Teratorner – utdöda jättestora rovfåglar från Amerika (Teratornithidae)

Upptäck teratornernas värld — utdöda jättestora amerikanska rovfåglar som Teratornis merriami och Argentavis magnificens, med vingspann upp till 8 m och fascinerande fossil.

Författare: Leandro Alegsa

Teratorerna var en grupp mycket stora rovfåglar som levde i Amerika från den oligocena till pleistocena epoken. De är alla utdöda nu. De omfattar några av de största kända flygande fåglarna. Hittills har minst fem arter i fyra släkten identifierats:

Teratornithidae är besläktade med Nya världens gamar (Cathartidae, syn. Vulturidae), och deras systematiska ställning har diskuterats mycket i paleornitologin. Modern forskning placerar dem ofta nära eller som en systergrupp till Cathartidae, men vissa drag skiljer dem från nutida gamar.

  • Teratornis merriami. Detta är den överlägset mest kända arten. Över hundra exemplar har hittats, de flesta från La Brea tjärgropar. Den var cirka 75 cm lång med ett uppskattat vingspann på kanske 3,5–3,8 meter och vägde cirka 15 kg, vilket gör den ungefär en tredjedel större än levande kondorer. Den dog ut i slutet av pleistocen, för cirka 10 000 år sedan. Flera kompletta och halvt kompletta skelett från La Brea har gett god kunskap om artens proportioner, skalle och vinguppbyggnad.
  • Argentavis magnificens. Ett partiellt skelett av denna enorma teratorn hittades i La Pampa i Argentina. Det är den största flygande fågel som man vet att den har existerat. Det är den äldsta kända teratorn, som är daterad till slutet av Miocen, för cirka 6–8 miljoner år sedan, och ett av de mycket få teratornfynden i Sydamerika. Det första fyndet omfattade delar av kraniet, ett ofullständigt överarmsben och flera andra vingben. Även försiktiga uppskattningar ger ett vingspann på 6 meter och uppåt, och den kan ha varit så mycket som 8 meter. Fågelns vikt uppskattades till cirka 80 kg, även om senare beräkningar ofta ger lägre vikt (till exempel 70–72 kg eller mindre beroende på metod), eftersom extremt höga vikter skulle göra aktiv flygning svår.

Kännetecken

Teratornerna hade generellt stora, kraftiga kroppar med långsmala vingar och relativt stora näbbar. De flesta arter visar anpassningar för glid- och termikflygning:

  • Långa vingpennor och högt vinge-centrum som gav lågt fläktmotstånd och god förmåga att utnyttja varmluftsströmmar.
  • Kraftig, krokformad näbb lämplig för slitage av stora köttstycken och för att riva upp kadaver.
  • Relativt kraftiga ben – hos vissa arter kan det tyda på att de också kunde jaga eller plocka upp byten.

Förekomst och viktigare fyndplatser

De rikaste fyndplatserna för teratorner finns i Nordamerika, särskilt Kalifornien (La Brea tjärgropar), men viktiga fynd har också gjorts i andra delar av USA och i Sydamerika (t.ex. La Pampa i Argentina). Fynden sträcker sig från oligocen/miocen till pleistocen, vilket visar att gruppen var framgångsrik under långa tidsperioder och i flera miljöer.

Levnadssätt och föda

Det finns flera hypoteser om hur teratorner levde och vad de åt. Tolkningar bygger på skalle- och näbbmorfologi, extremitetsbenens proportioner och jämförelser med nutida stora fåglar:

  • Skalbaggs- och kadaverätare (scavengers): Likheter med nutida gamar tyder på att många teratorner i hög grad kunde livnära sig på kadaver. Deras stora näbbar och kraftiga käkar lämpade sig för att riva större köttstycken.
  • Jakt/aktivt predation: Vissa forskare föreslår att de även kunde ta levande byten, särskilt mindre till medelstora däggdjur och fåglar. Kraftiga ben och relativt rörliga fötter hos vissa arter talar för detta.
  • Flyg- och rörelsemönster: Teratorner var troligen specialister på termik- och dyn- eller kantflygning, vilket gjorde att de kunde täcka stora områden utan att använda mycket energi. Start från marken kan ha krävt öppna ytor, backar eller hjälp av medvind.

Systematik och kända släkten

Familjen Teratornithidae omfattar flera släkten. Exempel på släkten och arter som vanligen nämns i litteraturen är Teratornis (t.ex. Teratornis merriami), Argentavis (Argentavis magnificens), Aiolornis (tidigare beskrivna som arter i Teratornis), och Cathartornis. Totalt har man beskrivit minst fem arter i fyra släkten, men materialet är fragmentariskt för flera av dem och taxonomin kan komma att revideras när nya fynd görs.

Utdöende

De flesta teratornar försvann i slutet av pleistocen, ungefär samtidigt som många stora däggdjur (megafaunan) i Amerika. Orsakerna till utdöendet är sannolikt flera och samverkande:

  • Förändringar i klimat och vegetation under övergången från senaste istiden, vilket påverkade utbredningen av öppna habitat och tillgången på byten och kadaver.
  • Minskning eller försvinnande av stora däggdjur som kunde tillhandahålla riklig kadavermat.
  • Potentiell påverkan från människor, antingen genom jakt på byten eller konkurrens om kadaver och livsmiljöer, även om direkta bevis för människans roll i teratornernas utdöende är svåra att fastställa.

Sammanfattning

Teratornerna var en framgångsrik grupp mycket stora rovfåglar i Amerika under flera miljoner år. De varierade i storlek från arter något större än dagens kondorer till gigantiska flygare som Argentavis magnificens. Fynd från platser som La Brea tjärgropar och La Pampa har gett viktig kunskap om deras anatomi och ekologiska roll. Trots sin storlek och specialisering kunde de inte klara de snabba ekologiska förändringar som skedde i samband med slutet av pleistocen.

 

Frågor och svar

F: Vad är en teratorn?


S: En teratorn är en grupp stora rovfåglar som levde i Amerika från den oligocena till pleistocena epoken. De är nu alla utdöda.

F: Hur många arter har identifierats hittills?


S: Hittills har minst fem arter i fyra släkten identifierats.

F: Vad är Teratornis merriami?


S: Teratornis merriami är den överlägset mest kända arten av teratorn. Över hundra exemplar har hittats, de flesta från La Brea tjärgropar. Den var cirka 75 cm lång med ett uppskattat vingspann på kanske 3,5-3,8 meter och vägde cirka 15 kg, vilket gör den ungefär en tredjedel större än levande kondorer.

F: När dog Teratornis merriami ut?


Svar: Teratornis merriami dog ut i slutet av pleistocen, för cirka 10 000 år sedan.

Fråga: Vad är Argentavis magnificens?


S: Argentavis magnificens var en enorm teratornis som hittades i La Pampa i Argentina och tros vara den största flygande fågel som man någonsin har känt till. Den härstammar från slutet av Miocen, för cirka 6-8 miljoner år sedan, och är ett av de mycket få teratornfynd som gjorts i Sydamerika. Dess vingspännvidd uppskattades till cirka 6 meter eller mer och dess vikt uppskattades till 80 kg.

F: När levde denna grupp av enorma fåglar?


S: Denna grupp av enorma fåglar levde vid en tidpunkt innan människan nådde Amerika i någon större omfattning - troligen under slutet av miocen eller början av pliocen (för 6-8 miljoner år sedan).

F: Vilken typ av miljö fanns när dessa fåglar levde?


S: Landet var mer skogigt än idag och växtätare var mer lämpade för skogar än dagens miljö - vilket antyds av fynd i Kalifornien som tyder på att liknande förhållanden rådde i stora delar av Kalifornien och Nordamerika väster om bergen under den tidsperioden.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3