Azerbajdzjans nationalgarde (azerbajdzjanskt: Azərbaycan Milli Qvardiyası) är en paramilitär styrka i Azerbajdzjan. De inre trupperna står under Azerbajdzjans regering och fungerar som en halvt oberoende enhet. Det azerbajdzjanska nationalgardet var definitivt aktivt i december 1996 men har förenats med den särskilda statliga skyddstjänsten. Gardet inrättades den 25 december 1991.

Historia och utveckling

Nationalgardet bildades i samband med att Azerbajdzjan blev självständigt efter Sovjetunionens sönderfall 1991. Under 1990-talet och tidigt 2000-tal genomgick styrkan flera omorganisationer och reformer, och delar av dess funktioner integrerades senare i den statliga skyddstjänsten. Sedan bildandet har Nationalgardet haft både interna säkerhetsuppgifter och roller som rör skydd av statliga ledare och viktiga anläggningar.

Organisation och befälsstruktur

Azerbajdzjans särskilda statliga skyddstjänst (SSPS) är en militär enhet som lyder direkt under Azerbajdzjans president. SSPS har ansvar för den direkta skyddsverksamheten kring presidentämbetet men bevakar även andra centrala institutioner. Nationalgardets och SSPS uppbyggnad inkluderar både specialiserade skyddsenheter, logistikenheter och mindre taktiska förband som kan sättas in vid behov.

Uppgifter och ansvarsområden

Huvudsakliga uppgifter:

  • Personskydd och säkerhet för statschefen och andra högre statstjänstemän.
  • Skydd av centrala statliga byggnader som Azerbajdzjans nationalförsamling (parlamentet), Azerbajdzjans utrikesministerium, författningsdomstolen och den centrala valkommissionen.
  • Skydd av viktiga infrastrukturprojekt, i synnerhet energiinfrastruktur.
  • Insatser i händelse av allvarliga inrikes oroligheter, katastrofer eller andra nationella kriser.

En av de viktigaste uppgifterna för SSPS är säkerheten för olje- och naturgasledningen Baku–Tbilisi–Ceyhan och oljepipelinen i Sydkaukasien. För att upprätthålla säkerheten kring dessa kritiska anläggningar har Azerbajdzjan samarbetat med internationella partner och det har rapporterats att bland annat Nato och andra aktörer bidragit med materiel eller träning i olika former.

Roll i krigstid och samverkan med Försvarsmakten

I krigstid arbetar det azerbajdzjanska nationalgardet tillsammans med de azerbajdzjanska landstyrkorna och kan delta i det lokala försvaret och säkerheten i landet tillsammans med armén. Nationalgardet kan då användas för att säkra bakre områden, skydda viktiga transportlinjer och infrastrukturanläggningar samt stödja reguljära förband med logistik och lokal säkerhet.

Samarbete, utrustning och utbildning

Nationalgardet och SSPS samarbetar regelbundet med andra nationella och internationella organ för att höja kapaciteten inom områden som VIP-skydd, kontraterrorism, och skydd av kritisk infrastruktur. För utrustning och transport har de förbanden tillgång till både lätta militärfordon och i vissa fall helikopterstöd. Träning bedrivs internt men också genom internationella övningar och utbildningsprogram.

Relation till andra säkerhetsorgan

Andra brottsbekämpande och säkerhetsorgan i Azerbajdzjan som samverkar med nationalgardet är Azerbajdzjans inre trupper, Azerbajdzjans statliga gränstjänst och dess kustbevakningsavdelning. Dessa myndigheter har tydligt avgränsade roller, men vid större operationer och hotbilder sker samordning för att säkerställa nationell säkerhet.

Lagar, ansvar och civil kontroll

Nationalgardets och SSPS verksamhet regleras av nationell lagstiftning, och eftersom SSPS lyder direkt under Azerbajdzjans president ligger en del av kontrollen och ansvaret politiskt hos högsta ledningen. Samtidigt finns administrativa och operativa procedurer för insatser, samarbete med polis och andra myndigheter, samt för att hantera internt ansvar och disciplin.

Sammanfattningsvis är Azerbajdzjans nationalgarde och den särskilda statliga skyddstjänsten centrala delar av landets säkerhetsapparat, med roller som sträcker sig från personskydd och ceremoniella uppgifter till skydd av strategiska energiledningar och stöd till försvarsinsatser vid behov.