Den andra stora väckelsen var en omfattande protestantisk religiös väckelserörelse i USA, som började i slutet av 1700‑talet och påverkade stora delar av det amerikanska samhället under första halvan av 1800‑talet. Rörelsen spreds genom intensiva väckelsemöten och känslomässiga predikningar och ledde till ett stort intresse för personlig omvändelse, religiös nit och samhällsförbättring. Den hade sin tidiga uppkomst i norra New York (det så kallade "burned‑over district") på 1790‑talet, och nådde snart New England, Mellanvästern och gränstrakterna i väst.

Rörelsen var i första hand protestantisk i karaktär och betonade individens fria vilja, moraliskt ansvar och möjligheten till snabb, synlig omvändelse. Den präglades av predikanter som reste stort, höll nattliga möten och organiserade stora läger- och tältmöten där tusentals samlades för kraftfulla känslomässiga möten. Historiskt viktiga händelser som väckelserna vid Cane Ridge (Kentucky) 1801 illustrerar den intensiva formen av kollektiv religiös upplevelse.

Ledande personer och nya samfund

Rörelsen leddes av många inflytelserika predikare och ledare, bland dem Charles Grandison Finney, Henry Ward Beecher, Lyman Beecher, Edward Everett och Joseph Smith. Dessa personer bidrog på olika sätt — från massväckelser och teologiska argument till grundandet av nya kyrkliga sammanhang. Växande rörelser som Holiness‑rörelsen och mormonerna, och den snabba tillväxten av metodistkyrkan att organisera sig i hela landet är direkta följder av den andra väckelsen. Många nya samfund och frikyrkliga rörelser uppstod eller fick förnyad energi under denna period.

Metoder och teologi

Väckelserna kännetecknades av:

  • känslomässiga predikningar med tydliga uppmaningar till omvändelse och "altar‑anrop",
  • läger‑ och camp meetings där människor samlades under flera dagar för böner, sånger och vittnesbörd,
  • itineranta predikanter, s.k. circuit riders, som spred budskapet till avlägsna bygder,
  • en teologi som betonade fri vilja (i motsats till strikt predestination), personlig omvändelse och möjligheten till helgelse och moralisk förnyelse.
Dessa metoder gjorde religionen mer demokratisk och tillgänglig för vanliga människor, även i nybyggarsamhällen.

Sociala och politiska följder

Den andra stora väckelsen väckte ett starkt intresse för samhällsförändring. Många deltagare såg religiös omvändelse och moralisk förnyelse som ett medel att skapa en bättre, mer rättfärdig nation. Två av de mest framträdande reformrörelserna som växte fram ur väckelsen var nykterhetsrörelsen och abolitionismen, men effekterna sträckte sig längre.

Exempel på reformområden:

  • Nykterhet: en organiserad kampanj mot alkoholmissbruk och för lagstiftning som begränsade eller förbjöd spritförsäljning.
  • Slaveriets avskaffande: aktivister och skribenter arbetade för ett slut på slaveriet. Personer som Harriet Beecher Stowe och William Lloyd Garrison publicerade inflytelserika texter och tidningar som formade opinionen.
  • Politiska partier med antislaveristisk inriktning bildades eller förstärktes, bland dem Liberty Party, Free Soil Party och senare Republican Party (USA),
  • Kvinnors rättigheter: många kvinnor som deltagit i abolitioniströrelsen tog också initiativ för kvinnlig rösträtt och jämlikhet — exempelvis mötet i Seneca Falls 1848 hade stark koppling till tidigare reformarbete,
  • Utbildning, fängelse- och vårdreformer: reformatorer som Horace Mann inom skolan och Dorothea Dix inom fängelse- och sinnessjukvården drevs delvis av samma moral- och humanitetstänkande som väckelserna frammanade.

Effekter på religion och samhälle

Den andra stora väckelsen ledde till flera långsiktiga förändringar:

  • En massiv medlemsökning i väckelsevänliga kyrkor, särskilt metodister och baptister.
  • En ökad betoning på personlig fromhet och socialt ansvar, vilket förenade religiös övertygelse med politiskt och socialt handlande.
  • Bildandet av nya trosriktningar och utvandring/omsättning av religiösa grupper — exempelvis den mormonska flyttningen västerut efter Joseph Smiths tid.
  • En kulturell demokratisering av religion: predikningar riktades inte längre enbart till den kulturella eliten utan till "vanligt folk", vilket stärkte folkligt deltagande i offentligheten.

Sammanfattningsvis var Det andra stora uppvaknandet en katalysator för både religiös förnyelse och omfattande sociala reformer i USA. Genom känslomässiga väckelsemöten och en stark tro på personlig förändring stimulerade rörelsen engagemang för frågor som nykterhet, avskaffande av slaveriet, kvinnors rättigheter samt förbättringar inom utbildning och social vård — förändringar som formade USA:s kulturella och politiska utveckling under 1800‑talet.