Uvertyr (ouvertur) – definition, historia och exempel i opera och balett

Upptäck uvertyrens definition, historia och ikoniska exempel i opera och balett — från Rossini till Wagner, deras roll, form och musikaliska betydelse.

Uvertyr (även skrivet ouvertur eller på franska ouverture) är ett musikstycke som inleder en operaföreställning eller balett. En vanlig beskrivning är att det "öppnar" föreställningen: det skapar stämning, fångar publikens uppmärksamhet och presenterar musikaliska material som ofta återkommer senare. Ordet kommer från franskan och betyder just "öppning". I praktiken är uvertyren oftast ett rent orkesterstycke — en kort, koncentrerad inledning — som spelas av orkestern innan sångare eller dansare träder in på scenen.

Vad innehåller en uvertyr?

Ofta innehåller en uvertyr melodier eller motiv som kommer att höras under operan eller baletten, vilket hjälper till att förbereda publiken på handlingens ton och känsloläge. I vissa fall fungerar den dessutom som en musikalisk sammanfattning eller förspel till berättelsen; Wagner utvecklade detta till att arbeta med motiv och leitmotiv som pekar framåt i handlingen. Samtidigt finns enklare uvertyrer som mest tjänade som bakgrundsmusik för att få publikens uppmärksamhet.

Historia – från barock till modern tid

I barocken utvecklades särskilt den så kallade franska uvertyren (exempelvis hos Jean-Baptiste Lully) med långsamma, markerade inledningsavsnitt följt av snabbare, ofta kontrapunktisk del. Den typen påverkade opera- och orkesterskrivandet i Europa under 1600- och 1700-talen.

Under 1700-talet blev många uvertyrer ganska funktionella: de var korta och syftade främst till att signalera att föreställningen skulle börja — publiken brukade förr prata och röra sig mycket innan föreställningen började, så uvertyren fick rollen att samla uppmärksamheten. Många 1700-talet-ouvertyrer var därför enkla introduktioner till akternas musik.

Under 1800-talet förändrades synen på uvertyren. Kompositörer som Christoph Willibald Gluck och senare Richard Wagner (1813–1883) arbetade mer med att göra uvertyren till en dramatisk, integrerad del av verket – Wagner kallade ofta sina inledningar för "Vorspiel" (förspel) och använde motiv som återkom i hela dramatiken.

Olika typer av uvertyrer

• Teatrala uvertyrer: skrivna för en specifik opera eller balett och innehåller teman från verket.
• Konsertouvertyrer: på 1800-talet skrev många romantiska kompositörer uvertyrer som inte hörde till någon scenisk produktion utan var fristående konserstycken. Dessa är ofta programmusikaliska, det vill säga de berättar eller målar upp en historia (till exempel Felix Mendelssohns "Fingals grotta", som skildrar havets infall i en karg grotta på de inre Hebriderna).
• Tonpoem: när ett beskrivande orkesterstycke blev längre och mer utvecklat kallades det ofta för tonpoem istället för uvertyr.
• Barock/fransk uvertyr: en form med långsam inledning och snabb kontrapunktisk följd, vanligt i äldre operor och orkestersviter.

Form och funktion

Överlag spelas många uvertyrer i sonatform — det vill säga med en tydlig exposition, utveckling och återförande av temat — men det finns stora variationer. Vissa uvertyrer är korta och koncisa (bara ett par minuter), andra är längre och mer genomarbetade, nästan som en självständig symfonisk sats. Vissa kompositörer föredrog istället en fri form eller använde barockens uppdelningar.

Kompositörer och exempel

Många berömda operakompositörer skrev klassiska uvertyrer: Gioacchino Rossini (1792–1868) är känd för sina livliga och melodiska uvertyrer; han kunde återanvända material mellan operor eller göra små förändringar. Å andra sidan valde kompositörer som Giuseppe Verdi (1813–1901) och Giacomo Puccini (1858–1924) ofta att gå direkt in i handlingen utan längre uvertyr, eller helt enkelt ha ett kort förspel.

I balettens värld finns också uvertyrer och orkestrala inledningar som sätter tonen för dansen; en del baletter inleds med tydliga symfoniska stycken, medan andra börjar mer omedelbart med dansnummer.

Uvertyrens liv efter scenen

Många uvertyrer lever vidare utanför teatern och spelas ofta som självständiga orkesterstycken i konsertprogram. I modern tid har idén om uvertyr också anpassats till andra medier: musikal- och filmskapare använder sig av inledande orkestermedley eller teman som fungerar på samma sätt — som ett förspel som introducerar musikaliska idéer och skapar stämning.

Sammanfattning

Uvertyren är alltså mer än bara en signal för att föreställningen börjar: den kan vara en dramatisk föraning, en tematisk introduktion, ett fristående konsertstycke eller en enkel uppmaning till ordning i salongen. Formen och längden varierar med epok, genre och kompositör — från barockens franska uvertyrer till romantikens konsertouvertyrer och Wagnerns motiviska förspel.

Frågor och svar

F: Vad är en ouvertyr?

F: Hur använde kompositörerna ouvertyrer på 1700-talet?

F: Hur gick vissa senare kompositörer till väga för att skriva ouvertyrer?

F: Skrev alla kompositörer ouvertyrer?

F: Vilken typ av verk skrev romantiska kompositörer på 1800-talet?

F: Vilken form har de flesta ouvertyrerna?

Sök med bokstav