Hackspettar (Picidae) – familjen med ca 240 arter, utbredning & hot
Hackspettar (Picidae) – cirka 240 arter med global utbredning i skogar, hotade av habitatförlust. Upptäck arter, utbredning och bevarande i denna faktaspäckade guide.
Hackspettarna och deras nära släktingar hackspettarna, vridspettarna och sapsuckarna tillhör familjen Picidae. De är nästan passerarfåglar. Medlemmar av Picidae finns över hela världen, med undantag för de delar av det gamla Gondwana som de inte nådde fram till: Australien, Nya Zeeland, Madagaskar och Antarktis. De flesta arterna lever i skogar eller skogsområden.
Picidae är bara en av åtta levande familjer i ordningen Piciformes. DNA-sekvensanalyser har visat att de utgör en klad.
Det finns cirka 240 arter och 35 släkten i denna familj. Många arter är hotade eller utrotningshotade på grund av förlust av livsmiljöer eller fragmentering av livsmiljöer.
Utseende och speciella anpassningar
Hackspettar har flera karakteristiska drag som gör dem väl anpassade till att leva på och i träd:
- Starkt, mejselliknande näbb för att hacka i bark och trä.
- Förstärkt skalle och fjädrar som dämpar stötar, vilket skyddar hjärnan vid upprepade slag mot träet.
- Lång, klibbig tunga ofta försedd med taggar för att fånga insekter ur håligheter.
- Zygodactyla fötter (två tår fram och två bak) som ger stadigt grepp på stam och grenar.
- Styva stjärtfjädrar som används som stöd mot stammen när fågeln klättrar.
Föda och beteende
De flesta hackspettar är insektsätare och söker främst efter larver och vuxna insekter som lever i trädens bark eller ved, men många arter äter också sav, frukt, nötter och frön. En del arter specialiserar sig på sav (sapsuckers) eller på att hitta stora skalbaggslarver i död ved.
Ett välkänt beteende är trummandet — snabba slag med näbben mot resonanta ytor för att kommunicera och markera revir. Trummandet ersätter ofta eller kompletterar sång hos dessa fåglar.
Fortplantning och boparasitism
Hackspettar gräver vanligtvis ut bohålor i trädstammar där de lägger sina ägg. Boholken tjänar också andra arter — många fåglar och däggdjur nyttjar övergivna hackspetthål. Både hanen och honan kan delta i hålexkavationen, ruvning och uppfödning av ungar beroende på art. Kullstorlekar och ruvningstider varierar mellan arterna.
Utbredning och ekologisk roll
Familjen Picidae finns i många olika skogstyper, från tropiska regnskogar till tempererade löv- och barrskogar. Eftersom de ofta lever i gamla träd och död ved spelar de en viktig roll för ekosystemet genom att kontrollera insektspopulationer och skapa boplatser åt andra arter.
Systematik och arter
Picidae är en mångfaldig familj med omkring 240 arter i 35 släkten. De ingår i ordningen Piciformes och är nära släkt med flera andra grupper inom ordningen. DNA-studier har bidragit till att klargöra släktskap och indelning inom familjen.
Hot och bevarande
Många hackspettarter påverkas negativt av mänskliga aktiviteter. De viktigaste hoten är:
- Avverkning av skog och förlust av gamla träd som behövs för hål.
- Fragmentering av skogsområden som gör populationer små och isolerade.
- Förändrade skogsbruk och borttagande av död ved.
- Klimatförändringar som kan påverka födotillgång och häckningsframgång.
Konservationsinsatser innefattar skydd av gamla skogar, bevarande av död ved i skogar, återställande av habitat och i vissa fall artificiella holkar för att stödja lokala bestånd.
Betydelse för människor
Hackspettar är viktiga indikatorarter för skogens hälsa och uppskattade av fågelskådare. Genom att skapa boplatser åt andra arter bidrar de till biologisk mångfald. I kultur och folklore förekommer hackspetten ofta som symbol för flit, uthållighet och skogens livskraft.
Sammanfattning: Hackspettarna (Picidae) är en ekologiskt viktig och morfologiskt specialiserad familj fåglar spridd över stora delar av världen (utom vissa delar av forntida Gondwana). Med cirka 240 arter har de anpassningar som näbb, tunga, fötter och stjärt som gör dem särskilt skickliga på att leva och söka föda i träd. Många arter hotas idag och kräver insatser för att bevara sina livsmiljöer.
Spettens styva svansar hjälper dem att klättra och leta efter mat. Svansen används som stöd. Här vilar en svartrumpad flameback under födosök med hjälp av svansen som stöd.
En svart hackspetthane som tar hand om sina ungar.
Hål borrade av hackspettar som äter, Gatineau Park, Quebec
elfenbensnäbbad hackspett
Vanor
Alla hackspettens speciella egenskaper är anpassningar till deras livsstil.
Medlemmarna i familjen Picidae har starka näbbar för att borra och trumma på träd och långa klibbiga tungor för att få ut mat. Piculet- och wryneckarnas näbbar är kortare och mindre starka och vassa än hackspettens, men deras morfologi är mycket likartad.
Hackspettar rör sig huvudsakligen på trädstammar och stannar på plats med hjälp av sina stela stjärtfjädrar. Piculetter och vråkfåglar lever huvudsakligen på grenar och saknar de styva stjärtfjädrarna.
Spettnäbbens mejselliknande spets hålls vass genom att den hackar på trä. Med sin mindre näbbstorlek söker många hackspettar och vridspettar oftare efter ruttnande ved än hackspettar. De långa klibbiga tungorna, som har borst, hjälper fåglarna att ta tag i insekter djupt nere i ett hål i ett träd. Detaljerade studier som publicerades 2004 visade att tungan lindar sig runt bytet innan den dras ut.
Förebyggande av hjärnskador
Många av hackspettens födosökande, häckande och signalerande beteenden innebär att de trummar och hamrar med näbben. För att förhindra att hjärnan skadas av de snabba och upprepade inbromsningarna har hackspettar ett antal anpassningar som skyddar hjärnan. Dessa omfattar liten hjärnstorlek, hjärnans orientering i skallen (vilket sprider kontaktytan mellan hjärnan och skallen) och den korta kontakttiden.
Den ojämna längden på den övre och nedre delen av näbben (den nedre är längre) gör att slagkraften styrs nedåt, bort från hjärnan. Dessutom sitter hackspettens hjärna i en skalle med ojämna, svampiga plattor som absorberar stötarna. För det tredje har hackspettar ett speciellt tungben som sträcker sig från näbben och går i en slinga över skallen för att helt omsluta hjärnan. Detta håller hjärnan på plats. Det är hjärnans rörelse inuti skallen vid en stöt som orsakar hjärnskakningar, mer än själva slaget. Om hjärnan hålls på plats minskar skaderisken avsevärt.
Andra anpassningar
Millisekunden innan träet kommer i kontakt med träet stängs det förtjockade nickhinnan som skyddar ögat från flygande föremål. Näsborrarna är också skyddade; de är ofta spaltliknande och har speciella fjädrar som täcker dem.
Hackspettar, hackspettar och vråkfåglar har alla zygodactylfötter. Dessa fötter har fyra tår, den första och den fjärde vetter bakåt och den andra och tredje framåt. Detta fotarrangemang är bra för att ta tag i trädets grenar och stammar. Medlemmar av den här familjen kan gå vertikalt uppför en trädstam. Förutom de starka klorna och fötterna har hackspettar korta starka ben. Detta är typiskt för fåglar som regelbundet söker föda på stammar. Svansen hos alla hackspettar utom hackspettar och vråkfåglar är styv, och när fågeln sätter sig på vertikala ytor arbetar svansen och fötterna tillsammans för att stötta den.
Wrynecks
Vråkarna (släktet Jynx) är två arter av små hackspettar från den gamla världen.
De är mycket lika äkta hackspettar, men saknar de stela stjärtfjädrarna som hackspettar använder när de klättrar i träd. De sitter hellre på en gren än på en upprättstående stam. Deras näbbar är kortare och mindre dolkliknande än hos äkta hackspettar. Deras främsta byte är myror och andra insekter som de hittar i ruttnande ved eller nästan bar jord. De återanvänder hackspettshål för att bygga bo, i stället för att göra egna hål. Äggen är vita, som hos många hålhäckare.
Dessa fåglar kan vrida huvudet nästan 180 grader. När de störs i boet använder de denna ormliknande huvudvridning och väsande som en hotbild. Detta märkliga beteende ledde till att de användes inom häxkonsten, för att kasta en "jinx" över någon.
Vråkhals
Frågor och svar
F: Vad kallas hackspettar och dess nära släktingar?
S: De kallas för familjen Picidae, som inkluderar hackspettar, vresspettar och sångsugare.
F: Vilken typ av fåglar tillhör familjen Picidae?
S: De är fåglar som nästan är passagerarfåglar.
F: Var kan man hitta medlemmar av familjen Picidae?
S: Medlemmar av familjen Picidae finns över hela världen, med undantag för Australien, Nya Zeeland, Madagaskar och Antarktis.
F: I vilken typ av livsmiljö lever de flesta medlemmarna i familjen Picidae?
S: De flesta arter lever i skogar eller skogsmiljöer.
F: Hur många familjer finns det i ordningen Piciformes?
S: Det finns åtta nu levande familjer i ordningen Piciformes.
F: Vad har DNA-sekvensanalyser visat om familjen Picidae?
S: DNA-sekvensanalyser har visat att de är en klad.
F: Vilka är några av hoten mot familjen Picidae?
S: Många arter är hotade eller utrotningshotade på grund av förlust av livsmiljöer eller fragmentering av livsmiljöer.
Sök