Tristan och Isolde (opera)

Historien om operan

Akt I

Isolde, en irländsk prinsessa, och hennes tjänarinna Brangaene befinner sig på Tristans skepp som ska föras till kung Markes land i Cornwall där Isolde ska gifta sig med kungen. Operan inleds med en ung sjöman som sjunger om en "vild irländsk jungfru". Isolde tror att han sjunger om henne. Hon blir rasande och önskar att havet skulle stiga upp och sänka fartyget och döda alla ombord. Hon är särskilt rasande på Tristan, riddaren som ska föra henne till kungen. Hon ber sin piga att hämta Tristan, men han kommer inte eftersom han styr fartyget. Hans hantlangare, Kurwenal, talar surt till Brangaene och påminner henne om att Isoldes tidigare fästman, Morold, hade dödats av Tristan och att hans huvud skickades tillbaka till Irland.

Brangaene återvänder till Isolde för att berätta vad som sagts. Isolde berättar sorgset om hur hon efter Morolds död hade fått en man vid namn Tantris, som var allvarligt skadad, och att hon hade gjort honom frisk med hjälp av sina läkekrafter. Hon fick dock sedan reda på att hans riktiga namn var Tristan. Han var Irlands värsta fiende och han var den man som hade dödat Morold. Isolde hade försökt döda honom med ett svärd, men när Tristan hade sett henne i ögonen hade hennes hjärta blivit fullt av kärlek och hon hade släppt svärdet. Tristan hade fått tillåtelse att återvända till Cornwall. Nu verkade det dock som om han hade berättat allt om den vackra Isolde för sin farbror, kung Marke, och hade kommit för att hämta henne så att hans farbror kunde gifta sig med henne. Brangaene försöker få Isolde att inse att Tristan gör en hedervärd sak genom att göra henne till Irlands drottning, men Isolde vill inte lyssna. Hon är rasande och vill att han ska dricka en dryck som hennes mor hade avsett för kung Marke och Isolde som en kärleksdryck, men för Tristan skulle den innebära döden.

Kurwenal dyker nu upp och säger att Tristan trots allt har gått med på att träffa Isolde. När han anländer berättar Isolde för honom att hon nu vet att han var Tantris och att han är skyldig henne sitt liv. Tristan går med på att dricka drycken, som nu förbereds av Brangaene, trots att han vet att den kan döda honom. Medan han dricker, rycker Isolde resten av drycken från honom och dricker den själv. De tror båda att de är på väg att dö och förklarar sin kärlek till varandra. Kurwenal kommer och säger att kung Marke är på väg. Isolde frågar Brangaene vilken dryck hon förberett och får veta att det inte var dödsgiftet utan en kärleksdryck. Utanför välkomnar sjömännen kung Markes ankomst.

Andra akten

En grupp jagar på natten. Kung Markes slott är tomt förutom Isolde och Brangaene som står vid en tänd fackla. Isolde tänker hela tiden att jakthornen är tillräckligt långt borta för att hon ska kunna släcka lågorna och ge tecken till Tristan att ansluta sig till henne. Brangaene varnar Isolde för att en av kung Markes riddare, Melot, har sett Tristan och Isolde titta kärleksfullt på varandra. Isolde tror dock att Melot är Tristans bästa vän, och i sin desperata längtan efter att få se Tristan släcker hon lågorna. Brangaene går till slottsmurarna för att hålla utkik när Tristan anländer.

Tristan och Isolde kan nu berätta för varandra att de är galet förälskade. De märker inte att natten är slut och Melot leder Marke till de två älskande i varandras armar. Marke är förtvivlat ledsen eftersom Tristan har blivit förrådd och även för att han själv har kommit att älska Isolde.

Tristan frågar nu Isolde om hon vill följa med honom in i natten, och hon går med på det. Melot och Tristan slåss, men Tristan kastar sitt svärd åt sidan och blir allvarligt skadad av Melot.

Akt III

Kurwenal har tagit med sig Tristan hem till sitt slott i Kareol i Bretagne. En herde spelar en sorglig melodi på sin pipa och frågar om Tristan är vaken. Kurwenal säger att endast Isoldes ankomst kan rädda Tristan. Herden säger att han kommer att hålla vakt och spela en glad melodi för att markera att ett skepp anländer. Tristan vaknar nu och är ledsen över att det är dagsljus. Hans sorg övergår till glädje när Kurwenal berättar för honom att Isolde kommer. Han frågar om hennes skepp är i sikte, men det är bara herdens sorgliga melodi som hörs.

Tristan sjunker tillbaka igen. Han minns att herdens melodi är den som han hörde när hans far och sedan hans mor dog. Han faller ihop. Herden pipar nu att Isoldes skepp anländer, och när Kurwenal rusar iväg för att möta henne, sliter Tristan i sin upphetsning bort bandaget från sina sår. När Isolde anländer till hans sida dör Tristan medan han säger hennes namn.

Isolde faller ihop bredvid honom när ett annat skepp kommer att dyka upp. Kurwenal ser Melot, Marke och Brangaene anlända och attackerar Melot ursinnigt eftersom han har dödat Tristan. I slagsmålet dödas både Melot och Kurwenal. Marke och Brangaene når äntligen fram till Tristan och Isolde. Marke är fruktansvärt ledsen. Han förklarar att han har hört talas om kärleksdrycken från Brangaene och att han hade kommit för att han hade bestämt sig för att Tristan och Isolde skulle förenas. Isolde tycks vakna upp men dör av sorg i en sista aria där hon beskriver sin vision av den återuppståndne Tristan (Liebestod).

Tristan och Isolde av Ferdinand Leeke

Tristan-ackordet

Det allra första ackordet i stycket är mycket känt. Det har blivit känt som Tristanackordet. Även om det hade använts tidigare, var det sätt på vilket Wagner använde det här helt nytt. Det gör harmonin mycket dimmig, och lyssnaren vet under många takter inte vilken tonart musiken är i. Det skapar mycket spänning. Det finns många andra liknande moment i operan. Spänningen går genom hela operan. Historien berättar om en spänning som bara kan komma till ro genom döden.

Förspel och Liebestod

Preludium och Liebestod är en konsertversion av ouvertyren och Isoldes aria i tredje akten, arrangerad av Wagner, som uruppfördes 1862, innan själva operan uruppfördes 1865. Liebestod kan framföras antingen i en ren orkesterversion eller med en sopran som sjunger Isoldes vision av Tristan som återupplivats.