Posttraumatiskt stressyndrom

Prevalens

Mellan 50 och 90 procent av alla människor i USA kommer att uppleva ett trauma minst en gång i sitt liv. Det är dock inte alla som drabbas av ett trauma som utvecklar PTSD. I USA är prevalensen av PTSD - den procentuella andelen människor som lider av tillståndet - cirka 8 %.

PTSD är vanligare bland specifika grupper av människor som har större sannolikhet att uppleva ett trauma. Till dessa grupper hör läkare, brandmän, soldater och personer som arbetar inom akutsjukvården. Bland dessa personer är prevalensen av PTSD mycket högre och uppgår till över 50 %.

Diagnos

För att PTSD ska kunna diagnostiseras officiellt måste en person uppfylla specifika kriterier eller krav och uppvisa specifika symtom. Dessa krav anges i Diagnostic and Statistical Manual-IV-TR (vanligtvis kallad DSM-IV-TR). DSM-IV-TR (DSM, 4th Edition, Text Revision), som är skriven av American Psychiatric Association (APA), innehåller en förteckning över alla psykiska tillstånd som erkänns av APA och anger de officiella krav som måste uppfyllas för att varje tillstånd ska kunna diagnostiseras.

Enligt DSM-IV-TR måste en person uppfylla följande krav för att PTSD ska kunna diagnostiseras:

(A) Traumatisk exponering: Personen har upplevt en traumatisk händelse. (Vanliga traumatiska händelser är att bli våldtagen eller utsatt för sexuella övergrepp, bli attackerad eller svårt skadad, att en nära anhörig dör eller skadas, att bli offer för ett brott och att uppleva krig eller terrorism). Den traumatiska händelsen orsakade att personen blev fysiskt skadad eller kränkt, eller den satte personen eller andra i dess närhet i fara för att skadas eller dödas. Under den traumatiska händelsen kände sig personen mycket rädd, förskräckt eller hjälplös.

(B) Återupplevelse: Även efter att traumat har upphört fortsätter personen att återuppleva traumat på något sätt. Personen kan till exempel ha mardrömmar eller flashbacks (starka minnen av traumat som är så levande och intensiva att det känns som om personen upplever traumat på nytt). Personen kan också ha en stark fysisk eller känslomässig reaktion när något händer som påminner om traumat.

(C) undvikande/förlamning: Personen fortsätter att försöka undvika saker som påminner om traumat eller saker som väcker upprörande känslor om vad som hände. De kan också glömma delar av det som hände dem eller känna sig känslomässigt avtrubbade (har svårt att känna känslor lika starkt som vanligt).

(D) Ökad upphetsning: Det är som om personen alltid är i högsta beredskap, som om den alltid är under attack. De kan vara nervösa, ha svårt att sova, koncentrera sig eller känna sig arga.

(E) Personens symtom har varat i minst en månad. (Om personens symtom har varat i mindre än en månad diagnostiseras vanligtvis akut stressyndrom i stället för PTSD).

(F) Personens symtom gör att han eller hon har problem på jobbet, i sina relationer eller på något annat viktigt område i sitt liv.

Soldaten till vänster har en blick som kallas Two Thousand Yard Stare. Denna blick kan vara en föregångare till eller ett symptom på PTSD.

Andra tillstånd som PTSD

Vissa experter har skrivit att man bör överväga att skapa ett posttraumatiskt stressyndrom när patientens symtom är misstänkta eller ovanliga. Dessa experter (särskilt "American Psychiatric Association" DSM IV-manualen, expertvittnen som Eli S. Chesen, M.D. och läroboken "Comprehensive Textbook of Psychiatry" av Freedman & Kaplan) har föreslagit att det bör väcka en "röd flagga" om en patient påstår sig lida av både posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och traumatisk hjärnskada (TBI) som ett resultat av samma olycka. De menar att TBI - en fysisk skada på hjärnan - orsakar minnesförlust för den händelse som orsakade hjärnskadan. Utan minne av den traumatiska händelsen, resonerar de, skulle en patient förmodligen inte kunna uppleva vissa symptom på PTSD, som mardrömmar eller flashbacks om händelsen, eftersom de inte minns vad som hände. De drar slutsatsen att i typiska fall "övertrumfar" traumatisk hjärnskada diagnosen PTSD.