenskommelser och krav på tribut skapade han ett mäktigt rike som hotade både Östrom och Västrom. Hans plötsliga död 453 och det följande inbördesstriderna ledde till att hunnernas välde snabbt föll samman.

Frågor och svar

Fråga: Vem var Attila Hunnen?

F: Vilken var Attila Hunnernas vanligaste roll?

F: Vad gjorde Attila Hunnerna i Gallien?

F: När förlorade hunnerna Attila slaget vid de katalauniska slätterna?

F: Var invaderade hunnerna Attila och vad gjorde han?

F: När dog Attila hunnerna?

F: Vad hände med hunnerna efter Attilas död?

Sök med bokstav