Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) – symtom, orsaker och behandling
Lär dig om posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) — vanliga symtom, bakomliggande orsaker och effektiva behandlingar för återhämtning och stöd.
Posttraumatiskt stressyndrom (ofta förkortat PTSD) är en ångestsjukdom som kan utvecklas när människor skadas allvarligt eller upplever något extremt upprörande eller livshotande. Tillståndet skiljer sig från tillfälliga reaktioner på trauma, som traumatisk stress, som är mer kortvarig och mindre intensiv, och från stridsstressreaktion som ofta drabbar soldater och som i många fall avklingar efter kort tid. PTSD har historiskt beskrivits under flera namn, till exempel granatchock, traumatisk krigsneuros eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSS).
Berättelser om symptom som liknar dagens PTSD finns länge i historien. Ett exempel är Samuel Pepys, som bevittnade den stora branden i London 1666. Sex månader efter händelsen skrev han i sin dagbok att han inte kunde sova på natten eftersom en intensiv rädsla för eld plågade honom; en natt kunde han inte somna före klockan två på morgonen på grund av denna rädsla.
Vanliga symtom
PTSD ger ofta ett mönster av symtom som pågår i mer än en månad och kan påverka vardagslivet. De viktigaste symtomgrupperna är:
- Återupplevande – påträngande minnen, mardrömmar eller flashbacks där personen känner sig som om händelsen händer igen.
- Undvikande – försök att undvika platser, människor, aktiviteter eller tankar som påminner om traumat.
- Negativa förändringar i tankar och känslor – nedstämdhet, skuld, känslomässig avtrubbning, minskat intresse för tidigare aktiviteter eller svårigheter att minnas viktiga delar av händelsen.
- Överaktivering (hyperarousal) – sömnsvårigheter, irritabilitet, koncentrationsproblem, överdriven vaksamhet eller lättskrämdhet.
Symtomen kan variera i intensitet över tid och sätta sig olika beroende på ålder, kön och individuella förutsättningar. Barn har ofta andra uttryck, till exempel lek där traumats innehåll återkommer, regressiva beteenden eller svårigheter i skolan.
Orsaker och riskfaktorer
PTSD kan utlösas av olika typer av traumatiska händelser, till exempel olyckor, övergrepp, våld, naturkatastrofer, krig eller plötslig död hos närstående. Alla som utsätts för trauma utvecklar inte PTSD. Vanliga riskfaktorer som ökar sannolikheten är:
- Allvarligt, livshotande eller upprepat trauma
- Tidigare psykisk ohälsa eller tidigare trauma
- Brist på socialt stöd efter händelsen
- Substansmissbruk
- Hög grad av upplevd hot eller hjälplöshet under händelsen
Diagnos
Diagnosen ställs vanligen av läkare eller psykiater baserat på en noggrann intervju och bedömning av symtomens art, varaktighet och hur de påverkar funktionsförmågan. I vissa fall används standardiserade frågeformulär för att kartlägga svårighetsgraden. För att diagnosen ska ställas krävs oftast att symtomen varat i minst en månad och att de orsakar betydande lidande eller funktionsnedsättning.
Behandling
Det finns flera evidensbaserade behandlingar för PTSD. Val av behandling anpassas efter individens behov och kan inkludera en eller flera av följande:
- Kognitiv beteendeterapi (KBT) – särskilda former som exponeringsterapi och kognitiv omstrukturering är välbeprövade och effektiva.
- Traumafokuserad psykoterapi – exempelvis prolonged exposure eller EMDR (ögonrörelsterapi) som riktar sig mot att bearbeta traumaminnen.
- Läkemedel – vissa antidepressiva, framför allt SSRI, kan minska symtom hos många patienter. Läkemedel ges ofta i kombination med psykoterapi.
- Stödsamtal och psykoedukation – information om tillståndet och stöd i vardagliga strategier för att hantera symtom.
- Rehabilitering och socialt stöd – hjälp med arbete, boende och sociala relationer kan vara viktigt för återhämtning.
Behandlingslängd varierar; vissa personer blir hjälpta efter några månaders psykoterapi, medan andra behöver längre stöd och uppföljning.
Prognos
Många som får rätt behandling förbättras betydligt, men vissa kan ha kvarstående besvär under lång tid. Tidig upptäckt och gott stöd efter traumat förbättrar prognosen. Återfall kan förekomma, särskilt vid nya stressfaktorer eller återexponering för liknande händelser.
När söka vård
Sök professionell hjälp om du har plågsamma minnen, kraftiga sömnproblem, undvikande som begränsar livet, eller om dina symtom påverkar arbete, studier eller relationer. Vid akuta självmordsidéer eller svår svikt i funktionsförmåga, kontakta vårdcentral, psykiatrisk akutmottagning eller larmcentralen direkt.
Förebyggande och stöd
- Snabb och adekvat omsorg efter en traumatisk händelse, inklusive information och praktiskt stöd, kan minska risken för att långvariga problem utvecklas.
- Socialt stöd från familj, vänner och kolleger är viktigt för återhämtning.
- Arbete med stresshantering, sömnhygien och att upprätthålla dagliga rutiner kan hjälpa symtom att bli mindre påfrestande.
Vanliga komplicerande faktorer
PTSD förekommer ofta tillsammans med andra tillstånd, som depression, ångestsyndrom eller substansmissbruk. Dessa tillstånd påverkar behandlingsval och prognos och bör uppmärksammas i utredning och vård.
Fakta och förekomst
Förekomsten av PTSD varierar beroende på befolkning och vilken typ av trauma som studerats. Efter svåra händelser kan en betydande andel drabbas, men många återhämtar sig utan långvarig sjukdom. PTSD förekommer både hos vuxna och barn och kan drabba människor i alla samhällsgrupper.
Om du vill läsa mer om historiska exempel på trauma och dess följder kan du ta del av Samuel Pepys anteckningar kring den stora branden i London i hans dagbok.
Samuel Pepys kan ha lidit av PTSD efter den stora branden i London 1666.
Prevalens
Mellan 50 och 90 procent av alla människor i USA kommer att uppleva ett trauma minst en gång i sitt liv. Det är dock inte alla som drabbas av ett trauma som utvecklar PTSD. I USA är prevalensen av PTSD - den procentuella andelen människor som lider av tillståndet - cirka 8 %.
PTSD är vanligare bland specifika grupper av människor som har större sannolikhet att uppleva ett trauma. Till dessa grupper hör läkare, brandmän, soldater och personer som arbetar inom akutsjukvården. Bland dessa personer är prevalensen av PTSD mycket högre och uppgår till över 50 %.
Diagnos
För att PTSD ska kunna diagnostiseras officiellt måste en person uppfylla specifika kriterier eller krav och uppvisa specifika symtom. Dessa krav anges i Diagnostic and Statistical Manual-IV-TR (vanligtvis kallad DSM-IV-TR). DSM-IV-TR (DSM, 4th Edition, Text Revision), som är skriven av American Psychiatric Association (APA), innehåller en förteckning över alla psykiska tillstånd som erkänns av APA och anger de officiella krav som måste uppfyllas för att varje tillstånd ska kunna diagnostiseras.
Enligt DSM-IV-TR måste en person uppfylla följande krav för att PTSD ska kunna diagnostiseras:
(A) Traumatisk exponering: Personen har upplevt en traumatisk händelse. (Vanliga traumatiska händelser är att bli våldtagen eller utsatt för sexuella övergrepp, bli attackerad eller svårt skadad, att en nära anhörig dör eller skadas, att bli offer för ett brott och att uppleva krig eller terrorism). Den traumatiska händelsen orsakade att personen blev fysiskt skadad eller kränkt, eller den satte personen eller andra i dess närhet i fara för att skadas eller dödas. Under den traumatiska händelsen kände sig personen mycket rädd, förskräckt eller hjälplös.
(B) Återupplevelse: Även efter att traumat har upphört fortsätter personen att återuppleva traumat på något sätt. Personen kan till exempel ha mardrömmar eller flashbacks (starka minnen av traumat som är så levande och intensiva att det känns som om personen upplever traumat på nytt). Personen kan också ha en stark fysisk eller känslomässig reaktion när något händer som påminner om traumat.
(C) undvikande/förlamning: Personen fortsätter att försöka undvika saker som påminner om traumat eller saker som väcker upprörande känslor om vad som hände. De kan också glömma delar av det som hände dem eller känna sig känslomässigt avtrubbade (har svårt att känna känslor lika starkt som vanligt).
(D) Ökad upphetsning: Det är som om personen alltid är i högsta beredskap, som om den alltid är under attack. De kan vara nervösa, ha svårt att sova, koncentrera sig eller känna sig arga.
(E) Personens symtom har varat i minst en månad. (Om personens symtom har varat i mindre än en månad diagnostiseras vanligtvis akut stressyndrom i stället för PTSD).
(F) Personens symtom gör att han eller hon har problem på jobbet, i sina relationer eller på något annat viktigt område i sitt liv.
Soldaten till vänster har en blick som kallas Two Thousand Yard Stare. Denna blick kan vara en föregångare till eller ett symptom på PTSD.
Andra tillstånd som PTSD
Vissa experter har skrivit att man bör överväga att skapa ett posttraumatiskt stressyndrom när patientens symtom är misstänkta eller ovanliga. Dessa experter (särskilt "American Psychiatric Association" DSM IV-manualen, expertvittnen som Eli S. Chesen, M.D. och läroboken "Comprehensive Textbook of Psychiatry" av Freedman & Kaplan) har föreslagit att det bör väcka en "röd flagga" om en patient påstår sig lida av både posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och traumatisk hjärnskada (TBI) som ett resultat av samma olycka. De menar att TBI - en fysisk skada på hjärnan - orsakar minnesförlust för den händelse som orsakade hjärnskadan. Utan minne av den traumatiska händelsen, resonerar de, skulle en patient förmodligen inte kunna uppleva vissa symptom på PTSD, som mardrömmar eller flashbacks om händelsen, eftersom de inte minns vad som hände. De drar slutsatsen att i typiska fall "övertrumfar" traumatisk hjärnskada diagnosen PTSD.
Frågor och svar
Q: Vad är posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)?
S: PTSD är ett ångestsyndrom som kan utvecklas när människor upplever något extremt upprörande eller blir allvarligt skadade.
F: Hur skiljer sig PTSD från traumatisk stress och stressreaktion vid strid?
S: PTSD skiljer sig från traumatisk stress, som är mindre intensiv och kortare, och stridsstressreaktion, som drabbar soldater i krigssituationer och vanligtvis går över.
F: Vilka andra namn har PTSD haft tidigare?
S: PTSD har tidigare haft olika namn, t.ex. granatchock, traumatisk krigsneuros eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSS).
F: När används termen granatchock mest?
S: Idag används termen granatchock mest för sådana tillstånd i samband med första världskriget.
F: Är PTSD ett modernt fenomen?
S: Nej, PTSD är inte ett modernt fenomen. Genom historien har det funnits många berättelser om människor som upplevt symtom på det som nu kallas PTSD.
F: Kan du ge ett exempel på någon som upplevde symtom på PTSD före modern tid?
S: Ja, Samuel Pepys är ett exempel på någon som upplevde symtom på PTSD före modern tid. Han bevittnade den stora branden i London 1666 och upplevde stor rädsla för eld i flera månader efteråt.
F: Är det vanligt att personer som har upplevt en traumatisk händelse utvecklar PTSD?
S: Nej, inte alla som upplever en traumatisk händelse utvecklar PTSD, men det är viktigt att de som gör det söker hjälp och stöd.
Sök