Hans von Bülow (1830–1894) – tysk dirigent och pianist känd för Wagner

Bülow föddes i Dresden. Hans familj tillhörde adeln: han hade titeln "Freiherr" (liknande den engelska baronen). När han var nio år gammal fick han musiklektioner av Friedrich Wieck, som var far till Clara Schumann. Hans föräldrar menade dock att han borde studera juridik i stället för musik och skickade honom till Leipzig.

Under denna tid träffade han Franz Liszt i Weimar och hörde honom dirigera Wagners musik. Han bestämde sig för att studera musik trots att hans föräldrar inte ville det. Han åkte till Zürich där Wagner levde i exil. Wagner tyckte att han var mycket begåvad och gav honom några dirigentjobb. År 1851 åkte han till Weimar för att studera piano med Liszt. Han arbetade mycket hårt med sin pianoteknik. Han skrev också artiklar om musik. Liszt trodde också att von Bülow skulle bli en stor musiker.

År 1853 gjorde Bülow sin första konsertresa. Han spelade i Wien, Pest, Dresden, Karlsruhe, Bremen, Hamburg och Berlin. Han undervisade i piano i Berlin och gav mycket stöd till unga kompositörer som hade nya idéer om musik. Han turnerade som pianist och dirigent i Tyskland och Ryssland. År 1857 gifte han sig med Liszts dotter Cosima. De fick två döttrar.

År 1864 blev han Hofkapellmeister i München. Detta var ett mycket viktigt dirigentjobb som gjorde honom mycket berömd. Han dirigerade urpremiärerna av två Wagneroperor: Tristan und Isolde (1865) och Die Meistersinger von Nürnberg (1868). Dessa var ytterst framgångsrika. Under tiden hade Cosima en kärleksaffär med Richard Wagner. År 1868 lämnade hon sin man för att leva med Wagner och tog med sig döttrarna. Hon skilde sig från Bülow, som åkte till Florens en tid för att återhämta sig från chocken. Han fortsatte dock alltid att visa stor respekt för Wagner och fortsatte att dirigera hans musik. När Wagner dog 1883 var han fruktansvärt ledsen.

År 1872 turnerade Bülow igen. Han besökte England och USA, där han som solopianist uruppförde (världspremiär) Tjajkovskijs första pianokonsert nr 1 i Boston 1875.

Mellan 1878 och 1880 var han dirigent i Hannover, men fick sluta efter ett gräl med en tenor. År 1880 gick han till Meiningen där han ledde orkestern och gjorde den till en av de bästa orkestrarna i Tyskland. Han lät spelarna framträda ur minnet. Han dirigerade ofta musik av Johannes Brahms. Han tänkte på varje detalj i de stycken han dirigerade. Han gillade att ha två pianon på scenen så att han kunde vända sig mot publiken eller ha ryggen mot dem, beroende på vad han ville. Under denna tid träffade han Richard Strauss i Berlin. Han hjälpte Strauss, som då var en ung man, att göra sin musik känd.

Han gjorde nya saker med sin orkester, till exempel införde han en kontrabas med fem strängar (det är numera normalt i de flesta europeiska orkestrar). Han införde också timpani med pedaler. I slutet av 1880-talet bosatte han sig i Hamburg, men fortsatte att turnera, både som dirigent och pianist.

Bülow hade hälsoproblem som gav honom mycket svår huvudvärk. Han reste till varmare länder för att försöka bli frisk. Han dog på ett hotell i Kairo, Egypten, tio månader efter sin sista konsert.

Bülow var inte bara dirigent och pianist utan även kompositör. Hans pianokompositioner är influerade av Liszt. De är mycket svåra att spela. Han var också mycket bra på att skriva om musik. Han skrev alltid vad han tyckte, även om det förolämpade vissa människor.