Jakten på Snark — Lewis Carrolls berömda nonsensdikt (1874–76)

Upptäck Lewis Carrolls "Jakten på Snark" — en gåtfull, humoristisk nonsensdikt från 1874–76 fylld av ordskapande, ikoniska citat, repetition och teatraliska äventyr. Läs analys och tolkningar.

The Hunting of the Snark (An Agony in 8 Fits) är en nonsensdikt skriven av Lewis Carroll, Charles Lutwidge Dodgsons pseudonym.

Dikten skrevs mellan 1874 och 1876. Miljön, vissa varelser och åtta portmanteau-ord är hämtade från Carrolls tidigare dikt Jabberwocky i hans barnbok Through the Looking-Glass (1871). De åtta orden är: bandersnatch, beamish, frumious, galumphing, jubjub, mimsiest (som tidigare förekom som mimsy i "Jabberwocky"), outgrabe och uffish.

De två första stroferna innehåller ett av de mest kända citaten i nonsenspoesi:

"Precis rätt plats för en Snark!" ropade Bellman,

Han landade sin besättning med omsorg;

Stödjer varje man på toppen av tidvattnet

Genom ett finger som är invecklat i hans hår.

"Precis rätt plats för en Snark! Jag har sagt det två gånger:

Bara det borde uppmuntra besättningen.

Precis rätt plats för en Snark! Jag har sagt det tre gånger:

Det jag har sagt tre gånger är sant."

Bellman hänvisar till det medeltida bruket av en stadsklockare eller bellman. Han ringde i sin klocka och ropade Oyez, Oyez, Oyez! på bestämda platser i staden och läste upp kungörelser om rättsliga beslut som fattats av domstolar eller stadsfullmäktige. Detta var nödvändigt eftersom de flesta människor var analfabeter.

En annan kuriositet i dikten är att alla tio i besättningen har yrken som börjar med bokstaven "B".

Det jag säger tre gånger är sant: Idén om upprepning som en grund för sanning kallas ibland för Bellmans teori. Det är naturligtvis humor. Men upprepning är ändå en återkommande trope i många typer av diskussioner och argument.

The Hunting of the Snark har många gånger anpassats för teater och många gånger refererats i skönlitteratur.

Bakgrund och publicering

The Hunting of the Snark publicerades första gången 1876 och bär undertiteln An Agony in Eight Fits, där "fits" motsvarar avsnitt eller så kallade strofer. Dikten skrevs under åren 1874–1876 och placerar sig i Carrolls senare produktion där hans lekfulla språkbruk från Jabberwocky vidareutvecklas. Originalutgåvan innehöll detaljerade träsnitt och illustrationer av Henry Holiday, som bidrog starkt till den visuella tolkningen av de bisarra varelserna och scenerna.

Struktur och handling

Dikten är uppdelad i åtta "fits" och följer en expedition ledd av Bellman och en besättning om tio personer, alla med yrkesbeteckningar som börjar på bokstaven "B". Tonen växlar mellan lekfull nonsenshumor och en märkligt allvarlig, ibland hotfull underton. Berättelsen kulminerar i en gåtfull och dramatisk händelse där en av besättningsmedlemmarna försvinner — slutet lämnar mycket åt läsarens tolkning, vilket är typiskt för Carrolls nonsensstil.

Språk, ordlek och teman

Carroll använder portmanteau-ord, fonetisk lek och upprepning för att skapa både komiska och obehagliga effekter. De ord som återförts från Jabberwocky bidrar till en igenkänningseffekt för läsare av hans tidigare verk. Teman som återkommer i dikten är sökandet efter det ouppnåeliga, absurda regler och ritualer, och hur språk kan skapa både ordning och förvirring. Humor blandas med en underström av melankoli och dystra bilder, vilket gjort dikten lämplig för olika tolkningar — allt från ren lekfull nonsens till allegoriska läsningar om till exempel sökande, död eller meningslöshet.

Mottagande och tolkningar

Vid publiceringen fick dikten blandade recensioner; vissa samtida läsare uppskattade Carrolls språkliga fantasi medan andra fann verket gåtfullt eller osammanhängande. Sedan dess har forskare och kritiker försökt hitta dolda betydelser och biografiska kopplingar, men Carroll själv gav sparsamt med direkta tolkningar och betonade ofta det lekfulla i nonsensgenren. Det tolkningsbara slutet och den suggestiva stämningen har bidragit till att verket studerats både inom litteraturvetenskap och som exempel på hur språk och bild samspelar.

Illustrationer och utgåvor

Henry Holidays illustrationer i den ursprungliga utgåvan från 1876 är nära förknippade med hur många läsare föreställer sig Snark och de andra varelserna. Boken har sedan dess utkommit i otaliga utgåvor, ofta med nyskapade illustrationer eller kritiska kommentarer som försöker placera verket i ett litterärt och historiskt sammanhang.

Eftermäle och påverkan

The Hunting of the Snark har haft ett bestående inflytande på både populärkultur och språk. Portmanteau-ord som bandersnatch och andra termer från Carrolls universum har återanvänts och omtolkats i böcker, filmer, spel och musik. Dikten anpassas fortfarande till scenen, radio och andra medier, och den citeras ofta i diskussioner om nonsenspoesi och språklekar.

Sammanfattningsvis är The Hunting of the Snark ett klassiskt exempel på Lewis Carrolls förmåga att kombinera språklig uppfinningsrikedom med en obestämd, ibland oroande atmosfär. Den fortsätter att fascinera, roa och förbrylla nya läsare.

Frågor och svar

F: Vem skrev The Hunting of the Snark?

F: När skrevs The Hunting of the Snark?

F: Vilka ord är hämtade från Carrolls tidigare dikt Jabberwocky?

F: Vilket är det berömda citatet i nonsenspoesi som återfinns i de två första stroferna i The Hunting of the Snark?

F: Vad betyder Oyez?

Sök med bokstav