Ugglor (Strigiformes) – Fakta om nattaktiva rovdjur och arter

Upptäck ugglornas fascinerande värld: 200 arter, nattliga rovdjur, jakttekniker, bytesdjur och utbredning. Lär dig fakta om beteende, arter och unika anpassningar.

Författare: Leandro Alegsa

25-03-2026 19:41

Ugglor är djur i ordningen Strigiformes. Det finns 200 arter och alla är rovdjur. De flesta av dem är ensamma och nattaktiva. De är faktiskt den enda stora gruppen fåglar som jagar på natten. Ugglor är specialister på nattliga jaktdjur. De livnär sig på små däggdjur som gnagare, insekter och andra fåglar, och några få arter äter gärna fisk också.

Som grupp är ugglor mycket framgångsrika. De finns i alla delar av världen utom Antarktis, större delen av Grönland och några andra små öar.

Utseende och anpassningar

Ugglor har flera specialanpassningar som gör dem effektiva jägare i skymning och mörker. De har stora, framåtriktade ögon som ger binokulär syn och god djupuppfattning. Ögonen är fasta i ögonhålorna, vilket kompenseras av en mycket rörlig hals som kan vrida huvudet upp till cirka 270 grader.

Ansiktsdisk: En rund eller hjärtformad ansiktsdisk (särskilt framträdande hos vissa arter) riktar ljus och ljud mot öronen, vilket förbättrar syn och hörsel.
Hörsel: Många ugglor har asymmetriskt placerade öron som ger exakt riktningshörsel — viktigt för att hitta byten i mörker eller under snö.
Tysta flyg: Specialiserade fjädrar med mjuka ytor och kamliknande framkanter minskar ljudet vid vingrörelser, så bytet hör ugglan först när den är mycket nära.
Klor och näbb: Kraftiga, böjda klor (tår) och en krokformad näbb gör det lätt att gripa och döda byten.

Föda och jaktmetoder

Ugglor har en bred kost beroende på art och livsmiljö. Mindre arter äter ofta insekter och små ryggradsdjur, medan större arter tar större däggdjur, fåglar och i vissa fall fisk.

Vanliga jaktstrategier är:

Perch-and-pounce: sitta på en utkikspost och sätta in anfall när bytet upptäcks.
Kvadrering/“quartering”: flyga lågt över marken och lyssna efter rörelse.
Att använda sin utmärkta hörsel för att lokalisera byten i totalt mörker eller under snö.

Efter födointag hostar ugglor ofta upp hår- och benrester i form av ugglapellets, som används av forskare för att studera kost och ekologi.

Fortplantning och ungvård

Ugglor är vanligtvis monogama under en häckningssäsong, och vissa par binder sig under flera år. De häckar i trädhål, klippspringor, på klipphyllor eller använder övergivna bon av andra fåglar. Vissa människorättade arter, som ladusvala-uggla, kommer även in i byggnader.

Äggen är vanligtvis vita och kläcks till hjälplösa, duniga ungar som kräver omfattande omvårdnad. Antalet ägg varierar med art och födotillgång. Både honan och hanen deltar ofta i matningen av ungarna.

Arter och utbredning

Ordningen Strigiformes delas vanligtvis in i två familjer: Tytonidae (t.ex. ladusvala-uggla, Tyto alba) och Strigidae (de "typiska" ugglorna, som berguv och pärluggla). Arterna varierar kraftigt i storlek:

Mindre arter, som dvärguggla (t.ex. elfowl), kan väga så lite som några tiotals gram.
Större arter, som berguven (Bubo bubo) eller stor hornuggla, kan väga upp till flera kilo och ha en vingbredd över två meter.

Exempel på välkända arter: Bubo bubo (berguv), Tyto alba (ladusvala-uggla/barn-uggla), Bubo virginianus (great horned owl), och Bubo scandiacus (snöuggla).

Hot och bevarande

Många ugglearter påverkas negativt av habitatförlust, bekämpningsmedel och förgiftning (t.ex. genom sekundär förgiftning från råttgift), kollisioner med fordon och fönster samt störningar under häckning. Vissa arter har också minskat i antal på grund av förändrade jordbruksmetoder.

Bevarandeinsatser inkluderar skydd av habitat, återställning av lämpliga häckningsplatser, bestämmelser mot användning av farliga bekämpningsmedel och uppsättning av konstgjorda holkar för att stödja bestånd. Forskning och utbildning hjälper också att minska människors negativa påverkan.

Kultur och betydelse

Ugglor har en stark ställning i många kulturer: de symboliserar visdom i vissa traditioner, medan de i andra förknippas med olycka eller nattliga faror. Deras tysta flykt och ögon som "stirrar" i mörkret har gett dem en framträdande plats i folktro, konst och litteratur.

Sammanfattningsvis är ugglor en mångsidig och framgångsrik grupp rovdjur med många fascinerande anpassningar för nattligt liv. Deras bevarande kräver fortsatt uppmärksamhet för att säkerställa att både arter och deras livsmiljöer finns kvar för framtida generationer.

En slaguggla

En uggla

Familjer av ugglor

Det finns två familjer av ugglor: ugglorna och ugglorna:

Äkta ugglor: familjen Strigidae (185 arter i 25 släkten).
Barnugglor: familjen Tytonidae. Den innehåller släktet Tyto, särskilt Tyto alba, med sina många underarter. Släktet Pholidus har endast ett par arter, som kallas för bäckugglor. Den jagar huvudsakligen med hjälp av ljud.

Utseende

En uggla har ett stort huvud, ett platt ansikte, en krokig näbb, en kort svans och vassa klor.Ugglans vingar är långa. Ugglor har brun, grå eller vit fjäderdräkt med strimmor eller fläckar.

Anpassningar

Ugglor har en rad anpassningar som hjälper dem att lyckas.

Ugglor har stora ögon och hål som öron, en hökliknande näbb och ett ganska platt ansikte. De flesta rovfåglar har ögon på sidorna av huvudet, men ugglans ögon är vända framåt för att hjälpa den att se bättre i mörkret. Ögonen är också fixerade i ögonhålorna, så de måste vrida hela huvudet för att titta på andra saker. Ugglor kan vrida huvudet och halsen upp till 270 grader åt båda hållen.

Ugglor är bra på att se saker långt ifrån ögonen, men de kan inte se något tydligt inom några centimeter från ögonen. Ugglor använder små fjädrar på näbben och fötterna som hjälper den att känna på bytet den fångar.

Jakt

De flesta ugglor jagar på natten och i skymningen (gryning och skymning). Några få ugglor är också aktiva under dagen.

Ugglornas jakt bygger på att överraska bytet. Den viktigaste anpassningen är deras nästan tysta flygning. Fjädrarna är mjuka, med fransar på baksidan, och basen på varje fjäder är dunig. Allt detta dämpar ljudet och gör att det blir tyst. Dessutom glider de när de kommer in för att döda.

Ugglarnas dunkla färger på fjädrarna gör dem mindre synliga och kamouflerar ugglan. Detta hjälper dem när de sover under dagen.

Ugglor äter möss.

Ugglor har en fantastisk hörsel. Huvudets form gör att de små ljuden når fram till öronen. Fjädrarna på ansiktsskivan är arrangerade för att öka ljudet som levereras till öronen. Deras öron är asymmetriska vilket gör att ugglan kan lokalisera ett ljud. De kan höra en mus som rör sig i gräset.

Ugglans vassa näbb och kraftiga klor gör att den kan döda sitt byte innan den sväljer det helt, om det inte är för stort. Ugglor brukar kräkas upp de delar av bytet som de inte kan smälta. Dessa delar är bland annat ben, fjäll och päls. Forskare som studerar vad ugglor äter kan få ledtrådar genom att studera de delar som ugglan spottar ut igen, så kallade "ugglepellets". Företag säljer ofta dessa "ugglepellets" till skolor för att användas i elevernas lektioner i biologi och ekologi.

Vintergarderob

Många djur lagrar mat under tider av överflöd för att förbereda sig för magrare tider. Ugglor kan lagra döda möss till vintern.

Svängning av huvudet

Ugglor har särskilda anpassningar som gör att de kan vrida huvudet 270 grader. De har 14 nackkotor i stället för våra sju. De stora halspulsådern ligger inte på sidan av nacken som hos oss människor, utan nära rotationscentrumet, precis framför ryggraden. Dessa artärer får alltså mycket mindre vridning och sträckning, och risken för skador är mycket mindre. Detta arrangemang ses hos andra fåglar, men hos ugglor får kotpelartärerna - de kärl som går genom kanaler i nackbenen - extra utrymme.

Ugglor har också breda delar i halspulsådern strax under skallbasen. Forskarna fann att dessa kan utvidgas och fyllas med blod. "Vi tror att detta är en ny struktur som inte är känd tidigare", säger en forskare. "Det är förmodligen ett sätt att samla blodet och få en viss kontinuitet i flödet även om det sker en störning på nästa nivå".

Ugglor i kulturen

Mytologi och berättelser som inkluderar ugglor är:

Ugglan är symbolen för den grekiska gudinnan Athena (Minerva för romarna).
Barnrimsång - "Den kloka gamla ugglan satt i en ek, ju mer han hörde, desto mindre talade han."
Dikt av Tennyson - "Den kloka ugglan i klockstapeln sitter..."
"Wol" är en karaktär i Nalle Puh-böckerna av A. A. Milne.
Ugglor bär posten i Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling.