Lyckohjulet
För andra användningsområden, se Lyckohjulet.
Lyckohjulet, eller Rota Fortunae, är ett begrepp i medeltida och antik filosofi och betyder ödets oförutsägbara natur. Hjulet tillhör gudinnan Fortuna, som snurrar det slumpmässigt och ändrar positionerna för dem som befinner sig på hjulet - vissa drabbas av stor olycka, andra får stora vinster.
Från en utgåva av Boccaccios De Casibus Virorum Illustrium som visar lyckan som snurrar sitt hjul.
Ursprung
Begreppet utvecklades redan under antiken och användes av Cicero. Hjulet tillhörde ursprungligen den romerska gudinnan Fortuna, vars namn verkar härstamma från Vortumna, "hon som roterar året". Fortuna kristnades så småningom: den romerske filosofen Boethius (död 524) var en viktig källa till den medeltida synen på hjulet och skrev om det i sinConsolatio Philosophiae.
Carmina Burana
Motivet med lyckohjulet förekommer ofta i Carmina Burana (eller Burana Codex), över tusen dikter och sånger - ofta med profant innehåll - som skrevs av studenter och präster i början av 1200-talet. I utdrag ur två av samlingens mer kända dikter, "Fortuna Imperatrix Mundi (Fortuna, världens kejsarinna)" och "Fortune Plango Vulnera (Jag beklagar mig över lyckans sår)", står det: Begreppet utvecklades under antiken och användes av Cicero. Hjulet tillhörde ursprungligen den romerska gudinnan Fortuna, vars namn verkar härstamma från Vortumna, "hon som roterar året". Fortuna kristnades så småningom: den romerske filosofen Boethius (död 524) var en viktig källa till den medeltida synen på hjulet, då han skrev om det i sinConsolatio Philosophiae.vv
Sors immanis
et inanis,
rota tu volubilis,
status malus,
vana salus
semper dissolubilis,
obumbrata
et velata
michi quoque niteris;
nunc per ludum
dorsum nudum
fero tui sceleris.
. . . . . . . . . .
Fortune rota volvitur;
descendo minoratus;
alter in altum tollitur;
nimis exaltatus
rex sedet in vertice
caveat ruinam!
nam sub axe legimus
Hecubam reginam.
Öde - monstruöst
och tomt,
ditt snurrande hjul,
du är illvillig,
välbefinnande är förgäves
och försvinner alltid till ingenting,
skuggad
och beslöjad
Du plågar mig också;
nu genom spelet
Jag tar med mig min nakna rygg
till din skurkaktighet.
. . . . . . . . .
Lyckohjulet snurrar;
Jag går ner, förnedrad;
en annan upphöjs;
alldeles för högt upp
sitter kungen på toppmötet -
Låt honom frukta ruin!
Under axeln står det
Drottning Hekuba.
Lyckohjulet från Burana Codex; figurerna är märkta "Regno, Regnavi, Sum sine regno, Regnabo": Jag regerar, jag har regerat, mitt styre är avslutat, jag skall regera.
Senare användning
Lyckan och hennes hjul har varit en bestående bild genom historien.
William Shakespeare skrev i Hamlet om "den skandalösa lyckans slungor och pilar" och om lyckan personifierad, att "bryta alla ekrar och filtar från hennes hjul". Och i Henrik V, akt 3, scen VI, finns raderna:
Urval ur Carmina Burana, inklusive de två ovan nämnda dikterna, tonsattes till ny musik av 1900-talets klassiska kompositör Carl Orff, vars bombastiska och välkända "O Fortuna" är baserad på dikten Fortuna Imperatrix Mundi.
Fortuna dyker ibland upp i modern litteratur. Hon förknippas ofta med spelare, och tärningarna kan också sägas ha ersatt hjulet som den främsta metaforen för osäker lycka.
