Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), eller Nordatlantiska alliansen, Atlantalliansen, Västalliansen, är en militär allians. Den inrättades genom Nordatlantiska fördraget 1949 och undertecknades i Washington, D.C., USA, den 4 april 1949. Dess högkvarter ligger i Bryssel i Belgien. Dess andra officiella namn betyder samma sak på franska, Organisation du traité de l'Atlantique nord (OTAN).
Vad är Nato och vad är syftet?
Nato är en försvars- och säkerhetspolitisk allians vars huvudsyfte är att garantera medlemsländernas säkerhet genom kollektivt försvar, avskräckning och krishantering. Kärnan i fördraget är artikel 5, som stadgar att ett angrepp mot en medlem betraktas som ett angrepp mot alla medlemmar och kan leda till gemensamt försvarsåtgärder.
Organisation och beslutsfattande
- NATO:s högsta politiska organ är Nordatlantiska rådet (NAC), där alla medlemsländer är representerade och beslutar i frågor om politik och strategi. Beslut fattas i praktiken genom konsensus.
- Civilt och militärt ledarskap: NATO har ett civilt sekretariat med generalsekreteraren som främsta talesperson och politiska ledare (t.ex. Jens Stoltenberg under 2014–2024). Det finns också ett militärt ledningssystem med Military Committee och Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE), som ansvarar för planering och ledning av militära operationer.
- Högkvarter och installationer: Högkvarteret ligger i Bryssel. SHAPE har sitt huvudkvarter i Mons, Belgien.
Medlemskap och expansion
Nato bildades ursprungligen av tolv stater 1949: Belgien, Canada, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien och USA. Under det kalla kriget och särskilt efter Sovjetunionens kollaps har Nato successivt expanderat med många central- och östeuropeiska länder.
- Fram till 2024 hade Nato 31 medlemsländer, bland annat efter att Finland anslutit sig 2023.
- Sverige ansökte om medlemskap 2022; anslutningsprocessen kräver ratificering av samtliga existerande medlemmar.
Uppgifter och insatser
Nato arbetar med tre huvuduppgifter:
- Kollektivt försvar (artikel 5)
- Krishantering (militära operationer och insatser utanför medlemsstaternas territorier)
- Samarbete och kapacitetsuppbyggnad med partnerländer och internationella organisationer
Nato har deltagit i flera större operationer, bland annat fredsbevarande och stabiliseringsinsatser i Kosovo (KFOR), den stora ISAF-insatsen i Afghanistan och insatser mot piratverksamhet utanför Afrikas horn. Nato genomför också rutinuppgifter som Baltic Air Policing för att försvara medlemsländers luftrum.
Partnerskap och internationellt samarbete
Nato har flera partnerskapsprogram, till exempel Partnership for Peace och dialoger med länder runt Medelhavet och i Mellanöstern. Samarbete sker också med EU, FN och andra aktörer i frågor som gränsöverskridande säkerhet, cyberförsvar och katastrofberedskap.
Finansiering och kapacitetskrav
Nato finansieras genom medlemsländernas nationella försvarsbudgetar samt ett gemensamt förvaltat budgetsystem för centrala funktioner. En politisk riktlinje är att medlemsländerna långsiktigt bör avsätta minst 2 procent av BNP till försvar, en målsättning som återkommande diskuteras och följs upp vid toppmöten.
Kritik och säkerhetspolitiska utmaningar
Nato har kritiker som pekar på frågor som:
- Spänningar med Ryssland och risker för militär konfrontation, särskilt efter Rysslands invasion av Ukraina 2014 och 2022.
- Debatten om alliansens expansion och dess effekter på regional stabilitet.
- Ojämlikhet i försvarsutgifter mellan medlemsländer och utmaningen att uppfylla utlovade bidrag.
- Frågor om civil-militär inblandning, insatsmandat och konsekvenser av militära operationer i tredje land.
Sammanfattning
Nato är en central aktör för kollektivt försvar och europeisk-atlantisk säkerhet. Organisationen kombinerar politiskt samarbete och militärt samarbete, arbetar med krishantering och partnerskap, och spelar en nyckelroll i debatten om hur säkerhet bäst upprätthålls i Europa och i relation till andra stora aktörer.