Kattuggla (Strix aluco) – fakta om utseende, jakt och livsmiljö

Upptäck kattugglans (Strix aluco) utseende, nattliga jakttekniker och livsmiljö — fakta om föda, revir, ungar och hur dess hörsel och flykt gör jakten effektiv.

Den bruna ugglan (Strix aluco) är en kraftig, medelstor uggla som ofta finns i skogsmarker i stora delar av Eurasien. Det finns elva erkända underarter och en viss variation i färg — från mullvadsbruna till grå och ibland röda varianter — vilket gör att fåglar i olika områden kan se ganska olika ut.

Utseende och mått

Kattugglan är kompakt med rundat huvud utan örontofsar. Kroppslängden ligger vanligen mellan 37–43 cm, vingbredden runt 81–96 cm och vikten varierar mellan ungefär 385–800 g beroende på kön och underart. Fjäderdräkten är mönstrad med tvärstreck och fläckar som ger god kamouflage i trädstammar. Det finns två huvudsakliga färgmorfer i många bestånd: en brun och en grå, men nyanserna kan variera lokalt.

Utbredning och livsmiljö

Kattugglan förekommer i stora delar av Europa och Asien och är i regel knuten till skogsrika landskap. Den finns i både löv-, blands- och barrskogar och tolererar ofta även öar av äldre träd i jordbrukslandskap och parker i städer. Boet ligger vanligtvis i ett trädhål där den kan skydda sina ägg och ungar mot eventuella rovdjur, men arten använder också ofta gamla korp- eller kråkreder, klippspringor eller bo-lösningar som människan tillhandahåller — t.ex. holkboxar i områden där naturliga hål saknas.

Territoriellt beteende och häckning

Denna uggla är i regel bofast året runt och mycket territoriell. Häckningssäsongen inleds oftast på våren. Honan lägger vanligtvis 2–3 ägg som hon ensam ruvar i cirka 28–30 dagar medan hanen förser henne med mat. Ungarna föds täckta av dun och är hjälplösa; båda föräldrarna deltar i utfodringen. Ungarna blir flygga efter ungefär 27–35 dagar men stannar kvar i föräldrarnas revir under en tid. Många ungfåglar svälter om de inte kan hitta ett ledigt revir när föräldrarnas omsorg upphör.

Jakt och föda

Denna nattliga rovfågel jagar huvudsakligen små däggdjur, framför allt gnagare som fältmöss och sorkar, men tar också sorkar, sorkar, grodor, större insekter och i vissa områden även fåglar. Jakten sker ofta från en utkiksplats där ugglan sitter stilla och spanar; den släpper sig sedan ljudlöst ner mot bytet och griper det med kraftiga klor. Mindre bytesdjur sväljs ofta hela, medan större byten rivas i bitar. I städer och tätorter innehåller dieten ibland en större andel fåglar och stadsnära födoresurser.

Sinnen och jaktanpassningar

Många tror att ugglor har en exceptionell mörkerseende, men deras näthinna är inte nödvändigtvis känsligare än människans näthinna. Det som verkligen utmärker kattugglan är istället kombinationen av stora, framåtriktade ögon, hög andel stavar i ögats näthinna (vilket ger god syn i dämpat ljus) samt mycket god hörsel. Dess asymmetriskt placerade öron ger ugglan en utmärkt riktningshörsel och möjliggör att den kan lokalisera bytesdjur även i totalt mörker eller under marktäcke. Dessutom har den ljuddämpande fjäderstruktur som gör flykten nästan helt tyst — ett viktigt vapen vid nattlig jakt.

Läten

Kattugglans rop är typiskt ett djupt, monotoniskt hoande som hörs som ett upprepat ”hu-hu-hu” eller liknande, ofta på kvällar och nätter och särskilt under häckningstiden när de markerar revir. Fåglarna kan också ge varnings- och kontaktläten samt skrikliknande läten från ungar vid fara.

Rovdjur och dödlighet

Kattugglan kan själv ta mindre ugglor och fåglar, men större rovdjur som örnuggla (Bubo bubo) och vissa dagskärror kan utgöra ett hot för vuxna fåglar. Rödrävar och andra marklevande rovdjur är viktiga orsaker till dödlighet bland nyutflugna ungar, särskilt om de lämnar boet för tidigt eller saknar lämpligt revir att flytta in i.

Hot och bevarande

I stort sett är kattugglan vanlig och klassas globalt som livskraftig, men lokalt kan bestånd påverkas negativt av habitatförlust (borttagning av gamla träd och död ved), användning av bekämpningsmedel och rodenticider, trafikdöd, störningar samt minskad tillgång till häckningsplatser. Åtgärder som bevarande av äldre träd, lämna kvar holkar och död ved, samt minskad användning av giftiga bekämpningsmedel gynnar arten.

Förhållandet till människor

Kattugglan lever ofta nära människor och kan anpassa sig till kulturlandskap och parker. I många kulturer uppskattas den för sin roll som kontrollant av gnagare. Samtidigt kan myter och missuppfattningar om ugglor leda till onödig oro eller förföljelse. Att informera om ugglans natur, betydelse och behov av gamla träd samt att erbjuda skyddade häckningsplatser är viktiga insatser för att säkra artens framtid.

Sammanfattningsvis är kattugglan en tystlåten och effektiv nattjägare med stor förmåga att anpassa sig, men den är beroende av tillgång på lämpliga häckningsplatser och en rik födotillgång för att trivas i landskapet.

Frågor och svar

F: Vad är en kattuggla?

F: Hur många erkända underarter av kattugglan finns det?

F: Var brukar kattugglan bygga sitt bo?

F: Vad händer med fågelungar som inte hittar ett ledigt revir?

F: Vad jagar kattugglan?

F: Vilka anpassningar och förmågor hjälper kattugglan att jaga på natten?

F: Vad är nyckeln till kattugglans jaktförmåga?

Sök med bokstav