Averroës (även känd som Ibn Rušd eller Ibn Rushd; 14 april 1126-10 december 1198) var en muslimsk mångsysslare från Al-Andalus. Han var en forskare i grekisk och islamisk filosofi. Han studerade också islamisk teologi, juridik, politik, klassisk musik samt medicin, psykologi, fysik, astronomi, geografi och matematik.

Averroes föddes i Córdoba i Al-Andalus. Han levde under en unik period i den akademiska historien. Intresset för filosofi och teologi var sviktande i den muslimska världen men började precis få inflytande i det kristna Europa. Averroes själv påverkades av Aristoteles idéer. Hans filosofi kritiserades ofta av andra muslimer. Han hade ett större inflytande på det västeuropeiska samhället. Han har beskrivits som grundaren av det sekulära tänkandet i Västeuropa.

Averroes är mest känd för sina kommentarer till Aristoteles verk. Aristoteles hade i stort sett varit bortglömd i västvärlden sedan 600-talet. Averroes tolkningar av Aristoteles idéer återupplivade västerländska forskares intresse för Aristoteles och antik grekisk filosofi i allmänhet. De ledde också till utvecklingen av skolastiken i det medeltida Europa.

Liv och karriär

Averroës föddes i en familj med administrativ och juridisk bakgrund i Córdoba. Han utbildades i den klassiska filosofiska traditionen samtidigt som han studerade islamisk rätt (sharia) och medicin. Under sitt liv tjänstgjorde han som jurist och läkare, bland annat vid hovet under almohadkaliferna. Han innehade ämbeten som qadi (domare) och var verksam både i Sevilla och Córdoba. Mot slutet av sitt liv föll han i onåd hos vissa politiska och religiösa kretsar och utsattes för kritik och tillfällig förvisning, men hans skrifter spreds och levde vidare långt efter hans död 1198.

Filosofi och metod

Averroës var en uttalad förespråkare för en strikt rationell tolkning av filosofin och betonade Aristoteles som ett system för logik, naturfilosofi och etik. Han följde den klassiska muslimska "falāsifa"-traditionen men sökte också att förena filosofi och religion genom att hävda att sanna religiösa läror och filosofiska sanningar i grunden inte motsäger varandra, om de tolkas korrekt. Han argumenterade för att vissa delar av Koranen måste tolkas allegoriskt när de rör sig om naturen och världen, för att undvika kollision med bevisad filosofisk kunskap.

Ett centralt tema i Averroës tänkande är frågan om intellektet. Han diskuterade uppkomsten av universella begrepp, den enskilda själen och den agentiva (verkande) intellektens roll. Hur dessa frågor ska förstås har debatterats starkt — särskilt i den kristna medeltidens reception där vissa tolkningar ledde till uppfattningen om en gemensam, odelad intellekt ("monopsychism"), något som blev mycket kontroversiellt i Europas skolastik.

Viktiga verk

  • Kommentarer till Aristoteles – Averroës skrev ett stort antal korta, medellånga och långa kommentarer till nästan hela Aristoteles kanon. Dessa kommenterar både logik, naturfilosofi, psykologi och metafysik.
  • Tahafut al-tahafut (”Inkoherensen i inkoherensen”) – Ett försvar av filosofin mot kritik från teologer, framför allt som svar på Al-Ghazālīs verk Tahāfut al-falāsifa (”Filosofins inkoherens”).
  • Al-Kulliyyat fi al-Ṭibb (ofta kallad Colliget på latin) – En systematisk medicinsk lärobok med sammanfattningar av dåtidens medicinska kunskap och egna observationer.
  • Ytterligare juridiska, medicinska och politiska avhandlingar som visar hans bredd som lärd.

Inflytande i Europa

Averroës verk översattes i stor omfattning till latin och hebreiska från 1100- och 1200-talen, framför allt i centrum som Toledo och Sicilien. I västeuropeiska universitet blev han känd som "Kommentarernas kommentator" och påverkade framstående skolastiker. Hans texter bidrog till att återintroducera Aristoteles i väst och var en viktig impuls för den medeltida skolastiken. Samtidigt födde hans idéer både beundran och stark kritik: vissa medeltida tänkare tolkade hans texter så att de kom att framstå som ateistiska eller farliga för kristen dogm, vilket ledde till debatter och formella fördömanden i flera lärosäten under senmedeltiden.

Kritik och eftermäle

I den muslimska världen mötte Averroës ofta kritik från traditionella teologer och rättslärda som ansåg att hans filosofiska tolkningar utmanade religiösa uppfattningar. I Europa väckte särskilt hans uppfattningar om intellektet och förhållandet mellan tro och förnuft starka reaktioner. Trots detta eller kanske tack vare det har hans tänkande haft ett bestående arv: han framstår som en central länk mellan antik filosofi och senare medeltida och renässansens intellektuella rörelser.

Modern forskning har nyanserat bilden av Averroës: han framstår i dag som en systematisk kommentator och försvarare av rationell metod, vars försök att förena förnuft och troslektioner fortfarande är av intresse för studier i filosofi, religionsfilosofi och kulturhistoria.

Betydelse

Averroës räknas som en av de mest inflytelserika intellektuella i medeltidens medelhavsvärld. Hans verk bidrog inte bara till den intellektuella dialogen mellan islam och kristendom utan också till utvecklingen av naturvetenskaplig och filosofisk metod i Europa. Han är fortfarande föremål för studier och debatt, både för sina tolkningar av Aristoteles och för sitt försök att skapa en harmonisk relation mellan teologisk tro och filosofisk rationalitet.