Paleogen (66–23 Ma) – definition och stadier: Paleocen, Eocen, Oligocen
Upptäck Paleogen (66–23 Ma): definition, utveckling och de tre stadierna Paleocen, Eocen och Oligocen — klimat, livets återhämtning och geologiska förändringar.
Palaeogen är den första geologiska perioden i kainozoikum. Den började för 66 miljoner år sedan och slutade för 23 miljoner år sedan. Före den fanns kritaperioden. Den paleogena perioden följdes av den neogena perioden.
Den paleogena perioden hade tre stadier: Paleocen, Eocen och Oligocen.
Definition och tidsram
Paleogen omfattar tiden 66–23 miljoner år (Ma). Periodens början markeras av gränsen mellan krita och kenozoikum (K–Pg), en global händelse förknippad med massutdöendet som bland annat utslocknade icke-flygande dinosaurier. Perioden avslutas vid övergången till neogen för cirka 23 Ma.
Huvuddrag och klimatutveckling
- Paleocen (66–56 Ma) — återhämtning efter K–Pg-utdöendet, relativt varmt klimat men gradvis stabilisering. Forskningsfynd visar snabb diversifiering av däggdjur och fåglar.
- Eocen (56–33,9 Ma) — varmaste delen av paleogen med tropiska förhållanden utbredda till höga latituder. En kort men kraftig uppvärmning, Paleocene–Eocene Thermal Maximum (PETM) vid cirka 56 Ma, orsakar stora biogeokemiska förändringar.
- Oligocen (33,9–23 Ma) — övergång till kallare klimat, start av betydande avkylning och utbredning av inlandsis på Antarktis. Detta leder till förändrade havsströmmar och startskottet för modern klimatzonering.
Plats i tektonik och havscirkulation
Under paleogen fortsatte kontinentaldriften. Atlantiska oceanen vidgades och Indiska subkontinentalplattan rörde sig norrut mot Eurasien — en process som så småningom ledde till Himalayas uppbyggnad. Mot slutet av perioden började öppningar i omkringliggande oceaner och förändringar i havspassager bidra till utvecklingen av en cirkulation som isolerade Antarktis och främjade glaciation i Oligocen.
Livets utveckling och vanliga fossil
Paleogen är en tid av snabb evolutionär innovation efter K–Pg. Några viktiga mönster:
- Däggdjur genomgick en kraftig diversifiering: de första stora grupperna (primater, rovdjur, hovdjur, gnagare med flera) etablerades och fyllde många ekologiska nischer.
- Valar utvecklades från landlevande hovdjur under eocen och visar tidiga övergångsformer i fossilserier.
- Fåglar diversifierade och många moderna klader uppkom. Rovfåglar och sjöfåglar blev viktiga grupper.
- Växter: blommande växter (angiospermer) fortsatte att bli dominerande. Skogar täckte stora delar av jordytan under eocen; öppna gräsmarker blev mer framträdande först senare, under neogen.
- Typiska fossilplatser från paleogen är bland annat Messel (Tyskland) och Green River Formation (Nordamerika), som bevarar fullständiga skelett av däggdjur, fiskar och växter.
Viktiga geologiska och klimat-händelser
- K–Pg-gränsen (66 Ma): massutdöende, startpunkten för paleogen.
- PETM (~56 Ma): snabb temperaturhöjning, stora utsläpp av kol i kort tid, påverkan på marina och terrestriska ekosystem.
- Eocen–Oligocen-transitionen (~34 Ma): kraftig avkylning och isbildning på Antarktis, kopplad till förändrade havsströmmar.
Betydelse för dagens värld
Paleogen formade många av de gruppstrukturer och ekosystem som ledde fram till dagens fauna och flora. Däggdjurens och fåglarnas stora diversifiering under denna period lade grunden för senare evolutionära utvecklingar i neogen och kvartär. Klimatförändringar och kontinenternas rörelse under paleogen förändrade jordens geografi och havscirkulation, vilket i sin tur påverkade klimat och artbildning under efterföljande epoker.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis var paleogen en avgörande period (66–23 Ma) i jordens historia: från återhämtning efter ett massutdöende till bildandet av moderna klimatmönster och en omfattande biologisk omstrukturering där däggdjur och fåglar tog över många ekologiska nischer. Perioden delas i tre stadier: Paleocen, Eocen och Oligocen, var och en med distinkta klimat- och biologiska kännetecken.
Sök