Rallfåglar (Rallidae) – fakta om rallor, sothöns och våtmarksfåglar
Upptäck rallfåglar (Rallidae) — fakta om rallor, sothöns och våtmarksfåglar: utbredning, livsmiljöer, arter, öarter och flyglösa rails.
Rallarna, eller Rallidae, är en stor familj av små till medelstora fåglar. Rallarna är besläktade med tranorna och båda tillhör ordningen Gruiformes.
Familjen är mångsidig och omfattar bland annat kraxor, sothöns och gallinules (rörhönslika arter). Många arter lever i eller vid våtmarker, även om släktet finns i de flesta landmiljöer – med undantag för torra öknar, extremt kalla Antarktis och mycket högt belägna alpina områden ovanför snögränsen. Rallidae finns på alla kontinenter utom Antarktis. Det finns många öarter, och de vanligaste livsmiljöerna är sumpmarker eller tät skog. De föredrar ofta tät vegetation där de kan smyga runt och vara svåra att upptäcka. <Hor/>
På öar har flera rails utvecklat att bli flyglösa, ett resultat av få rovdjur och begränsad behov av långflykt. Denna flygoförmåga gör dock många öarter extra sårbara när människor introducerat nya rovdjur eller förändrat miljön.
Utseende och anpassningar
- Kroppsform: Rallfåglar har ofta kompakt, runt kroppsskelett med relativt långa tår som hjälper dem att gå på mjuka underlag och genom tät vegetation.
- Vingar och flygning: Många arter har relativt korta, rundade vingar – bra för snabba utbrott av flykt i tät vegetation men inte för långa flyttningar.
- Fjäderdräkt: Färgerna är oftast dämpade (bruna, grå, svartvita) med mönster som ger kamouflage i vassen och bland löv.
Levnadssätt och föda
Rallar är i regel skygga och ger sig sällan till känna öppet. De kan vara aktiva både dag- och nattetid beroende på art. Födan är allätande och varierar med art och miljö: insekter, spindlar, musslor, kräftdjur, maskar, små fiskar, frön och växtdelar ingår vanligen i dieten. Många arter söker föda i vasskanter, på marken eller i grunt vatten.
Fortplantning
Rallar bygger ofta väl kamouflerade bon i tät vegetation, nära eller över marken. Honan lägger vanligtvis flera ägg i en kull (kläckstorlek varierar mellan arter). Både föräldrarna kan delta i ruvning och ungar sköts ibland gemensamt. Ungarna är ofta relativt väl utvecklade (precociala) och lämnar boet tidigt, men behöver fortsatt skydd och vägledning.
Fåglar på öar och flygoförmåga
Många rallarter som koloniserat öar har minskat sin flygförmåga eller blivit helt flygoförmögna. Detta har vid vissa öar lett till evolutionära anpassningar som gör dem snabba på marken men mycket sårbara för invasiva arter som råttor, katter och grisar samt för habitatförändringar.
Hot och bevarande
Många rallarter är hotade eller har redan försvunnit som följd av habitatförlust, dränering av våtmarker, introduktion av rovdjur på öar och jakt. Arbeten för att bevara våtmarker, återintroducera arter och slå tillbaka invasiva arter på känsliga öar är viktiga åtgärder för att skydda rallfåglar. Forskning och övervakning hjälper också att kartlägga populationer och prioritera insatser.
Vad kännetecknar rallarna för oss i fält?
- Skulkande beteende i tät vegetation.
- Korta, hörbara rop eller läten som ofta används för att identifiera arten.
- Sökande efter föda längs vasskanter eller i sumpmark.
Sammanfattningsvis är Rallidae en biologiskt intressant och ekosystemmässigt viktig familj med arter anpassade till fuktiga miljöer, men många arter kräver aktivt bevarande för att klara framtida miljöförändringar.
Rödbenad kråka, Rallina fasciata
Vattenrall, Rallus aquaticus
Omogen fläckig kråka (Porzana porzana)
Flykt och flyglöshet
Vingarna är korta och rundade hos alla skenor. De flyger inte kraftigt, men kan flyga under långa perioder och många arter flyttar årligen. Deras svaga flygning gör att de lätt blåser ur kurs, så de är vanliga vagabonder. Detta har lett till att de har koloniserat många isolerade öar i havet. Dessutom föredrar dessa fåglar ofta att springa hellre än att flyga, särskilt i täta busk- eller skogsmiljöer. Vissa är också flyglösa någon gång under sin ruggningsperiod.
Många öar är flyglösa eftersom de på en liten ö utan hotande rovdjur inte behöver flyga eller förflytta sig långa sträckor. Flykt ställer stora krav, och köl- och flygmusklerna tar upp till en fjärdedel av fågelns vikt. Genom att minska flygmusklerna sänks de metaboliska kraven och minskar den flyglösa rallens energibehov. Av denna anledning gör flyglöshet det lättare att överleva och kolonisera en ö där resurserna kan vara begränsade. Det tog så lite som 125 000 år för Laysan Rail att förlora flygkraften och utveckla de reducerade, stubbiga vingarna som bara är användbara för att hålla balansen när man springer snabbt.
Frågor och svar
F: Vad är rälsen?
S: Rallen är en familj av små till medelstora fåglar som är släkt med tranor, och båda ingår i ordningen Gruiformes.
F: Vad ingår i familjen Rallidae?
S: I familjen Rallidae ingår krake, sothöna och gallinula.
F: Var är många arter av rallar associerade med?
S: Många arter av rallar är knutna till våtmarker.
F: I vilken typ av livsmiljöer finns inte rallar?
S: Rallar förekommer inte i torra öknar, polarområden och alpina områden ovanför snögränsen.
F: Var hittar man Rallidae?
S: Rallidae finns på alla kontinenter utom Antarktis.
F: Vilken är den vanligaste livsmiljön för rallar?
S: De vanligaste livsmiljöerna för rallar är myrmark eller tät skog.
F: Kan rallar inte flyga?
S: Många rallar på öar saknar flygförmåga.
Sök