Hans von Bülow (1830–1894) – tysk dirigent och pianist känd för Wagner
Hans von Bülow — banbrytande tysk dirigent och pianist från 1800‑talet, hyllad för sina Wagner‑tolkningar och sitt bestående inflytande på operakonsten.
Hans von Bülow (född i Dresden den 8 januari 1830, död i Kairo den 12 februari 1894) var en tysk dirigent och pianist. Han var en av 1800-talets mest kända dirigenter och en berömd pianist. Han är särskilt ihågkommen för sin dirigering av Richard Wagners operor.
Tidiga år och utbildning
Hans Guido von Bülow växte upp i Dresden och visade tidigt musikaliska talanger. Han tog pianostudier och kom att stå i nära förbindelse med några av tidens största musiker. Som ung elev kom han i kontakt med Franz Liszt och blev en av dennes mest framstående pianoelever; detta påverkade både hans pianospel och hans syn på samtida musik.
Karriär som pianist och dirigent
Von Bülow gjorde sig ett namn både som virtuos pianist och som konstnärligt krävande dirigent. Som pianist var han känd för sin tekniska briljans, sitt rika tonideal och sitt engagemang för modern repertoar. Han gav konserter i många europeiska städer och tog ofta in verk av samtida kompositörer på programmen.
Som dirigent var han känd för sin noggrannhet, pedagogiska förmåga och höga krav på orkesterdisciplin. Han innehade ledande befattningar i flera tyska musikliv och bidrog till att höja standarden i de orkestrar han ledde. Von Bülow var också en tidig och ihärdig tolkare av nya verk, något som gjorde honom särskilt viktig för spridningen av Wagners och Liszts musik.
Personligt liv
Hans von Bülow var gift med Cosima Liszt, dotter till Franz Liszt. Äktenskapet präglades av musikaliska och personliga konflikter, inte minst när Cosima inledde ett förhållande med Richard Wagner. Denna omständighet ledde så småningom till separationen, vilket blev en välkänd skandal i musikkretsar på den tiden.
Repertoar och skrivna verk
- Von Bülow ägnade sig både åt piano- och orkestertranskriptioner och utarbetade tolkningar som flera generationer lyssnare och musiker studerade.
- Han skrev också musikskrift och recensioner där hans skarpa analys och sinnesnärvaro i musikalisk tolkning framgår.
- Hans programval betonade ofta Beethoven, Liszt och Wagner, men han var inte rädd för samtidens nya strömningar.
Betydelse och arv
Hans von Bülow betraktas som en viktig länk mellan generationerna: han förenade romantikens idéer med en professionalisering av dirigentyrket. Genom sina inspelningar finns inga ljudupptagningar från hans tid, men hans metoder, skrivna kommentarer och elever påverkade hur senare dirigenter arbetade. Han spelar en framträdande roll i musikhistorien som en av de främsta tolkare och främjarna av Wagner och Liszt under 1800-talet.
Hans död i Kairo 1894 avslutade en dramatisk och inflytelserik karriär som lämnat bestående spår i europeiskt musikliv.
Hans von Bülow
Livet
Bülow föddes i Dresden. Hans familj tillhörde adeln: han hade titeln "Freiherr" (liknande den engelska baronen). När han var nio år gammal fick han musiklektioner av Friedrich Wieck, som var far till Clara Schumann. Hans föräldrar menade dock att han borde studera juridik i stället för musik och skickade honom till Leipzig.
Under denna tid träffade han Franz Liszt i Weimar och hörde honom dirigera Wagners musik. Han bestämde sig för att studera musik trots att hans föräldrar inte ville det. Han åkte till Zürich där Wagner levde i exil. Wagner tyckte att han var mycket begåvad och gav honom några dirigentjobb. År 1851 åkte han till Weimar för att studera piano med Liszt. Han arbetade mycket hårt med sin pianoteknik. Han skrev också artiklar om musik. Liszt trodde också att von Bülow skulle bli en stor musiker.
År 1853 gjorde Bülow sin första konsertresa. Han spelade i Wien, Pest, Dresden, Karlsruhe, Bremen, Hamburg och Berlin. Han undervisade i piano i Berlin och gav mycket stöd till unga kompositörer som hade nya idéer om musik. Han turnerade som pianist och dirigent i Tyskland och Ryssland. År 1857 gifte han sig med Liszts dotter Cosima. De fick två döttrar.
År 1864 blev han Hofkapellmeister i München. Detta var ett mycket viktigt dirigentjobb som gjorde honom mycket berömd. Han dirigerade urpremiärerna av två Wagneroperor: Tristan und Isolde (1865) och Die Meistersinger von Nürnberg (1868). Dessa var ytterst framgångsrika. Under tiden hade Cosima en kärleksaffär med Richard Wagner. År 1868 lämnade hon sin man för att leva med Wagner och tog med sig döttrarna. Hon skilde sig från Bülow, som åkte till Florens en tid för att återhämta sig från chocken. Han fortsatte dock alltid att visa stor respekt för Wagner och fortsatte att dirigera hans musik. När Wagner dog 1883 var han fruktansvärt ledsen.
År 1872 turnerade Bülow igen. Han besökte England och USA, där han som solopianist uruppförde (världspremiär) Tjajkovskijs första pianokonsert nr 1 i Boston 1875.
Mellan 1878 och 1880 var han dirigent i Hannover, men fick sluta efter ett gräl med en tenor. År 1880 gick han till Meiningen där han ledde orkestern och gjorde den till en av de bästa orkestrarna i Tyskland. Han lät spelarna framträda ur minnet. Han dirigerade ofta musik av Johannes Brahms. Han tänkte på varje detalj i de stycken han dirigerade. Han gillade att ha två pianon på scenen så att han kunde vända sig mot publiken eller ha ryggen mot dem, beroende på vad han ville. Under denna tid träffade han Richard Strauss i Berlin. Han hjälpte Strauss, som då var en ung man, att göra sin musik känd.
Han gjorde nya saker med sin orkester, till exempel införde han en kontrabas med fem strängar (det är numera normalt i de flesta europeiska orkestrar). Han införde också timpani med pedaler. I slutet av 1880-talet bosatte han sig i Hamburg, men fortsatte att turnera, både som dirigent och pianist.
Bülow hade hälsoproblem som gav honom mycket svår huvudvärk. Han reste till varmare länder för att försöka bli frisk. Han dog på ett hotell i Kairo, Egypten, tio månader efter sin sista konsert.
Bülow var inte bara dirigent och pianist utan även kompositör. Hans pianokompositioner är influerade av Liszt. De är mycket svåra att spela. Han var också mycket bra på att skriva om musik. Han skrev alltid vad han tyckte, även om det förolämpade vissa människor.
Sök