Plateosaurus – Europas första långhalsade växtätare från övre trias
Plateosaurus – Europas första långhalsade växtätare från övre trias. Lär dig om dess bladätande, storlek (upp till 8,2 m/680 kg) och försvar mot rovdjur.
Plateosaurus (som betyder "platt ödla") är ett släkte av plateosauriska prosauropoddinosaurier. De levde under Norian och Rhaetian i övre triasperioden, för cirka 216–199 miljoner år sedan i det nuvarande Europa. Släktet beskrevs första gången av Heinrich von Meyer 1837 och räknas i modern systematik som ett basalare sauropodomorph, ofta föregångare till de stora sauropoderna.
Kännetecken och storlek
Plateosaurus var en relativt stor, långhalsad växtätare för sin tid. En vuxen individ kunde enligt uppskattningar väga upp till cirka 680 kg och nå en kroppslängd omkring 8 meter; precisa siffror varierar beroende på individ och beräkningsmetod. Kroppsbyggnaden kännetecknas av en lång hals, kraftiga bakben och kortare, men rörliga, framben. Skallen var relativt liten med bladformade tänder lämpade för att avskära växtlighet.
Föda och tänder
- Tänderna var bladformade och sågtandade, utformade för att bita av och skära växtmaterial snarare än att mala det.
- Frambenen och handen var anpassade för att greppa och dra undan grenar och blad — de stora, kraftiga tumklorna var effektiva för att rycka loss växtdelar.
- Eftersom tänderna inte malde växterna kraftigt har forskare föreslagit att Plateosaurus kan ha använt gastroliter (magstenar) eller ett kraftigt magsystem för att sönderdela födan.
Rörelse och beteende
Plateosaurus bedöms ha varit fakultativt tvåbent — den kunde gå på bakbenen och använda frambenen vid födosök och eventuell fyrbent gång. Långsamma, kraftiga bakben gav god framdrivning, medan de rörliga frambenen möjliggjorde manipulerande beteenden. Spårfynd och biomekaniska studier visar på en främst tvåbent gångstil, men med förmåga att inta fyrfotigt läge vid behov.
Fossil, utbredning och paleoecologi
Plateosaurus är ett av de bäst kända dinosauriesläktena från den sena trias i Europa på grund av många och relativt kompletta fossil. Viktiga fyndorter är bland annat Trossingen i Tyskland och Frick i Schweiz, där massbegravingar och benbäddar har påträffats. Dessa koncentrationer tolkas antingen som spår av flockliknande beteende eller som resultat av taphonomiska processer (t.ex. djur som fastnat vid vattenkällor eller översvämningshändelser).
Miljön där Plateosaurus levde bestod av flodslätter och säsongsmässigt torra områden med en flora av ormbunkar, cikadoida växter och barrträd — en omgivning som kunde stödja relativt stora växtätare även innan de stora sauropoderna dominerade under jura.
Utveckling och betydelse
Studier av benhistologi (benskiktens struktur) hos Plateosaurus visar på varierande tillväxthastigheter mellan individer, vilket tyder på plastisk tillväxt och skillnader i uppväxtmiljö eller näringstillgång. Genom sin rikliga förekomst och relativt kompletta skelett har Plateosaurus blivit ett viktigt modellorganism för att förstå dinosauriers anatomi, tillväxt och beteende under den sena trias.
Sammanfattning: Plateosaurus var en av Europas tidiga, stora långhalsade växtätare i slutet av trias. Med sina anpassningar för att greppa och skära växtlighet, sin flexibla rörelseförmåga och sitt rika fossillager bidrar släktet i hög grad till vår förståelse av tidiga sauropodomorpher och triasekosystemen.
Sök