Polymyalgia rheumatica (PMR, ibland kallad polymyalgia) är ett syndrom eller tillstånd som ger värk och stelhet. Det orsakar smärta i lederna och musklerna i överkroppen, framför allt i skuldror, nacke och höfter. Smärtan och framförallt stelheten är oftast som värst på morgonen och kan göra det svårt att resa sig ur sängen eller komma igång efter vila. Ibland är smärtan uttalad även under sena eftermiddagar eller kvällar. Ungefär 10–20 % av de personer som har PMR kan också ha samtidig arterit temporalis (jättecellsarterit).

Vem drabbas

PMR drabbar fler kvinnor än män och är främst en sjukdom hos personer som är 50 år eller äldre. Det är ovanligt före 50 års ålder.

Symtom

  • Snabbt insättande stelhet och smärta i skuldror, nacke och/eller lår/ höfter
  • Utbredd morgonstelhet som ofta varar mer än 30–45 minuter
  • Allmän sjukdomskänsla, trötthet, ibland lätt feber eller viktminskning
  • Minskad rörlighet i axlar och höfter; muskelstyrkan är oftast i stort sett normal (PMR är inte samma sak som inflammatorisk muskelsjukdom)
  • Vid samtidig temporalis/ jättcellsarterit: huvudvärk, ömhet över tinningarna, käkclaudicatio (ont i käken vid tuggning), synpåverkan — detta kräver akut bedömning

Utredning och diagnos

Diagnosen grundar sig på typiska symtom, blodprover och ibland bilddiagnostik. Ett viktigt blodprov är erytrocytsedimentationshastigheten (ESR), vilket visar hur snabbt de röda blodkropparna sjunker i ett provrör; ett högt ESR tyder på pågående inflammation. C‑reaktivt protein (CRP) är ett annat vanligt förekommande inflammationsprov och brukar också vara förhöjt. Kreatinkinas (CK) är vanligen normal, vilket hjälper till att skilja PMR från myosit.

  • Typiska laboratoriefynd: förhöjt ESR och/eller CRP
  • Bilddiagnostik: ultraljud av axel- och höftregion kan påvisa bursit eller tenosynovit; vid osäkerhet eller misstanke om stor kärlinvolvering kan PET‑CT eller MR vara aktuellt
  • Typisk klinisk respons på låg dos kortison (snabb förbättring inom dagar) används ofta som en del i diagnostiken

Skillnader mot andra sjukdomar

  • Reumatoid artrit: ger ofta ledsvullnad och serologiska fynd (RF/anti‑CCP)
  • Polymyosit/myosit: ger uttalad muskelsvaghet och förhöjt CK
  • Fibromyalgi: mer generaliserad smärta utan tecken på inflammation i blodprover
  • Artros och andra degenerativa tillstånd: lokaliserade symtom och andra röntgenfynd

Behandling

Prednison är förstahandsbehandling vid PMR. Vanligt behandlingsförlopp är:

  • Startdos: ofta 10–20 mg per dag peroralt beroende på svårighetsgrad. Vid samtidig eller misstänkt jättecellsarterit ges betydligt högre doser och akut bedömning.
  • Respons: många patienter märker tydlig förbättring inom 24–72 timmar. Om patienten inte upplever en dramatisk förbättring efter cirka tre dagar med 10–20 mg/dag bör diagnosen omprövas.
  • Utrappning: dosen trappas successivt ned under månader till år. Behandlingstiden är ofta mer än ett år, och vissa behöver längre behandling. Nedtrappningen sker individuellt för att undvika återfall.
  • Vid återfall: dosen höjs igen till en nivå som kontrollerar symtomen och trappas därefter om försiktigt.

Alternativ och tilläggsbehandlingar

  • Metotrexat kan övervägas som steroidbesparande behandling vid recidiv eller om man vill minska steroidexponeringen.
  • Tocilizumab (IL‑6‑hämmare) har visat nytta vid jättecellsarterit och kan i vissa fall prövas vid svår PMR eller steroidberoende sjukdom i samråd med reumatolog.
  • Stödhjälp: smärtlindrande analgetika, sjukgymnastik för att bibehålla rörlighet och funktion.
  • Förebyggande åtgärder mot biverkningar: kalcium och vitamin D rekommenderas ofta; bedömning för bisfosfonat om hög risk för osteoporos. Följ upp blodtryck, blodsocker och ögontryck vid långtidsbehandling.

Risker och komplikationer

  • Återfall är vanligt — omkring 30–50 % får återfall under eller efter nedtrappning.
  • Långtidsbiverkningar av kortison: viktuppgång, osteoporos, diabetes, högt blodtryck, ökad infektionskänslighet med mera. Därför är noggrann uppföljning viktig.
  • Om samtidig eller utvecklad jättecellsarterit finns risk för synpåverkan och blindhet — detta är ett akut tillstånd.

Uppföljning och prognos

  • Regelbunden klinisk uppföljning och provtagning (ESR/CRP) för att följa sjukdomsaktivitet och justera kortisondos.
  • De flesta får god symptomkontroll med kortison, men behandlingen måste anpassas individuellt och vissa behöver behandling längre än ett år.
  • Vid tecken på temporalis/ jättecellsarterit (ny huvudvärk, synpåverkan, käkclaudicatio) ska patienten omedelbart remitteras för akut bedömning.

När söka vård

  • Snabbt insättande kraftig morgonstelhet och smärta i axlar/ höfter hos person över 50 år.
  • Ny huvudvärk, synstörningar eller käksmärta vid tuggning — akut kontakt med vård för att utesluta jättecellsarterit.

Sammanfattningsvis är PMR en inflammatorisk sjukdom hos äldre med karakteristisk morgonstelhet och snabb respons på lågdos kortison. Korrekt diagnos och uppföljning är viktiga för att undvika komplikationer och minimera biverkningar av behandling.