Piciformes – ordning av fåglar: hackspettar, tukaner och barbeter

Piciformes är en ordning av fåglar som omfattar cirka 67 levande släkten med drygt 400 arter, varav Picidae (hackspettar och släktingar) utgör ungefär hälften. Nästan alla lever i skogar (trädlevande).

I allmänhet är Piciformes insektsätare, även om barbets och tukaner huvudsakligen äter frukt och honungsguiderna är unika bland fåglar genom att smälta bivax (även om insekter utgör den största delen av deras kost).

Nästan alla Piciformes har papegojliknande zygodactylfötter - två tår framåt och två bakåt, vilket har uppenbara fördelar för fåglar som tillbringar en stor del av sin tid på trädstammar. Ett undantag är några få arter av tretåiga hackspettar. Bortsett från jacamarerna har Piciformes inte dunfjädrar vid någon ålder, utan endast äkta fjädrar. De varierar i storlek från den rufsiga piculetten som är 8 centimeter lång och väger 7 gram till toko-tukanen som är 63 centimeter lång och väger 680 gram. Alla häckar i hålor och har gamla ungar, vilket innebär att de måste ta hand om sina ungar under en lång tid.

Systematik och familjer

Ordningen Piciformes innefattar flera familjer med skilda utseenden och levnadssätt. Bland de vanligaste familjerna finns:

• Picidae – hackspettar, picor och green woodpeckers
• Ramphastidae – tukaner
• Lybiidae och Capitonidae – barbeter (afrikanska och neotropiska grupper)
• Indicatoridae – honungsguider (indikatorer)
• Galbulidae – jacamarer
• Bucconidae – puffbirds
• Semnornithidae – toucan-barbets

Taxonomin har reviderats flera gånger med hjälp av molekylära studier, och vissa familjer som tidigare grupperats tillsammans har delats upp för att bättre spegla deras evolutionära släktskap.

Utbredning

Piciformes finns i stora delar av världen men är särskilt vanliga i tropiska skogar i Sydamerika, Afrika och sydöstra Asien. Hackspettar är även väl spridda i tempererade områden på norra halvklotet. De flesta arter är trädlevande och knutna till skogsmiljöer, från låglänta regnskogar till bergsskogar.

Utseende och anpassningar

Många arter i ordningen är väl anpassade till ett liv på trädstammar. De kraftiga, ofta spetsiga näbbarna hos hackspettar används för att hacka i träd och leta efter insekter, medan tukaner har stora, lätta näbbar som underlättar plockning och hantering av frukt. De zygodactyla fötterna (två tår framåt, två bakåt) ger ett stabilt grepp på vertikala ytor.

Hackspettar har dessutom specialiserade kraniums- och halsmuskulaturer samt långa, klibbiga tungor för att fånga insekter i trädens sprickor. Honungsguidernas förmåga att smälta bivax är sällsynt bland fåglar och är ett exempel på ovanliga matsmältningsanpassningar inom ordningen.

Föda och ekologi

Kosten varierar mycket mellan familjer: många är insektsätare, men frugivori (fruktätare) är vanliga hos barbeter och tukaner. Vissa arter kompletterar med frön, små ryggradsdjur, nektar eller sav. Honungsguider är kända för att följa människors eller större däggdjurs spår till bikakor och kan konsumera både insekter och bivax.

Piciformes spelar ofta viktiga ekologiska roller genom fröspridning (tukaner och barbeter) och kontroll av insektsbestånd (hackspettar). Deras håligheter i träd fungerar också som viktiga boplatser för många andra fågelarter och däggdjur.

Fortplantning och utveckling

De flesta arter bygger bon i håligheter i träd (antingen ihåliga träd eller bon som hackas ut av föräldrarna själva). Ungarna är oftast helpless vid födseln och kräver lång föräldravård, vilket beskrivs genom att de är altriciella och växer långsamt. Längden på vårdtiden varierar mellan arter men är generellt längre hos större arter som tukaner.

Hot och bevarande

Många arter är känsliga för skogsskövling och fragmentering av habitat. Tropiska skogar avverkas i hög takt, vilket hotar både frugivorer som är beroende av kontinuerliga skogsområden och specialistinsektsätare som behöver gamla träd för bohackning. Flera arter har rödlistats av internationella bevarandeorganisationer, och några ikoniska arter, som vissa storvuxna hackspettar, är kritiskt hotade eller möjliga utrotade.

Bevarandeinsatser inriktas på skydd av skogsmiljöer, återställande av habitat och i vissa fall avels- och återintroduktionsprogram. Eftersom många Piciformes är beroende av gamla träd och stora, sammankopplade skogsområden är bevarandet av sådana livsmiljöer särskilt viktigt.

Sammanfattning: Piciformes är en varierad fågelordning med specialiserade anpassningar för trädlevande liv, viktiga ekologiska roller som fröspridare och insektsåterfördelare samt stora variationer i storlek och levnadssätt. Hoten från habitatförlust gör att bevarandeinsatser är nödvändiga för många arter.

Frågor och svar

F: Vad är Piciformes?

F: Var lever de flesta piciformes?

F: Vad äter piciformes?

F: Hur skiljer sig piciformes fötter från andra fåglars?

F: Är alla Piciformes täckta av dunfjädrar?

F: Vad finns det för storleksintervall för Piciformes?

F: Hur föder Piciformes upp sina ungar?

Sök med bokstav