Titan (forntida grekiska: Τῑτάν) är en av Saturnus månar. Den upptäcktes av Christiaan Huygens den 25 mars 1655 och har fått sitt namn efter titanerna i grekisk mytologi. Titan är Saturnus största måne och den näst största i solsystemet — större än planeten Merkurius. Dess ekvatordiameter är cirka 5 150 km och den kretsar i genomsnitt 1 221 865 km från Saturnus. Titan roterar synkront och har en omloppstid (en "månad" runt Saturnus) på ungefär 15,9 jorddygn.

Atmosfären

Titan har den största atmosfären av alla månar i solsystemet — den är till och med tätare än jordens i nedersta skikten. Yttrycket ligger på ungefär 1,4–1,5 gånger jordens (cirka 1,45 bar) och medeltemperaturen vid ytan är mycket låg, omkring 94 K (cirka −179 °C). Atmosfären består huvudsakligen av kväve och innehåller metan i några procent samt spår av andra kolväten och nitriler. Genom solens UV-strålning sker fotokemiska reaktioner som bildar en tät orangebrun dimma av komplexa organiska molekyler (så kallade tholiner).

Yta och metansjöar

Titan är den enda platsen i solsystemet förutom jorden som har sjöar och mycket vätska på ytan. Dock är dessa sjöar inte fyllda med vatten utan med flytande metan och etan, eftersom temperaturen är så låg att kolväten kan vara i flytande form. De största haven finns nära nordpolen — exempelvis Kraken Mare och Ligeia Mare — medan mindre sjöar som Ontario Lacus finns i södra polarområdet. Vätskenivåerna varierar över årstiderna; Titan har ett metanskt hydrologiskt kretslopp med moln, regn, floder och sjöar som påminner om jordens vattenkretslopp.

Ytan visar också stora sanddynfält vid ekvatorn, uppbyggda av små partiklar av organiska material, samt flodmönster och dalgångar som tyder på floder och erosion av flytande kolväten. Det finns också indikationer på cryovulkanism (isvulkanism) och en möjlig subsurface-ocean under ismanteln som skulle kunna bestå av vatten blandat med ammoniak.

Utforskning

Viktigaste utforskningsuppdraget är Cassini–Huygens. Rymdsonden Cassini orbiterade Saturnus från 2004 till 2017 och radarmätningar avslöjade sjöar, floddeltan och ytförändringar. Huygenssonden, som ingick i Cassiniuppdraget, landade på Titan den 14 januari 2005 och sände tillbaka de första direkta bilderna och mätningarna från ytan — bland annat bilder av stenliknande korn i en gammal flodbädd och mätningar av atmosfärens sammansättning.

Möjlighet för liv och vetenskapligt intresse

Titan är av stort astrobiologiskt intresse. Dess rika organiska kemi och närvaron av flytande kolväten gör den till en unik "naturlig laboratorium" för studier av förlivande kemiska processer. Samtidigt är ytan extremt kall och giftig för jordiskt liv som är beroende av flytande vatten och syre. Möjligheten till liv diskuteras främst i sammanhang med en potentiell varm, flytande vattenammoniak-hav under isen, där förhållandena teoretiskt sett kan vara mer gynnsamma.

Snabba fakta

  • Diameter: cirka 5 150 km
  • Avstånd från Saturnus: ungefär 1 221 865 km (medelvärde)
  • Yttryck: ~1,45 bar
  • Medeltemperatur: ~−179 °C (94 K)
  • Atmosfär: huvudsakligen kväve och metan
  • Upptäckt: Christiaan Huygens, 25 mars 1655
  • Utforskning: Cassini–Huygens (inkl. Huygens landning 2005)
  • Särdrag: sjöar och hav av flytande kolväten, täta dimmoln, sanddyner, möjlig inre ocean