Sidoslinga är en
Sidoslinga är en typ av förflyttning som är unik för vissa ormar. De använder den för att förflytta sig över lösa eller hala underlag som sand eller lera. Den används ofta av Saharas hornuggormar, Cerastes cerastes, och sidoväxelknarren, Crotalus cerastes, för att förflytta sig över lös sand i öknen. Den används också av vissa ormar i Sydostasien för att förflytta sig över tidvattensuddar. Andra ormar kan fås att sidovinda på konstgjorda släta ytor, med olika framgång. Sidovandring är inte det enda sättet för ormar att förflytta sig på sand.
Sidospindling görs genom att helt enkelt lyfta alla segment med samma lutning från marken. Under rörelsen är ormens kropp alltid i statisk (i motsats till glidande) kontakt med marken. Huvudet tycks "kastas" framåt och kroppen följer med, lyfts från den tidigare positionen och flyttas framåt för att ligga på marken framför den plats där den ursprungligen var. Under tiden kastas huvudet framåt igen. På detta sätt rör sig ormen långsamt framåt i en vinkel och lämnar en serie mestadels raka, J-formade spår. Eftersom ormens kropp är i statisk kontakt med marken kan avtryck av bukskalen ses i spåren, och varje spår är nästan exakt lika långt som ormen.
Nedan visas en grov animerad linjedragning som visar sidosvängningen i praktiken. De ljusbruna områdena är de spår som lämnas kvar och visar var ormens kropp rörde vid marken.
Detta sätt att förflytta sig övervinner sandens eller lerans hala natur genom att man kan skjuta iväg med endast statiska delar av kroppen. Kontaktpunkternas statiska natur kan visas av spåren från en sidoförskjuten orm, där varje avtryck av bukskalen syns utan att det blir någon smet. Detta sätt att förflytta sig har en mycket låg kalorikostnad, mindre än ⅓ av kostnaden för en ödla eller orm att förflytta sig samma sträcka. I motsats till vad många tror finns det inga bevis för att sidovandring är förknippad med att sanden är varm.
spår av en sidewinder i sanden
Crotalus scutulatus, Mojave-råttorm, sidoslinga
Frågor och svar
F: Vilken typ av rörelse är sidovandring?
S: Sidewinding är en typ av rörelseförmåga som är unik för vissa ormar.
F: Vilka djur använder sig av sidovandring?
S: Sidewindling används ofta av Saharas hornuggormar, Cerastes cerastes, och sidewinder-råttormar, Crotalus cerastes, för att förflytta sig över lös sand i öknen. Den används också av vissa ormar i Sydostasien för att förflytta sig över tidvattensuddar. Andra ormar kan fås att sidovinda på konstgjorda släta ytor, med olika framgång.
F: Hur fungerar sidoväxling?
S: Sidewindling fungerar genom att alla segment med samma lutning lyfts upp från marken och huvudet kastas framåt medan kroppen följer efter i statisk kontakt med marken. Detta skapar en serie mestadels raka J-formade spår som är nästan exakt lika långa som ormen själv.
F: Finns det några andra sätt för ormar att förflytta sig på sand?
S: Ja, det finns andra sätt för ormar att förflytta sig på sand än genom sidovandring.
F: Uppvisar spår som lämnas efter sidoslinga en smetning?
Svar: Nej, eftersom varje spår skapas med statiska kontaktpunkter mellan ormens bukskallar och marken, finns det ingen smet i spår som lämnas efter sidovandring.
F: Finns det bevis som tyder på att varm sand påverkar hur väl en orm kan utföra sidovändning?
S: Nej, tvärtemot vad många tror finns det inga bevis som tyder på att varm sand påverkar hur bra en orm kan utföra sidoslinga.
F: Vilken typ av kalorikostnad har detta sätt att förflytta sig jämfört med ödlor eller andra ormar som rör sig över liknande avstånd?
S: Sidewinding har en mycket låg kalorikostnad jämfört med ödlor eller andra ormar som rör sig över liknande avstånd; den använder mindre än ⅓ av deras energiförbrukning för att förflytta sig över liknande avstånd.
