Anlöpning (tarnish): Korrosionsskikt på koppar, mässing och silver
Lär dig om anlöpning (tarnish) på koppar, mässing och silver — orsaker, tecken och effektiva rengörings‑ och skyddsmetoder för att bevara dina metaller.
Tarnish är ett korrosionsskikt som liknar rost. Det orsakas av oxidation — när halvreaktiva metaller som koppar, mässing, silver och aluminium möter kemikalier i luften. Metallen mörknar eller blir matt eftersom en tunn film bildas på ytan. Denna film bildas genom en kemisk reaktion mellan metallen och en icke‑metall eller en förening, oftast syre eller svaveldioxid, men även fukt, salt, syror och andra luftföroreningar spelar in.
Vad som händer kemiskt
Vid kontakt med syre bildas oxider (t.ex. koppar(I)-oxid Cu2O eller koppar(II)-oxid CuO). Vid exponering för källor som innehåller svavel — t.ex. svavelväte i luften eller vissa livsmedel — bildas sulfider (t.ex. silversulfid Ag2S), vilket ger den mörka svartfärgade beläggningen på silver. Koppar och mässing kan också få en grönblå patina (verdigris) bestående av karbonater eller klorider som CuCO3·Cu(OH)2 eller kopparklorid när de reagerar med koldioxid, fukt och klorider.
Hur man känner igen olika typer av anlöpning
- Silver: blir ofta svart eller grått — typiskt för silversulfid.
- Koppar och mässing: börjar brunfärgat eller rödbrunt (kopparoxider), kan senare utveckla grönblå patina (verdigris).
- Aluminium: bildar snabbt ett tunt, hårt och i regel skyddande skikt av aluminiumoxid som ofta är grått och inte lika estetiskt störande; detta skikt kallas passivisering.
Varför anlöpning kan vara både bra och dåligt
En del anlöpning bildar en stabil, skyddande yta (patina) som hindrar vidare korrosion — detta är önskvärt på t.ex. takplåt eller konstverk. Men anlöpning kan också försämra utseendet eller funktion (t.ex. i elektriska kontakter), leda till försämrat material vid aggressiva kemiska angrepp, eller orsaka mekaniska problem om beläggningen flagnar.
Borttagning och rengöring
Metoder för att ta bort anlöpning varierar beroende på metall, ålder och om föremålet är värdefullt/antikvariskt. Vanliga metoder:
- Mekanisk polering: mjuk trasa, putsduk eller metallpolish för att ta bort ytbeläggningen. Försiktighet krävs så att man inte avlägsnar för mycket material.
- Kemisk rengöring: silverschampo eller lösningar med natriumthiosulfat eller sulfidbefriande medel för silver; milda syror som ättika eller citronsaft (ibland blandat med salt eller bikarbonat) för koppar/mässing — skölj noga efteråt. Undvik starka syror på tunna eller antika ytor utan expertis.
- Elektrokemisk avoxidering: (elektrolytisk polering) används ibland för silver och föremål med invecklade detaljer utan att skrapa ytan.
- Professionell konservering: för antikviteter eller värdefulla föremål bör man rådfråga en konservator innan rengöring.
Förebyggande åtgärder
- Förvaring: förvara i tät förpackning eller plastpåsar med fuktabsorberande kylskåpspåsar (silica gel) och anti‑anlöpningstape/ark.
- Beläggningar: lack, vax eller speciella anti‑tarnish‑filmer kan skydda ytan utan att ändra utseende märkbart.
- Hantering: undvik beröring med fuktiga eller svettiga händer; använd gärna bomullshandskar vid hantering av känsliga föremål.
- Miljö: minimera exponering för fukt, svavelhaltiga gaser (t.ex. från gummi, vissa papper eller förorenad luft) och salt.
Säkerhet
Vid rengöring med kemikalier: använd handskar, god ventilation och följ tillverkarens anvisningar. Starkare kemikalier kan skada metallen eller vara hälsovådliga.
Sammanfattningsvis är anlöpning en ytreaktion mellan metall och omgivning som kan ge både estetiska förändringar och skyddseffekter. Känn igen tecknen, välj lämplig rengöringsmetod och överväg skyddsbehandling för att bevara föremålets skick.
Sök