Rosafotad gås (Anser brachyrhynchus) är en gås som häckar på östra Grönland, Island och Svalbard. Den är en flyttfågel och övervintrar i nordvästra Europa, särskilt i Storbritannien, Nederländerna och västra Danmark.

Utseende

Rosafotad gås är en medelstor gås, 60–75 cm lång med ett vingspann på 135–170 cm och en kroppsvikt på cirka 1,8–3,4 kg. Kännetecken:

  • Näbb: Kort och kraftig, ljusrosa i mitten med svart bas och svart spets.
  • Fötter: Karakteristiskt rosa (därav namnet).
  • Fjäderdräkt: Övervägande gråbrun kropp; huvud och hals är ofta något mörkare bruna. Ryggen och sidorna är fint ränderade i grått/brunt. Bakdelen (rumpan) är vit och svansen grå med en tydlig vit spets.
  • Storlek och form: Relativt kortare hals och kompakt kroppsbyggnad jämfört med större arter som grågås.

Läten

Rösten är ett nasalt, klart och högt "raak" eller "häk" i flykten och i flockar. Lätet är ofta ljusare och tunnare än hos grågås och hörs tydligt när flockar passerar.

Utbredning och flyttning

Arten häckar i arktiska områden på östra Grönland, Island och Svalbard. Under hösten flyttar stora delar av populationen söderut till vinterområden i nordvästra Europa. Viktiga vinterlokaler är särskilt i Storbritannien, Nederländerna och västra Danmark, där fåglar betar på jordbruksmarker, våtmarker och kuster.

Migrationstider:

  • Höstmigrationen börjar ofta i september–november när fåglar lämnar häckningsområdena.
  • Vårflyttningen tillbaka till häckningsplatserna sker vanligtvis i mars–maj.

Habitat och häckning

Häckningshabitaten är tundra och karg fjällvidd nära kuster och insjöar, där det finns låga buskar, gräs och våtmarksområden. Boet brukar byggas i en liten nedsänkning i marken, ofta dold bland vegetation eller stenar.

  • Ägg och ungar: Honan lägger ofta 3–6 ägg. Ruvningstiden är ungefär 3–4 veckor. Ungarna lämnar boet kort efter kläckning och följer föräldrarna och blir flygfärdiga efter cirka 6–7 veckor.
  • Moulting: Adult fågel genomgår en årlig flyttningsmoult på häckningsområdena på sommaren där de tillfälligt är flygoförmögna.

Föda och beteende

Rosafotad gås är huvudsakligen växtätare. Den betar gräs, örter, vass och spannmålsrester på åkrar under vintertid. Under sommaren utnyttjar den de näringsrika tundraområdena för att samla kraft inför flyttningen och ruvningen.

Socialt är arten flocklevande utanför häckningstid och bildar ofta stora rast- och vinterflockar. Den uppvisar typiska gåsbeteenden som parbildning, kollektivt varningssystem och flockflykt.

Status och hot

IUCN bedömer arten som Least Concern (minst bekymmer). Populationen har historiskt ökat i takt med förbättrade vinterförhållanden i delar av Europa och tillgång till jordbruksmarker. Samtidigt finns hot och risker som kan påverka beståndet, bland annat:

  • Förändringar i jordbruk och förlust av lämpliga vinterbetesmarker.
  • Olämplig jakttryck i delar av utbredningsområdet.
  • Klimatförändringar som påverkar häcknings- och födotillgång i Arktis.
  • Sjukdomar, exempelvis fågelinfluensa, som kan orsaka stora dödsfall.

Liknande arter och fältkännetecken

  • Kan förväxlas med vitkindad gås eller grågås på avstånd, men skiljer sig genom de rosa fötterna, den kortare näbben med rosa mittparti samt mindre storlek.
  • Skillnader i läte, flyktmönster och gruppsammansättning hjälper ofta till vid identifiering.

Tips för att se arten

  • Sök efter flockar på öppna åkrar och vid våtmarker i stora vinterkoncentrationsområden under höst och vinter.
  • Observera fötter och näbb i bra ljus för att snabbt skilja den från andra gåsar.
  • Lyssna efter det nasala, höga lätet när fåglarna flyger över.

Rosafotad gås är en välkänd och lätt igenkännlig art i de områden där den förekommer, och är ett vanligt inslag i europeiska vinterlandskap med stora flockar som ofta väcker intresse bland fågelskådare.