Den 28 april 1905 meddelade den amerikanske astronomen William H. Pickering att han hade hittat en tionde måne till planeten Saturnus. Pickering gav månen namnet Themis. Ingen annan astronom har någonsin sett den måne som Pickering sade sig ha sett, och moderna observationer och rymdsonder har inte bekräftat någon satellit på den plats eller med de egenskaper han angav. Därför räknas Themis inte som en officiell måne till Saturnus.
Pickering angav en uppsättning omloppsparametrar för Themis. Han trodde att Themis hade en lutning på 39,1° mot ekliptikan, med en excentricitet på 0,23 och ett avstånd (en halv huvudaxel) på 1 457 000 km. Utifrån dessa tal placerade han månen i en bana ungefär mellan de kända månarna Titan och Hyperion. Pickering angav också en omloppstid på cirka 20,85 dagar och beskrev rörelsen som prograd (samma rotationsriktning som Saturnus’ rotation).
För läsare som vill förstå termerna enkelt: lutning anger hur mycket banan är tiltat i förhållande till planetens bana runt solen, excentricitet beskriver hur avvikande banan är från en perfekt cirkel (0 = cirkel, högre värde = mer avlång bana) och halv huvudaxel är ett mått på avståndet från planeten till månen i genomsnitt över en omloppsperiod.
Pickering uppskattade också storleken på Themis och angav en diameter på ungefär 61 km. Han hade tidigare upptäckt månen Phoebe, men moderna mätningar visar att Pickering råkade göra ett fel i sin beräkningsmetod när han angav Phoebes diameter som 42 miles (68 km). Genom att rekonstruera hans metod och förstå den systematiska felkällan kan dagens astronomer uppskatta hur stort ett objekt skulle ha varit om Pickering sett det på samma sätt; om Themis hade existerat med hans observerade ljusstyrka skulle den enligt dessa korrigeringar ha haft en diameter runt 200 km. Denna omräkning bygger på att man tar hänsyn till hans antaganden om albedo och magnitudskalning samt det fel som ledde till Phoebe‑underskattningen.
Orsakerna till att astronomer ibland rapporterat icke‑befintliga månar inkluderar fel på fotografiska plåtar, förväxling med stjärnor eller bakgrundsobjekt, mätfel i positionsbestämningen och ibland optiska eller tekniska artefakter. Pickering arbetade mycket med fotografiska metoder för upptäckter, vilket underlättade många riktiga upptäckter vid hans tid men också gjorde honom känsligare för vissa typer av fel.
I april 1861 trodde Hermann Goldschmidt också att han hade upptäckt en ny satellit till Saturnus mellan Titan och Hyperion. Goldschmidt kallade denna måne för Chiron. Denna påstådda satellit existerar inte heller, men namnet Chiron återanvändes långt senare för det ovanliga objektet 2060 Chiron, som betecknas både som komet och asteroid och som ligger i solsystemet utanför Jupiter.
År 1906 gav den franska vetenskapsakademin Pickering Lalandepriset för hans "upptäckt av Saturnus nionde och tionde satellit". Priset baserades på de upptäckter och rapporter som då presenterats, även om senare arbete med förbättrade observationer ledde till att hans tionde satellit inte kunde bekräftas.
Den tionde satelliten i upptäcktsordning som idag erkänns kring Saturnus är Janus, som först noterades 1966 och senare bekräftades 1980. Janus’ bana ligger långt ifrån den för Pickering förmodade Themis‑bana, vilket är en av flera anledningar till att Themis betraktas som en felaktig rapport från tidig 1900‑talsastronomi.
Det kan också vara värt att notera att det finns en asteroid med namnet 24 Themis, men denna har inget samband med Pickering‑påståendet om en satellit till Saturnus; namnet sammanfaller endast av en tillfällighet.
Sammanfattningsvis är Themis ett intressant exempel på hur tidiga astronomiska tekniker både öppnade för verkliga upptäckter och ibland ledde till falska positiva fynd. Modern observationsdata och rymduppdrag har inte funnit någon måne vid de angivna parametrarna, och därför klassas Themis som en hypotetisk och obekräftad satellit.