Popkonst: Ursprung, kännetecken och kända konstnärer
Upptäck popkonstens ursprung, kännetecken och ikoniska konstnärer som Warhol, Lichtenstein och Indiana — en färgstark resa genom masskulturens inflytande på konsten.
Popkonst är en modern konströrelse som utvecklades på 1950- och 60-talen, med parallella strömningar i Storbritannien och USA. I London var den skotska skulptören och konstnären Eduardo Paolozzi en viktig föregångare; redan på 1950‑talet använde han collage och bilder från populärkulturen i sitt arbete. I USA utvecklades popkonsten vidare av konstnärer som Andy Warhol, Robert Indiana och Roy Lichtenstein, vilka gjorde massproduktionens estetik och mediernas bildvärld till konstnärliga motiv.
Ursprung och historisk bakgrund
Popkonst uppstod i ett efterkrigstida samhälle präglat av ekonomisk tillväxt, masskonsumtion och ett allt större inflytande från reklam, tv, serietidningar och film. Rörelsen kan ses som en reaktion mot abstrakt expressionism och mot den konstnärliga elitspråket: popkonstens utgångspunkt var vardagsföremål, populära ikoner och masselement, ofta hämtade rakt ur reklam och populärkultur. I Storbritannien bidrog konstkritiker och konstnärer till att formulera rörelsens idéer, medan den amerikanska scenen gjorde fenomenet världskänt under 1960‑talet.
Kännetecken och tekniker
- Motiv från masskultur: förpackningar, reklam, populära kändisar, serier och vardagliga konsumtionsvaror är vanliga motiv.
- Repetition och serier: upprepning av samma motiv för att efterlikna massproduktion och industriell tillverkning (t.ex. Warhols serier av Campbell's Soup eller Marilyn-porträtt).
- Trycktekniker och mekaniskt uttryck: silkscreentryck, fotoöverföringar och tekniker som framhäver det maskinella eller tryckta (Ben‑Day‑punkter hos Lichtenstein för att efterlikna serietidningsestetik).
- Appropriering: låna, förstora eller återanvända redan existerande bilder från medier och reklam utan att nödvändigtvis ändra dem mycket.
- Ironi och dubbeltydig kritik: verken kan både hylla och ifrågasätta konsumtionssamhället; tolkningen kan vara både firande och satirisk.
- Klart färgval och starka konturer: tydliga färger, grafiska ytor och enkel komposition som gör verken lättillgängliga och igenkännliga.
Kända konstnärer och exempelverk
- Andy Warhol – känd för silkscreen-porträtt av kändisar (t.ex. Marilyn) och motiv som Campbell's Soup Cans, som leker med serieliknande reproduktion och kändisikonografi.
- Roy Lichtenstein – använde serietidningsspråkens estetik, Ben‑Day‑punkter och dramatiska pratbubblor i verk som Whaam! och Drowning Girl.
- Robert Indiana – associeras med enkla, tydliga former och budskap, främst i verket LOVE med dess ikoniska typografi.
- Andra viktiga aktörer: Richard Hamilton (anses av många vara en tidig brittisk popkonstnär), Claes Oldenburg, Tom Wesselmann, Jasper Johns, David Hockney med flera.
Betydelse, kritik och arv
Popkonsten förändrade gränserna mellan hög- och lågkultur genom att flytta vardagliga bilder in i galleriet. Den påverkade reklam, mode, design och senare rörelser som postmodern konst, konceptkonst och samtida konstnärers bruk av medier. Samtidigt möttes popkonsten av kritik: vissa såg den som okritisk konsumtionsfrossa eller som kommersialisering av konsten, medan andra framhöll dess förmåga att synliggöra och problematisera masskulturens bilder.
Idag lever popkonstens formspråk vidare i populärkulturella samarbeten, museisatsningar och i konstnärer som arbetar med appropriering, digital reproduktion och mediernas ikonografi. Rörelsens förenklade bildspråk och starka visuella pregnans gör den fortsatt lättillgänglig och inflytelserik.
Exempel på en grafisk stil som Andy Warhol använde sig mycket av.
Popdress för The Supremes
Ursprung
Independent Group (IG), som grundades i London 1951, anses vara startskottet för popkonströrelsen. De var en samling unga målare, skulptörer, arkitekter, författare och kritiker som utmanade modernismens sätt att se på kulturen och den traditionella synen på "fin konst". Gruppdiskussionerna var inriktade på populärkulturella implikationer från sådana element som massreklam, filmer, produktdesign, serier, science fiction och teknik.
Vid Independent Groups första möte 1952 höll den medgrundande medlemmen, konstnären och skulptören Eduardo Paolozzi en föreläsning där han använde sig av en serie collage med titeln Bunk! som han hade sammanställt under sin tid i Paris 1947-1949. Materialet bestod av "upphittade föremål" som reklam, seriefigurer, tidningsomslag och olika massproducerade grafiska element som främst representerade den amerikanska populärkulturen. En av bilderna i presentationen var Paolozzis collage från 1947, I was a Rich Man's Plaything, som innehåller det första användandet av ordet "pop" och som visas i ett rökmoln från en revolver. Efter Paolozzis banbrytande presentation 1952 fokuserade IG på bilder från den amerikanska populärkulturen, särskilt massreklam.
Metoder
Konstnärerna använder sig av mekaniska reproduktionsmedel eller renderingstekniker som tonar ner konstnärens uttrycksfulla hand.
Popkonstnärer strävade efter absolut klarhet. De flesta former var avgränsade med svarta linjer som i serietidningar. Föremålen är ofta enkla som en affisch och utan perspektiv. Färgerna är klara, akromatiska och primitiva färger.
Föremål från vardagen isoleras och modifieras eller bearbetas till collage. Popkonst är en förbindelse mellan verklighet och konst, som hanteras med abstrakta medel. Några av deras slagord är: populär, konsumerbar, billig, rolig och enastående.
En stor del av popkonsten är ganska akademisk, eftersom de okonventionella organisatoriska metoderna ofta gör den svår att förstå för vissa. Popkonst och minimalism anses vara de sista moderna konströrelserna och därmed föregångare till den postmoderna konsten, eller några av de tidigaste exemplen på den postmoderna konsten själva.
Berömda popartister
|
|
|
|
Sök