Typ 38 (75 mm) fältkanon — Japans standardfältkanon efter rysko‑japanska kriget

75 mm fältkanon av typ 38 (三八式野砲, Sanhachi-shiki yahō) var en fältkanon som användes av den kejserliga japanska armén (IJA). Den blev en standardfältkanon för IJA efter det rysk-japanska krigets slut.

Typbeteckning och bakgrund: Namnet "typ 38" anger att vapnet antogs år 38 i kejsaren Meijis regeringsår (1905). Kanonen infördes som en ersättning och modernisering av äldre fältartilleri som användes under och före det rysk-japanska kriget, och byggde vidare på europeiska konstruktionstraditioner från slutet av 1800‑talet och början av 1900‑talet.

Utformning och egenskaper

Typ 38 var en hästvagnshävd formgiven fältkanon avsedd för både direkt och indirekt eld understöd. Den hade en kaliber på 75 mm och var konstruerad för att vara relativt lätt att manövrera på fältet och enkel att tillverka i större serier vid japanska arsenaler. Viktiga egenskaper var bland annat:

• Kaliber: 75 mm.
• Rörelse: normalt hästdraget med tränavade hjul; vissa senare versioner eller ombyggnader fick fastare hjulställ eller däck för motortransport.
• Laddningstyp: kammarladdning med standardiserade granater för fältartilleri.
• Rekyldämpning: utrustad med samtidens rekylsystem (hydro‑/pneumatisk eller hydro‑spring beroende på variant och modifiering) vilket gjorde det möjligt att öppna eld snabbare utan att flytta eldröret efter varje skott.
• Vagn: oftast enkel boxtrail‑vagn vilket begränsade maximal sidorörelse men gav robusthet och låg vikt.

Ammunition och användning

Den vanligaste ammunitionen för typ 38 var högexplosiva granater och skrapnellsalvor för eld mot trupper och mjuka mål. För särskilda uppgifter fanns även pansarbrytande och övningsgranater. Kanonen användes för att stödja infanteri i offensiva och defensiva operationer, både i rörlig krigföring och i fast befästningseld.

Tjänstgöring och historik

Efter antagandet 1905 blev typ 38 IJA:s standardfältkanon och användes i stor omfattning i början av 1900‑talet. Vapnet deltog i japanska operationer under följande decennier, bland annat under konflikter i Kina under 1920‑ och 1930‑talen. Med tiden ersattes den i frontlinjetjänst av modernare 75 mm‑kanoner (till exempel den mer moderna typ 90), men typ 38 fortsatte att tjänstgöra i reservtrupper, milisformationer och i sekundära roller långt in i 1930‑ och 1940‑talen.

Spridning och bevarade exemplar

Förutom japansk användning förekom typ 38‑kanoner i varierande grad hos ockuperade eller allierade styrkor samt i form av fångna vapen hos motparter. Idag finns flera bevarade exemplar i militärhistoriska museer och vid monument, både i Japan och i andra länder där kanonerna använts eller fångats.

Betydelse och arv

Typ 38 representerar en övergångsperiod i fältartilleri: från äldre, mer primitiva system till modernare automatisk rekylteknik och industriproducerbarhet. Den spelade en central roll i japansk artilleriträning och taktik under tidigt 1900‑tal och bidrog till att forma IJA:s artillerikoncept fram till andra generationens 75 mm‑vapen tog över.

Sammanfattning: 75 mm typ 38 var en robust och spridd fältkanon som blev Japans standardfältartilleri efter 1905. Den kombinerade samtidens rekylteknik med en konstruktion lämpad för masstillverkning och fältbruk, och även om den senare ersattes så fortsatte den att påverka japansk artilleritaktik under decennier.

Sök med bokstav