USA:s kustbevakning

U.S. Revenue Cutter Service (USRCS) inrättades 1790 när president George Washington undertecknade en lag som tillät byggandet av tio båtar som kallades "cutters". Tjänsten föreslogs först i ett brev av Alexander Hamilton som ett sätt att driva in tullar som gick förlorade på grund av smuggling. De hade också till uppgift att se till att varusändningar från Förenta staterna nådde fram till marknaderna i andra länder. Den första kustbevakningsstationen låg i Newburyport i Massachusetts. Fram till återupprättandet av flottan 1798 var Revenue Cutter Service den enda marina styrkan i det tidiga USA.

Den moderna kustbevakningen kan sägas vara från 1915, då Revenue Cutter Service slogs samman med U.S. Life-Saving Service när kongressen formaliserade den nya organisationens existens. År 1939 fördes fyrtjänsten in under kustbevakningens ansvarsområde. År 1942 överfördes Bureau of Marine Inspection and Navigation till kustbevakningen. År 1967 flyttades kustbevakningen från det amerikanska finansdepartementet till det nybildade amerikanska transportdepartementet, ett arrangemang som gällde tills den placerades under det amerikanska ministeriet för inrikes säkerhet 2003 som en del av en lagstiftning som syftade till att effektivare skydda amerikanska intressen efter terroristattackerna den 11 september 2001.

I krigstid kan kustbevakningen eller enskilda delar av den verka som en tjänst inom flottan. Detta arrangemang har en bred historisk grund, eftersom kustbevakningen har deltagit i så olika krig som 1812 års krig, det mexikansk-amerikanska kriget och det amerikanska inbördeskriget, där kuttern Harriet Lane avlossade de första skotten från flottan i ett försök att befria det belägrade Fort Sumter. Senast kustbevakningen opererade som en helhet inom flottan var under andra världskriget. Oftare kommer militära och stridande enheter inom kustbevakningen att verka under flottans eller gemensam operativ kontroll medan andra kustbevakningsenheter förblir under Department of Homeland Security.