Tettigoniidae – långhornade gräshoppor (katydider): fakta och kännetecken
Upptäck Tettigoniidae — fakta och kännetecken hos långhornade gräshoppor (katydider): arter, antenner, beteenden och skillnader från syrsor och gräshoppor.
Familjen Tettigoniidae, som på amerikansk engelska kallas katydider och på brittisk engelska bush-crickets, innehåller mer än 6 400 arter. Den ingår i underordningen Ensifera.
De kallas också för långhornade gräshoppor, även om de är närmare besläktade med syrsor än gräshoppor. Deras antenner kan vara längre än deras egen kroppslängd, gräshoppornas antenner är alltid relativt korta.
Utseende och anatomi
Tettigoniidae varierar mycket i storlek och form. Kroppslängden kan vara från bara några millimeter upp till flera centimeter beroende på art; hos vissa arter utgör honorna dessutom en lång ovipositor (äggläggningsrör) som kan göra att honan ser betydligt längre ut. Många är gröna eller bruna och väl kamouflerade för att smälta in i bladverk, men en del arter efterliknar blad med nerver och skador för bättre förklädnad.
Antennerna är ofta mycket långa och känsliga, och hörselorganet sitter hos dessa insekter oftast på frambenen (tibierna). Vingarna varierar från fullt utvecklade till reducerade beroende på art; många arter har ljudproducerande strukturer (en fil och en skrapa) på framvingarna (tegmina).
Läten och beteende
Många katydider producerar ljud (stridulation) genom att gnísa vingarna mot varandra. Ljuden är art- och könsspecifika och används framför allt av hanarna för att locka honor. De flesta är nattaktiva och hörs främst på kvällar och nätter under varmare årstider. Honorna är oftast tysta.
Föda och ekologisk roll
Tettigoniider är ofta allätare eller opportunistiska jägare: vissa arter äter mest växtmaterial (blad, blommor och frukter), medan andra är rovinsekter som fångar andra insekter och ibland små ryggradsdjur. Som grupp spelar de en viktig roll i ekosystemen både som växtätare och som rovdjur samt som bytesdjur åt fåglar, fladdermöss och andra rovdjur.
Fortplantning och livscykel
Fortplantningen sker genom indirekt befruktning och äggen läggs ofta i växtvävnad, i marken eller i sprickor, beroende på art. Utvecklingen är ofullständig (nymferna liknar de vuxna men saknar fullt utvecklade vingar vid de första stadierna) och flera ömsningar krävs innan de blir fullvuxna.
Utbredning och mångfald
Katydider finns i stora delar av världen, med störst artdiversitet i tropiska områden. I Europa finns flera välkända arter, till exempel Tettigonia viridissima (stor gräshoppa) och olika bladliknande arter i underfamiljer som ofta är specialiserade på att leva i busk- och skogsmiljöer.
Skydd och observation
Många arter är lätt observerbara genom sina läten under sensommar och tidig höst. Habitatförlust och förändrad markanvändning kan hota lokala bestånd av specialistarter, varför bevarande av varierade naturmiljöer är viktigt för att bevara gruppens mångfald.
Sammanfattningsvis är Tettigoniidae en stor och varierad familj av långhornade insekter med intressanta anpassningar för kommunikation, kamouflage och födoval – och de är närmare släkt med syrsor än med de kortantennade gräshopporna.
Förklädnad
Katydider kan förklä sig på ett utmärkt sätt. Vissa ser ut som döda bruna blad med hål som ligger stilla på skogsgolvet i regnskogarna i Asien och Sydamerika. Andra uppträder som gröna, levande blad som fladdrar från en gren. De har till och med ådringsliknande markeringar som riktiga blad.
Mycket intressant visuellt försvar: övervingarna viks ihop i vila och har ett mönster av torkade blad. Undervingarna har en ljus färg som blinkar när de flyger. En skrämselmekanism som ger tid för flykt. Se Djurfärg#Skräck- och bländningsförsvar.
En grön buskgräshoppa som sitter på ett löv
Katydid som ser ut som ett löv
Sök