Slaget vid Bataan – Japans invasion i Filippinerna och stora kapitulationen 1942
Slaget vid Bataan var en del av Japans invasion av Filippinerna under andra världskriget.
Erövrandet av Filippinerna var viktigt för Japans mål. Japan ville kontrollera sydvästra Stilla havet, erövra det resursrika Nederländska Ostindien och skydda sin sydostasiatiska sida.
Det var den största kapitulationen i amerikansk och filippinsk militärhistoria. Det var den största amerikanska kapitulationen sedan raid på Harper's Ferry före inbördeskriget.
Bakgrund
Efter Japans anfall mot Pearl Harbor i december 1941 inleddes också omfattande militära operationer i Sydostasien och Stilla havet. Japanska styrkor landsteg på flera platser i Filippinerna och pressade de amerikansk‑filippinska försvararna norrut och västerut mot Bataanhalvön och ön Corregidor i Manilabukten. General Douglas MacArthur, som var högste befälhavare för USAFFE (United States Army Forces in the Far East), organiserade försvaret tillsammans med filippinska trupper.
Förloppet
Under december 1941 och januari 1942 genomfördes dragningar tillbaka till Bataan där försvararna hoppas kunna hålla ut tills förstärkningar och förnödenheter kunde anlända. Kampen övergick i ett utdraget försvardrag då japanska styrkor genomförde upprepade anfall och belägrade Bataan. Bristen på ammunition, mediciner och mat, tillsammans med sjukdomar som malaria och dysenteri, försvagade de allierade förbanden månad efter månad.
Den amerikansk‑filippinska försvarslinjen höll i flera månader trots bristande resurser och hård press från japanskt artilleri och infanteri. General MacArthur beordrades i mars 1942 att lämna Filippinerna och gå till Australien — hans avskedslöfte "I shall return" blev senare symboliskt för befrielsen av Filippinerna 1944–1945. Efter MacArthurs avfärd tog andra befälhavare över ansvaret för försvaret på ön.
Styrkor och befälhavare
- Allierade: amerikanska och filippinska trupper under USAFFE. Viktiga befälhavare var Douglas MacArthur (övergripande) och lokala befälhavare på Bataan som kämpade under svåra förhållanden.
- Japanska styrkor: välutrustade trupper med överlägsen logistik och luftöverlägsenhet, som gradvis urholkade försvaret på Bataan.
Kapitulationen och Bataan Death March
Den 9 april 1942 kapitulerade de amerikansk‑filippinska styrkorna på Bataan efter månader av strider och utmattning. Totalt överlämnades ett stort antal soldater — uppskattningsvis omkring 70 000–80 000 kombinerade amerikanska och filippinska trupper (i olika källor redovisas något olika siffror, men det rörde sig om tiotusentals). Kapitulationen ledde till en av andra världskrigets mest ökända episoder: Bataan Death March.
Efter kapitulationen tvingades de tillfångatagna soldaterna marschera upp emot flera mil i extrem hetta och under omänskliga förhållanden mot interneringsläger. Tusentals dog på marschen av uttorkning, svält, sjukdom, misshandel och avrättningar. Ytterligare många dog senare i japanska fångläger på grund av bristande mat, vård och hårt arbete. Uppskattningarna av de döda varierar, men det rör sig om flera tusen soldater och civila offer.
Fångenskap, efterspel och rättsprocesser
Många av de överlevande internerades i japanska krigsfångläger under svåra förhållanden; sjukdom, undernäring och övergrepp var vanliga. Efter kriget ledde vittnesmål om behandlingen av fångar och civila till krigsförbrytarprocesser mot japanska befälhavare och soldater. Händelserna vid Bataan och under marschen blev symboler för de brott som begicks under den japanska ockupationen.
Betydelse och konsekvenser
Strategiskt gav erövringen Japan ökade möjligheter att utnyttja naturresurser i Sydostasien och stärkte deras kontroll över viktiga sjöfartsleder under krigets första år. För USA och Filippinerna var kapitulationen en tung förlust — den visade både brister i förberedelser och de logistiska svårigheter som allierade styrkor mötte i Stilla havet i början av kriget.
Samtidigt blev motståndet på Bataan och de senare insatserna för att befria Filippinerna viktiga symboler för uthållighet och motståndsvilja. När allierade styrkor återvände 1944–1945 under ledning av MacArthur fullbordades befrielsen av ögruppen.
Minnet av Bataan
Slaget vid Bataan och de efterföljande händelserna hedras i både Filippinerna och USA. Minnesmärken, monument och årsdagar påminner om offren och om de civila och militära kostnaderna för kriget. Händelserna vid Bataan spelar också en roll i historiska studier om krigsfångars villkor, krigsbrott och ockupationens konsekvenser i Stillahavsområdet.
Invasion
Japanska hangarfartyg anföll USA:s Stillahavsflotta i Pearl Harbor på morgonen den 7 december 1941. Japanska flygplan bombade också huvudbaserna för det amerikanska flygvapnet i Fjärran Östern nära Manila och högkvarteret för den amerikanska asiatiska flottan i Filippinerna. Många amerikanska flygplan förstördes. Den amerikanska asiatiska flottan drog tillbaka sina fartyg från sin flottbas i Cavite och drog sig tillbaka söderut. Endast ubåtsstyrkan var kvar för att bekämpa japanerna.
Mellan den 8 och 10 december erövrade Japan flygfält vid Batan Island, Aparri och Vigan City. Arméns flygvapen B-17 attackerade japanska fartyg. Amerikanska plan skadade två japanska transporter, flaggskeppet Nagato, en destroyer och sänkte en minröjare.
Huvudattacken ägde rum den 22 december 1941. Den 14:e japanska kejserliga armén anföll, ledd av generallöjtnant Masaharu Homma.
Krigsplan Orange-3
Efter att ha intagit stränderna inledde japanerna ett stort angrepp. Den amerikanske befälhavaren, general Douglas MacArthur, insåg att strandförsvarsplanen hade misslyckats. Den 26 december meddelade han att krigsplan Orange-3 (WPO-3) nu skulle användas. Detta var en plan för att försvara endast Bataan och Corregidor. Planen för WPO-3 var att fördröja de japanska styrkorna tills den amerikanska Stillahavsflottan kunde ta sig till Filippinerna.
Manuel L. Quezon, Filippinernas president, hans familj och regeringspersonal flyttades till Corregidor. MacArthurs högkvarter flyttades också till Corregidor.
Reträtt
General MacArthur ville flytta sina män till försvarspositioner.
När japanerna anföll fick de otränade filippinska armétrupperna som försvarade stranden stryk. USA beslutade att slåss vid Layac för att bromsa de japanska trupperna. Senare, från den 1 till den 5 januari 1942, kämpade USA för att låta sina trupper dra sig tillbaka till Bataan.
WPO-3 hade två försvarslinjer över Bataan.
Ståndplats
Den 9 januari attackerade japanska styrkor under generallöjtnant Susumu Morioka den östra sidan av Abucay-Maubanlinjen. De besegrades av USA. Japanerna avancerade till Salianflodens dalgång. Amerikanska trupper slog tillbaka angriparna. Vid ett annat slag i väster tog sig en japansk styrka förbi Abucay-Maubanlinjen. USA stoppade deras framfart. Den 15 januari bombades 1:a reguljära divisionen, men de höll linjen. Japanerna rörde sig genom en lucka. Linjen Abucay-Mauban måste överges den 22 januari.
Inom fyra dagar bildades Orion-Bagac-linjen. De återstående japanska trupperna lyckades ta sig igenom. General Homma beordrade att alla operationer skulle stoppas för att omorganisera sina styrkor. Den 22 februari drogs 14:e arméns linje tillbaka några kilometer norrut.
Japanska trupper landade på västkusten i södra Bataan natten till den 22 januari. USA sänkte två pråmar och resten skingrades i två grupper. De japanska styrkorna stoppades av filippinska konstabulärenheter och män från den amerikanska arméns flygkår som kämpade som infanteri. Japanska befälhavare skickade nya trupper till stränderna, men de kunde inte bryta ut.
Bataans fall
Natten till den 12 mars lämnade general MacArthur och hans familj Corregidor. MacArthur reste till Australien. Han lovade det filippinska folket att han skulle återvända. Efter misslyckandet med sin första attack mot Bataan skickade japanerna artilleristyrkor till Filippinerna. De hade 190 artilleripjäser, som inkluderade större kanoner som 150 mm kanoner och typ 96 240 mm fälthaubitsen. Japanerna skickade nya trupper till general Hommas 14:e kejserliga armé. Mot slutet av mars förberedde de japanska styrkorna sig för det slutliga anfallet.
Den 3 april bombades Orion-Bagaclinjen av 100 flygplan och artilleriet av 300 artilleripjäser. Den japanska 65:e brigaden och 4:e divisionen attackerade II:e kårens vänstra sida. Den 8 april erbjöd den högste amerikanska befälhavaren på Bataan, generalmajor Edward P. King, att kapitulera. Nästa morgon, den 9 april 1942, träffade general King generalmajor Kameichiro Nagano. De trötta och svältande amerikanska och filippinska försvararna på Bataanhalvön kapitulerade.
General Edward King diskuterar kapitulation med japanska officerare
Frågor och svar
F: Vad var slaget vid Bataan?
S: Slaget vid Bataan var en större konflikt som inträffade under Japans invasion av Filippinerna under andra världskriget.
F: Varför var erövringen av Filippinerna viktig för Japans mål?
S: Japan ville kontrollera sydvästra Stilla havet, erövra det resursrika nederländska Ostindien och skydda sin sida i Sydostasien.
F: Var slaget vid Bataan en seger eller ett nederlag för USA och Filippinerna?
S: Det var ett nederlag för USA och Filippinerna. Det resulterade i den största kapitulationen i deras militärhistoria.
F: Vilken betydelse hade slaget vid Bataan i amerikansk historia?
S: Det var USA:s största kapitulation sedan räden mot Harper's Ferry före inbördeskriget.
F: Vilka resurser försökte japanerna erövra i Nederländska Ostindien?
S: Japanerna försökte erövra resursrika områden i Nederländska Ostindien.
F: Vilken region försökte Japan kontrollera genom att invadera Filippinerna?
S: Japan försökte kontrollera den sydvästra Stillahavsregionen genom att invadera Filippinerna.
F: Vilka var skälen bakom Japans invasion av Filippinerna?
S: Japan ville etablera kontroll över sydvästra Stillahavsområdet, erövra de värdefulla resurserna i Nederländska Ostindien och skydda sin sida i Sydostasien.
