Prionsjukdomar och prioner – definition, symtom, orsaker och fakta

Lär dig om prionsjukdomar: vad prioner är, symtom, orsaker, diagnos och fakta om sällsynta, ofta obotliga neurologiska sjukdomar.

En prionsjukdom (även kallad transmissibel spongiform encefalopati) är en sjukdom som orsakas av prioner. Prioner är strukturellt förändrade versioner av små proteiner som normalt uttrycks i celler. Till skillnad från sjukdomar som orsakas av en genmutation som leder till att ett mutant protein uttrycks, kan prioner föröka sig och överföra sjukdomar genom fysisk kontakt med de normala proteinerna, vilket leder till en strukturell förändring från det normala tillståndet till priontillståndet.

Till skillnad från bakterier anses prioner inte vara levande eftersom de inte har någon egen ämnesomsättning, saknar gener och inte kan föröka sig naturligt utanför en värdcell. Prionsjukdomar är mycket sällsynta och för de flesta av dem finns ingen behandling.

Nästan alla kända prionsjukdomar är neurologiska sjukdomar. Det finns två vanliga tecken som ses vid typiska prionsjukdomar:

• Snabbt progredierande demens — patienten försämras ofta över veckor till månader med minnesstörningar, nedsatt omdöme och kognitiv svikt.
• Rörelsestörningar — detta kan inkludera ataxi (obalans och koordinationsproblem), muskelryckningar (myoklonus) och ofrivilliga rörelser.

Olika former av prionsjukdomar

Prionsjukdomar kan delas in i tre huvudtyper beroende på orsak:

• Sporadiska — uppstår utan känd yttre orsak och är den vanligaste formen (t.ex. sporadisk Creutzfeldt–Jakob sjukdom, sCJD).
• Genetiska — orsakas av mutationer i prionproteingenen (PRNP). Dessa former är ärftliga och inkluderar bland annat Gerstmann–Sträussler–Scheinker och fatal familial insomnia (FFI).
• Förvärvade — sprids mellan individer eller från djur till människa, t.ex. variant Creutzfeldt–Jakob sjukdom (vCJD) kopplad till bovin spongiform encefalopati (BSE), eller via medicinska procedurer (iatrogen smitta) såsom kontaminerade kirurgiska instrument, dura mater-transplantat eller transfusioner.

Patogenes — hur prioner skadar hjärnan

Normalt prionprotein (PrP^C) har en viss tredimensionell form. Vid prioninfektion omvandlas PrP^C till en abnorm form (ofta kallad PrP^Sc eller liknande) med mer beta-veckad struktur. Denna förändrade form kan:

• Inducera omvandling av friska prionproteiner till den patologiska formen.
• Ackumuleras i hjärnvävnad och bilda plack eller amyloida avlagringar.
• Ge upphov till neuronal förlust, glios (stamcellsliknande reaktion i hjärnan) och spongiös ("svampig") degeneration av hjärnvävnad — därav namnet spongiform encefalopati.

Symtom och sjukdomsförlopp

Symtomen börjar oftast med icke-specifika tecken som trötthet, sömnstörningar, humörförändringar eller koncentrationssvårigheter. Sjukdomen utvecklas vanligtvis snabbt (veckor–månader) och kan omfatta:

• Kognitiv svikt och snabbt försämrat minne
• Personlighetsförändringar och psykiatriska symtom
• Ataxi, koordinationssvårigheter och balansproblem
• Muskelryckningar (myoklonus) och parkinsonliknande tecken
• Synstörningar och talproblem

Prognosen är oftast allvarlig; många prionsjukdomar leder till döden inom månader till några år efter symtomdebut. Vissa genetiska varianter kan dock ha längre förlopp.

Diagnostik

Diagnosen bygger på en kombination av klinisk bild, neurologisk undersökning och laboratorie-/bilddiagnostik:

• MRI — diffusion-weighted imaging (DWI) och FLAIR kan visa karakteristiska förändringar i cortex och basala ganglier.
• EEG — kan visa periodiska bispikes hos vissa patienter med CJD.
• Likvorprov — analys av proteiner som 14-3-3 och tau kan stödja misstanken, men är inte helt specifikt. Nyare metoder som RT-QuIC (real-time quaking-induced conversion) är mycket känsliga och specifika för att detektera patologiskt prionprotein i likvor eller nässköljprov.
• Genetisk testning — vid misstanke om ärftlig form analyseras PRNP-genen.
• Neuropatologisk undersökning — definitiv diagnos ställs ofta först vid obduktion med typiska histologiska fynd.

Behandling och stödjande vård

Det finns i dagsläget ingen botande behandling för prionsjukdomar. Behandlingen är i första hand symtomatisk och palliativ:

• Lindring av myoklonus och kramper (t.ex. clonazepam, valproat).
• Behandling av sömnstörningar, smärta och psykiatriska symtom efter behov.
• Stödjande åtgärder: nutrition, vätskebalans och förebyggande av komplikationer (t.ex. pneumoni, trycksår).
• Planering för avancerad vård, anhörigstöd och palliativ insats när sjukdomen fortskrider.

Forskning pågår för att utveckla specifika antikroppar, små molekyler, antisense-oligonukleotider och andra strategier, men inga behandlingar har hittills visat sig kunna stoppa sjukdomsprocessen hos människor i stort.

Smittskydd och förebyggande åtgärder

Prioner är mycket motståndskraftiga mot många vanliga desinfektionsmetoder och kräver särskilda rutiner:

• Medicinsk utrustning som kommer i kontakt med centrala nervsystemet hanteras enligt särskilda riktlinjer — i många fall rekommenderas engångsartiklar.
• Sterilisering med kombination av starkt alkalisk behandling (t.ex. NaOH) och autoklavering vid höga temperaturer under lång tid rekommenderas i vissa situationer.
• BSE-kontroller i animalsk foderproduktion och slaktkontroller minskade risken för variant CJD hos människor dramatiskt sedan 1990-talet.
• Blod- och vävnadsdonationer övervakas, och vissa personer med riskexponering har screening eller tillfällig utestängning som försiktighetsåtgärd.

Förekomst och epidemiologi

Sporadisk CJD uppträder globalt med en incidens på ungefär 1–2 fall per miljon invånare och år. De förvärvade formerna (t.ex. vCJD) är mycket sällsynta sedan åtgärder mot BSE infördes. Familjära former svarar för en mindre andel av fallen och är kopplade till mutationer i PRNP.

Viktigt att tänka på

• Misstänker du prionsjukdom hos en patient är snabb remiss till neurolog och kontakt med infektions- och smittskyddsansvarig viktig för både utredning och hantering av risker.
• Prioner utgör en särskild utmaning inom smittskydd eftersom de är resistenta mot många desinfektionsmetoder och kan ha lång inkubationstid.
• Information och stöd till anhöriga är en central del av vården — sjukdomsförloppet är oftast snabbt och svårare att förutsäga än många andra neurologiska sjukdomar.

Forskning och framtid

Pågående forskning fokuserar på bättre diagnostiska metoder för tidig upptäckt (t.ex. förbättrade RT-QuIC-analyser), utveckling av antikroppsterapier, småmolekylära hämmare av prionomvandlingen och genbaserade behandlingar. Tidig upptäckt och effektiva förebyggande åtgärder är fortfarande de viktigaste verktygen för att minska sjukdomens påverkan.

Frågor och svar

F: Vad är en prionsjukdom?

F: Kan prioner föröka sig och överföra sjukdomar?

F: Hur skiljer sig prioner från genmutationer som resulterar i uttryck av mutanta proteiner?

F: Anses prioner vara levande?

F: Är prionsjukdomar vanliga?

F: Vilka är de två vanligaste tecknen på typiska prionsjukdomar?

F: Finns det någon behandling för de flesta prionsjukdomar?

Sök med bokstav