Små skalfossil
Små skalfossil (SSF), eller småskalig fauna, är små fossil, många är bara några millimeter långa. De har dokumenterats från de senaste stadierna av Ediacaran till den tidiga kambriska perioden. Nästan alla kommer från tidigare bergarter än mer välkända fossiler som trilobiter. De flesta SSF bevarades genom att snabbt täckas med fosfat. Denna konserveringsmetod är huvudsakligen begränsad till den senare Ediakaran och tidiga kambriska perioden, så de djur som gjorde dem kan ha uppstått tidigare och fortsatt efter denna tid.
En del av fossilerna utgörs av hela skelett av små organismer, bland annat den mystiska Cloudina och några snigelliknande blötdjur. Huvuddelen av fossilerna är dock fragment eller delar av större organismer, inklusive svampar, blötdjur, snigelliknande halkieriider, brachiopoder, tagghudingar och onychophoranliknande organismer som kan ha stått nära föregångarna till leddjuren.
En av de tidiga förklaringarna till SSF:s uppkomst - och utvecklingen av mineraliserade skelett - är en plötslig ökning av kalciumkoncentrationen i havet. Många SSF:er består dock av andra mineraler, till exempel kiseldioxid. De första SSF:erna dyker upp ungefär samtidigt som organismerna började gräva ner sig för att undvika rovdjur, så det är troligt att de representerar tidiga steg i en evolutionär kapprustning mellan rovdjur och alltmer välförsvarade byten. Trots detta är det fortfarande sant att djuren använde de mineraler som var lättast tillgängliga.
De små och (oftast) trasiga sidobräcken är svåra att identifiera och klassificera. De ger dock bevis för hur huvudgrupperna av marina ryggradslösa djur har utvecklats och för utvecklingstakten och -mönstret under den kambriska explosionen. De omfattar de tidigaste kända representanterna för vissa moderna fyler, och de har den stora fördelen att de presenterar ett nästan kontinuerligt register över tidiga kambriska organismer vars kroppar innehåller hårda delar.
Cloudina, ett litet djur som tillhör den småskaliga skalfaunan.
Frågor och svar
F: Vad är små skelettfossil?
S: Små shelly-fossil (SSF) är små fossil, många är bara några millimeter långa. De har ett register från de senaste stadierna av Ediacaran till den tidiga kambriska perioden.
F: Hur bevarades de flesta SSF?
S: De flesta SSF bevarades genom att snabbt täckas med fosfat. Denna konserveringsmetod är huvudsakligen begränsad till den senare Ediakaran och den tidiga kambriska perioden.
F: Vad representerar vissa av fossilerna?
S: En del av fossilerna representerar hela skelett av små organismer, inklusive mystiska Cloudina och vissa snigelliknande blötdjur. De flesta är dock fragment eller delar av större organismer, t.ex. svampar, blötdjur, snigelliknande halkieriider, brachiopoder, tagghudingar och onychophoranliknande organismer som kan ha stått nära leddjursföräldrar.
F: Vad var en förklaring till varför SSF:er dök upp?
S: En förklaring till varför SSF:erna uppstod var en plötslig ökning av havets koncentration av kalcium, vilket gjorde det möjligt för djuren att bilda mineraliserade skelett. Många SSF:er är dock gjorda av andra mineraler, t.ex. kiseldioxid, så denna förklaring är inte definitiv.
F: När uppstod de här för första gången?
S: De första SSF:erna uppstod ungefär samtidigt som organismerna började gräva sig ner för att undvika rovdjur, så det är troligt att de utgör tidiga steg i en evolutionär kapprustning mellan rovdjur och ett alltmer välförsvarat byte.
F: Varför är de svåra att identifiera och klassificera?
S: SSF:s ringa storlek och (vanligtvis) trasiga karaktär gör dem svåra att identifiera och klassificera exakt.
F: Vilka fördelar ger de bevis för?
S: De ger bevis för hur huvudgrupperna av marina ryggradslösa djur utvecklades, takt och mönsterutveckling under den kambriska explosionen, de tidigaste kända representanterna för moderna fyler vars kroppar innehåller hårda delar.
