Den tropiska stormen Laura (2008)

I slutet av september rörde sig ett stort icke-tropiskt system över nord- och centralatlanten långsamt västerut från Azorerna. Lågtrycket gav upphov till vindar med orkanstyrka, men uppvisade inte de egenskaper som kännetecknar en tropisk cyklon. Stormen försvagades stadigt under de följande dagarna, men utvecklade tropiska egenskaper när den rörde sig över något varmare vatten. Den 29 september hade lågtrycket utvecklat tillräcklig konvektion och förklarades som den subtropiska stormen Laura. När den uppgraderades började kalla molntoppar att svepa in sig runt Lauras centrum och konsolidera sig nära cirkulationscentrumet. Konvektionen organiserade sig snabbt runt centrum och en satellitpassage över stormen visade att den kunde intensifieras. Vid en senare satellitpassage kunde man bortse från möjligheten till intensifiering eftersom intensiteten bekräftades vara 95 km/h. ^[]

Lauras övergripande struktur var fortfarande subtropisk, men det fanns tecken på att den började få tropiska drag. Under eftermiddagen visade satelliterna att Laura hade utvecklat en djup varm kärna, ett kännetecken för en tropisk cyklon, men vindfältet var fortfarande subtropiskt till sin karaktär. Under natten krympte radien för de starkaste vindarna till 130 km, vilket är mycket mindre än vad som är typiskt för en subtropisk cyklon. Laura stod dock fortfarande under inflytande av ett lågtryck på övre nivå och molntopparna förblev grunda. Molntopparna blev dock kallare under natten och Laura var på väg att bli en tropisk cyklon på morgonen den 30 september, men den starka interaktionen med lågtrycket på övre nivå gjorde att den fortfarande var subtropisk. Trots att Laura rörde sig över kallare vatten, fastställde en satellitbild av vattenånga att Laura hade separerat sig från lågtrycket på övre nivå, vilket innebar att den hade utvecklats till en tropisk cyklon. Laura uppgraderades till en tropisk storm vid en relativt hög latitud, 41,2°N.

Inte långt efter att ha förklarats som tropisk, visade sig tidiga tecken på en extratropisk övergång. Kall luft började komma in i stormen på den västra sidan och prognosmodellerna visade att Laura skulle bli extratropisk nästa morgon och icke-tropisk senare nästa dag. Under natten började konvektionen i anslutning till Laura att minska och förlora tropiska egenskaper, men behöll ändå sin status. Tidigt den 1 oktober var den extratropiska övergången helt uppenbar. Laura var fortfarande tropisk men molnmönstret började bli frontalt och det fanns lite konvektion kring systemets centrum. Laura degenererade senare till en posttropisk cyklon, en term som tidigare använts av Canadian Hurricane Centre för att beskriva en storm som förlorat sina tropiska egenskaper, men som inte är subtropisk eller extratropisk. Övergången förutspåddes vara fullständig i slutet av dagen.

Laura var visserligen en tropisk cyklon, men den kom aldrig nära land, så inga effekter eller skador uppstod och ingen dog. Men stormens rester fastnade i en jetström på övre nivå och pressades mot Europa. Kraftigt regn föll över delar av Storbritannien och skapade lokala översvämningar. På grund av detta stängdes Glebe Road nära Windermere i England i båda riktningarna, och längs A65 mellan Old Hutton och Kirkby Lonsdale ledde tidigare blöt mark samt överbelastade dagvattenledningar till lokala översvämningar. Trafiken på motorvägen M6 saktades ner på grund av dåliga körförhållanden.

Efter att resterna av den nu extratropiska Laura hade gått i land på Nederländernas södra kust började dess regnmoln att blandas med en kallfront som var kopplad till ett välutvecklat lågtryck väster om Norge och släppte upp till 113 mm nederbörd i nordvästra Nederländerna, vilket ledde till översvämningar av gator och hus i byn Hippolytushoef. Mer än 10 000 personer blev strömlösa i södra Norge på grund av skador på elsystemet som orsakades av resterna av stormen.

• 2008 års orkansäsong i Atlanten